Hemnets favoriter.

Älskar att kolla runt på Hemnet. Här finns två fritidshus och ett hus från 1930 talet. Fritids husen är i Heby och Östhammar. 1930 tals huset finns i Björklinge. Njut av bilderna.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie 

Heby

Östhammar 

Björklinge

Ångra sig.

Tänk att det finns en sak i livet som jag ångrar nu som vuxen. Men just när det hände hade jag ingen tanke på det. I grundskolan läste jag ju engelska och var mycket dålig på det. Fick inte någon hjälp med läxorna hemma. Men kämpade på så gott det gick. När jag började på gymnasiet kunde jag välja bort engelska och ha matematik istället. Det klart jag gjorde det. Hade ingen tanke på att engelska var så himla viktigt i hela livet. Gjort är gjort. Det är i alla fall något jag ångrar.

Sedan finns det en person som jag saknar. Det är min älskade mormor. Hon var den absolut finaste människa jag träffat.

Här är hon med sina tre barn. Hon kämpade på i livet och jobbade hårt. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Blickar tillbaka

Att minnas tider som varit gör mig varm i hjärtat. Alla fina stunder. Allt fint det har gett mig. Igentligen är ju varje minut ett minne när den har passerat. Många minutrar glöms lätt bort andra etsar sig fast. Så är det. Att bilda familj tex. Dessa stunder innan vi blev familj kan jag minnas väldigt väl. Alla planer osv. Sedan den otroligt tuffa tiden med dålig ekonomi, hus och barnuppväxt. Den tiden minns jag men har inte samma känsla för den nu som jag hade då. Vi gjorde så gott vi kunde. Sedan fick vi världens bästa uppbackning av mina föräldrar. Min mamma säger att även hon fick en väldig uppbackning av sina föräldrar när hon bildade familj. Det är väl så det ska vara. Många har det inte så. Tänker då att min gubbe har inte alls fått samma uppbackning från hans familj som jag har haft. Men att vi har gett hans mamma den uppbackning nu när hon behöver det känns självklart även fast hon inte hade möjligheten att ge den till gubben eller hans syster. Men hans lillebror har nog fått all uppbackning de gav barnen. Det kan lätt kännas som att någon får mer än andra. Även fast jag kan tycka att som förälder ska det vara lika. Men jag vet att mina döttrar känner inte så. Jag kan ingenting göra åt saken. För jag kan inte känna vad andra känner. Att någon känner sig utfryst, bort glömd, orättvist behandlad - är ju en tolkningsfråga. Sedan har allt med ögonblicket att göra. Sedan kan detta lätt spädas på. MEN jag känner att känslor borde diskuteras mera. Diskussionen verkar vara en brist vara hos många. Saker och ting kan misstolkas, få en annan förklaring efter en diskussion. Viktigt att prata med varandra. 

Jag vill även dela med mig av ett inlägg från min dotters blogg som är bra att minnas tillbaka till.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Bästa pappa du är en kämpe💖

I dina kläder är inte många starka...

Men du är stark,positiv och glad även om du inte för tillfälligt kan gå många steg och röra vänstra armen så mycket! 

Jag håller alla tummarna för att du ska bli återställd✊🏼✊🏼✊🏼

Tack för just du är min pappa💜

Igår var vi på sjukhuset (de känns viktigt att vara delaktig i allt jag kan vara med för att bearbeta det här). Sen är mamma en superkvinna med😘

Wow, beundrar henne så mycket!

Hon går igenom en tuff tid hon med och jag ser verkligen upp till henne💖🌸

Igår fick vi reda på lite tråkiga besked men jag bara hoppas 🙏🏼🙏🏼🙏🏼

Jag blir lycklig att se alla framsteg som du gör!😍😍

Jag blir så lycklig av det👍🏼

Här tar jag en groupie för att vi ska minnas tillsammans 💜

Jag älskar verkligen mina föräldrar😙💜

Harmonisk stund

Idag gjorde jag och min mamma besök hos svärmor i hennes nya boende. Så himla harmonisk stund tillsammans och fint hon hade fått det. Tänk vilket helvete hon har haft i sitt liv. Hoppas att resten ska bli harmonisk för henne. Det ger oss alla harmoni. Det är bra att veta att våra barn hjälper henne med saker och ting. Hon behöver all hjälp hon kan få. Vetskapen för mig att de hjälper henne känns bra att de ställer upp. Hon är otroligt tacksam och erkänner att hon inte är van vid detta. Jag säger till henne att så gör man i en familj. Då säger hon att hon inte har haft någon familj tidigare som den hon har nu. Så är det säkert.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Långa arbetspass

Så här ser det just ut på min mini byrå. Mycket kärlek 💕 till dessa underbara tjejer. Jag älskar dessa foton på dem. Minns tillbaka på den ljuvliga tiden då de sparade sina pengar i sina plånböcker och när de hade en redig slant åkte vi till ett stort leksaksvaruhus i Uppsala. Där kunde de tillbringa lång tid med att välja och fråga om de fick köpa olika saker. ”Har jag råd med denna?” Små söta djur och Barbie var det mest som de köpte. Minns även då de skulle få en varsin guldhamster. När vi åkte hem i bilen och de skulle berätta vad deras hamstrar 🐹 skulle heta. Namn som Micke och Rut kom upp. Dock minns jag inte vad den tredje skulle heta.

Mycket långa arbetspass har det varit i januari pga utbildning. Det sätter sina spår. Men skönt att denna vecka är den sista januari veckan. 

Har även hittat ett recept på några kakor 🍪 som jag skulle vilja provbaka.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Roligt möte

Fantastiskt möte idag på Willys. En kompis som vi umgicks med vid början av 1980 talet. Hon ville komma och hälsa på med gubben. Hon verkar ha ett roligt umgänge med andra kvinnor i samma ålder. De hittar på väldigt mycket roligt tillsammans. Hon berättade att de hade varit till Lissabon samt åkt veteranmopeder i Dalarna. Jag vill också vara med, bjud in mig!

Längtar tills de kommer.

Mitt lilla nöje är att kolla in hus på Hemnet. 

Hittade detta hus i Sollefteå, utgångspris 800 000kr - bud nu 840 000kr.

Jag älskar norra Sverige och kollar ofta in där.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Åldern har ingen betydelse

En tulpanbukett har ett kort liv, en vecka som genomsnitt. Men det spelar ingen roll hur gammal man blir - det finns kärlek i det i varje fall. Jag tänker ofta på vad många människor säger att detta ska vi göra när vi blir pensionärer. Detta har säkert även jag sagt och tänkt. Men det kanske inte blir som man har drömt om eller planerat för. Jag går bara till oss själva. Min man fick sluta jobba när han var 59 år gammal efter hans olycka och sjukdomstillstånd. Men även fast jag har haft och har en väldigt stor kärlek till min gubbe kommer det ändå upp i mitt liv att just detta tillstånd ska inte vara nu. Då menar jag när han är 61 gammal ska jag inte behöva vara en vårdare för honom. Men så är det! 

Jag är rädd att det ska hända mig något. Ja vad som helst ... blir liggande på sjukhus, få en stroke, bryta benet...eller något annat. Det får inte hända mig något. Hur ska det gå då? Just den känslan får jag när min kropp säger ifrån. En kropp säger ifrån när det blir för övermäktigt. Så när jag känner i går efter min kvälls återhämtning - det här står inte rätt till. Jag bara satt i fåtöljen och reser mig upp och kan knappt stödja på vänster fot. Kändes som om jag hade ”sträckt en tå”. Hela nattjobbet gjorde det ont att gå, stödja på foten osv. Tog en Ipren när jag kom hem sov några timmar. Det kändes bättre. Men för mig är det ändå en varningssignal.

Jag får också en varningsklocka varje gång jag duschar. Då är varmvattnet på så hög temperatur att det sticker och bränns på min kropp. Då har min gubbe duschat så. Han har inte samma känsel för varmt som jag har. Även fast jag skruvar ned värmen på duschen - så nästa gång jag ska duscha är det samma sak. Vad ska jag göra? Tack och lov så är det ju inte så varmt så det uppstår någon brännskada. Men en vardags kamp som gör att mina tankar sätter igång. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Nära mig

Det här finns i närheten av mig. Källparken. Bilden är lånad från Facebook.

I källparken fanns en plaskdamm när jag var liten. Där svalkade vi oss som barn soliga sommardagar.

När livet vänder - Ibland ändras livet och tar en annan riktning. Det ofattbara händer och marken kring vardagen rycks undan. Det självklara är inte längre självklara.

Med dessa ord känner jag att vi samtliga borde vara väldigt rädda om varandra.

I natt hände det igen. Två sprängningar i Stockholms förorter.

Det är ruskigt. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Det sköra livet

Jag har nu sett en del avsnitt på SVT-play - När livet vänder.

Fruktansvärt liv många berättar om. Det går inte att tänka sig in i deras liv. Jämfört med dessa människor är mitt liv inte fullt så eländigt kan jag tycka. Jag är tacksam för livet. Jag är tacksam över mina fina föräldrar. Jag är tacksam över den kärlek jag har fått och får från min gubbe - även om mitt liv inte blev som jag hade tänkt mig det hela. Jag är tacksam över de barn jag fött och uppfostrat. Jag är tacksam över att fått barnbarn. Sådana saker som jag bara tar för givet. Det spelar absolut ingen roll hur livet slutar - har ju lik förbannat varit tacksam om det ändå inte följer mig hela tiden.

Men lik förbannat finns det en dröm om en egen täppa. MEN jag vet att det aldrig kommer att bli en sådan. För jag ”ror inte hem” det själv. Möjligen en liten kolonistuga. Drömmen håller mig i liv. Jag tittar och hittar många fina ställen på nätet. Alltså vilka skulle inte vilja ha det här?

Jag har även otroligt många drömmar om resor. Men får absolut inte glömma de resor jag har gjort. Till exempel när gubben och jag flög till Kiruna. Jag älskar naturen där. Glömmer aldrig när vi åkte och åkte för att hitta Lapporten. Till stut kom vi fram till ett ställe där det fanns en affär. Vi stannade till för att köpa oss en glass. När vi stod på parkeringen och åt vår glass såg vi lapporten bakom den väg vi kom från. Gud va roligt vi hade till det.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie