En önskeresa

 

ABISKO

Jag skulle vilja åka till Abisko. Åka hundspann, kanske få uppleva norrsken och bara få njuta av den otroligt fina miljön som finns där. Vi har varit i Kiruna en gång för ett antal år sedan. Det var en sommarsemester som vi flög upp till Kiruna. Hyrde en bil och åkte runt lite i omgivningen. Luften var så ren där. Vi åkte då förbi Abisko. Vi stannade där bara en kort stund köpte glass och kollade in Lapporten. 

Kanske kan fira min 60 års dag.... ja det är ju lite mer än 2 år dit.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Det räcker nu!

 Jag har flera gånger frågat människor om att sätta sitt ” fotspår” när de går in och läser i bloggen. Men ingen alltså ingen har gjort det. Varför låter jag dem då läsa? Därför har jag nu stängt ned min blogg och de som vill läsa får anmäla sig genom mejladress, då ser jag vem som läser. Det kan ju inte finnas någon som är intresserad av mitt liv utan att bara vill ”gotta sig”. Nå väl. När den var öppen tänkte jag som så att jag ska inte skriva om min gubbe så mycket. Men nu vill jag skriva av mig av min vardag. Inte lätt att leva med den sjukdomen Alzheimers som min gubbe har. Men det är inte lättare att vara anhörig kan jag säga. Jobbigt när han inte kopplar alla saker. Som i går när han skulle duscha. Jag går in när han är färdig och håller på att torka sig. Då torkar han håret och kroppen med den handduk som vi har på golvet. Sedan tvättar han bara håret och inte tvålar in hela sin kropp. Jobbigt att tjata hela tiden. Jag gick in för att göra en kontroll av tånaglarna hur långa de var. Eftersom jag behövde klippa hans naglar på händerna. Sedan på kvällen när jag kommer hem då har han lagt rakapparats laddaren vid verktygslådan. Fast vi alltid har haft den i lådan vid handfatet. Han hade tagit upp den själv ur lådan laddat sin rakapparat. Men sedan tappade han vart den skulle ställas tillbaka. Inte lätt.

Jag har tänkt på att jag kanske behöver göra ett schema till honom om när han ska duscha. Men ska fråga honom först.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Hela havet stormar

 Ibland undrar varför jag har en blogg. Många som läser den men vill inte lämna ett ”fotavtryck”. Jag kan bli väldigt irriterad på människor som inte kan göra sig hörda. Det händer att en fråga har ställts men jag får inga svar tillbaka. Ju mer jag tänker på det blir jag förbannad. Men det gäller att hålla någon slags taktik till människor. MEN att inte ge någon slags svar är ett sjukbeteende. Jag ska göra samma sak tillbaka så får vi se. Därför skriver jag nu bara så att jag själv kan läsa bloggen. Igentligen är det ju lite så min blogg fungerar - att skriva av sig.

Många tankar går till min vän Monica - hon genomgår en cancerbehandling. Tänker på henne jätte mycket.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie 

Så skönt

 Jag vet att många tycker att jag är knäpp men det går ju att vända på det också. Jag tycker många är knäppa som inte kan säga vad de tycker. Aja...detta låter väl knäppt kanske, att det är så skönt att börja jobba igen. Har ju varit ledig nu 9 dagar. Otroligt skönt att äga hela dagarna för sig själv och kunna göra precis vad jag vill. Hm...men jag blir lätt deprimerad och får på köpet inte mycket gjort. Men det är väl skit i samma för det är ju ingen annan som gör grejerna åt mig. Så det ligger kvar. Men jag har i alla fall rensat lite, träffat en mycket pratglad släkting, firat lite vinst för mamma, tagit mina omtyckta promenader, läst min bok...ja vad mer kan jag begära av mig själv? Men det finns mycket att göra här : sätta upp två hyllor, sätta upp en gardinstång, fålla upp gubbens byxor, sy projekt, fixa fotoväggen,fixa balkongen... skit det samma det kommer tid till allt detta också. Det ska bli roligt att få träffa kollegorna på andra linan som har varit permitterade ett tag. Men det blir inte många arbetspass innan det är dags igen för dem att bli permitterade. Det är som det är. 

Några fina hus i Fålhagen där jag går min runda.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Rosor 🌹

 Jag skulle vilja ge min mamma en hel rosenträdgård. Har hittat en sida på nätet som har hur många härliga rosor som helst. Kolla in här

Alla bilder kommer från länksida

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie 

Älskade mamma

Middag hos föräldrarna idag. Stek med potatis och gräddsås samt grönsaker. Så himmelskt gott.

Hon börjar ju närma sig 80 år men är duktig. Hon sköter allt med mycket bra kunskap. Hon har dock lite problem med synen. Så i sommarstugan har de mörka kaffe muggar från typ 1970 talet. Hon har svårt att se när hon ska hälla i kaffe i kopparna. Därför ger jag henne 6 Monami muggar. Hon hade tänkt köpa på ÖB nya muggar för 10kr styck. Men min pappa vill absolut inte köpa någonting nytt. Så det blev det inget inköp.

Vi tillbringade större delen av eftermiddagen hos mina föräldrar. Vi kollade på foton och gamla papper.

Min farfars skolbetyg från 1922 - detta papper har sparats i 98 år. 

Ett tjänstebetyg från 1926 även detta farfars.

Ett beslut om vårdslöshet i trafiken och rattfyllerier - även de var min farfar, 1974.

Samt ett mycket intressant brev från advokatbyrån vid farmor och farfars skilsmässa.

Mammas fina orkidéer. Hon har fullt i ett rumsfönster och köksfönstret.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Fantastisk vecka

Denna vecka har varit helt ljuvlig  och den är inte slut än. Så otroligt mysiga promenader i Fålhagen. Det är skönt att promenera utan någonting att lyssna på i öronen. Jag funderar väldigt mycket när jag promenerar. De senaste dagarna har jag funderat över hur min pappas föräldrar hem såg ut som låg på Oxelgatan, i Fålhagen. Pappa har tyvärr inget kort på det. Jag har ställt frågan till mina kusiner om de möjligen har något kort. Men de hade inget. Men ska göra ett försök med grannen längst ner i mitt hus. Hon och hennes föräldrar hyrde utav min farmor och farfar. De var nämligen 4 lägenheter i huset.Det fanns bara toalett i en utav lägenheterna, där bodde pappas familj. Pappa berättar mycket om huset. De flyttade dit 1944 och pappa är född 1935. Han berättade att när han skulle gå hem från skolan första gången hittade han inte utan han fick fråga sig fram. Han berättade även att det låg en kiosk i närheten av deras hus. Där lade pappa och hans kompisar i en hundbajs i en tårtkartong. Knöt ihop den och ställde den vid kiosken. Sedan det gamla tricket - de band ett snöre i en plånbok och lade den på trottoaren. När någon skulle ta upp plånboken - då drog de i snöret. I somras ( 13 augusti 2020) såldes det ett hus på samma gata. Huset var byggt 1914 bokarea 190 kvm, 8 rum, tomtarea 827 kvm - slutpris 11 800 000kr. De hade begärt 10 000 000kr.

Här är huset på Oxelgatan 3 som gick för 11 800 000kr.

Farfar och farmor skilde sig 1965 och sålde huset då. Tror att de fick 57 000kr. De huset var 240 kvm. Men det huset revs sedan och på tomten byggdes det par/radhus. Men pappa säger att päronträdet finns kvar fortfarande.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

 

Från klarhet till klarhet

 

Först måste jag berätta om detta hus. När jag var liten bodde min farmor högst upp i porten längst bort. En otroligt fin lägenhet med kök, vardagsrum samt möblerbar hall. Minns trapporna upp till henne, gamla fina stentrappor. På bakgården fanns det en trädgård som hyresgäster kunde nyttja. Jag vet att hon hade toalett i lägenheten men jag tror att hon fick duscha/bada i källaren. Samt tvättstugan fanns där också. I köket fanns det ett skafferi som man kunde gå in i. Jag älskar detta hus. Det ligger på Liljegatan i Fålhagen  

Ja från klarhet till klarhet. Jag lade ut mina elefantöron - blomman - på Instagram/Facebook. Då var det en som frågade mig om det gick att ta skott från blomman. Innan jag hann svara sa hen att hen ville ha. Ja när det gynnar en själv är det väldigt viktigt. Men när jag har sagt till hen om att vi kan träffas ... händer ingenting. Jag har haft flera klarhets tecken i veckan. Bara att fastställa och fixa. Jag har insett att livet blir inte som jag har tänkt/drömt om. Bara att ta till plan B.

Sedan ju mer eländig överskrift till dessa inlägg jag gör ju fler är det som tittar in här. Det är väl så att folk vill gotta sig i andras eländen. Varsågod 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Jag mår dåligt

 

Jag mår dåligt. Det är så jävla jobbigt att se min pappa försvinna bort. Varje gång jag är på landet är det jobbigt att förställa mig ett liv utan honom. Han fyllde 85 år i somras och har nog väldigt jobbigt med sig själv. Han kan inte släppa taget om sitt livsverk, sommarstugan. Men han erkänner att han inte orkar med den längre. Han vill att någon tar över. Jag skulle vilja ta över den men så mycket som måste fixas med den. Saker som jag inte kan själv utan måste leja någon. Vilket kan kosta en slant. Samt om jag ska ta över måste ju jag dela halva värdet med min bror. Jag blir väldigt ledsen när jag måste säga det till min pappa. Samt jag förstår inte varför de inte har kunnat fixa olika saker som toalett problemet, dusch frågan, fönsterbyte, målning av husen....varför låter man det käraste man har bara försvinna bort? Jag blir också ledsen när min pappa frågar mig om jag ska ta bort mina sängar. Dessa sängar är ju bra att ha när några ska sova där. Men att min brorsa har saker som aldrig används och kommer aldrig användas. Bland annat min farmors gamla bil. Nej den får stå kvar...va tusan ingen absolut ingen kommer hålla på med den. Helt säker. Det tråkiga med allt detta är att hela våran familj som har varit tajt med varandra nu slås ut. Den gemenskap vi har haft känner jag finns inte längre. Hur känner min mamma det hela? När jag frågar henne - så vet hon inte helt enkelt. Så tragiskt. Jag blir ledsen. Vem ska jag dela detta med? Jag vill ju att min mamma ska fortsätta att njuta av livet. Vilket min pappa inte gör längre känns det som. Jag sa till honom i måndags att jag tror du har kommit i någon depression eftersom du är så fruktansvärd trött och orkeslös. Han vill inte svara. Jag har tillbringat stora delar av mitt liv vid sommarstugan. Mina barn har tillbringat så många somrar där. Ska det bara ta slut nu? Om min gubbe varit frisk hade vi tagit över för länge sedan. Men själv vet jag inte om jag kan.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

Fålhagen

 

Tänk att kunna ta en promenad innan regnet kommer, så skönt. Jag gick en runda i Fålhagen - ett mycket fint villaområde med otroligt många hus från förr. En gång i tiden hade min farfar och farmor ett hus på Oxelgatan. Tyvärr har jag aldrig sett huset och jag vet inte om min pappa har något foto på det heller. Måste fråga honom om det. Men där farmor och farfars hus stod är det nu parhus. Jag tror att det var en ganska stor tomt. Men farmor och farfar skilde sig i mitten på 1960 talet. Då tror jag att huset såldes. Måste nog efterforska i det lite mera.

Men när jag går promenaden inser jag att min dröm med en egen stuga där odling, rost, pioner, julrosor, klematisar kan växa är så himla långt från verkligheten jag kan komma. Jag vet hur det ser ut i mitt liv just nu, men inte om 3, 5 eller 10 år. Det gäller att hitta andra utvägar så att andra drömmar slår in. Jag har en dröm som jag inte kommer att avslöja. För varför ska jag vara som en öppen bok? 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Vilken ljuvlig dag

 

Vilken fantastisk dag det blev idag. Så ljuvlig med solsken och värme. En syssling till mig skulle komma till mig idag. Men med halsont från hennes sida får vi allt skjuta upp det hela. Tog då en tur till mina föräldrars fritidsboende. Jag tog en tur till skogen för att plocka lite grön mossa. Jag vill ha mossa till hyacinterna och amaryllisen som är ett måste i vinterblom väg här hemma. Sedan började jag även kolla in julrosor på nätet, odla.nu  - vilka fantastiska färger det finns.

Hittade också en super fin lax rosa pion - singing in the raid.

I helgen körde mitt barnbarn William go-cart. Han kom på andra plats. Så himla roligt att han lyckats så bra. Super grattis 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Böcker

 

Böcker!

Finns det något bättre än böcker när jag känner att jag bör vara hemma? En riktigt bra bok kan göra så att jag glömmer tid och rum. Samt att den blir en riktig bra vän. Knäppt tycker säkert många av er. Men inte för mig. Jag har ett helt skåp med pocket böcker som jag troligen inte kommer igenom innan jag dör. Men jag kämpar på. Just nu läser jag Carin Gehardsens kriminalserie i åtta delar. Den är bra. Det absolut bästa med pocketböcker är ju att kunna lämna dem till någon annan, ställa dem i vår tvättstuga, lämna dem i trälådan som finns i Fålhagen eller lämna på Myrorna.

Jag försöker att hålla mig från att köpa nya böcker. Lånar hellre på bibblan. Gratis och har fungerat väldigt bra när jag har beställt böcker.

Jag slog till med nya gummistövlar. Ett par vanliga korta och ett par fodrade korta. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Förbjudet?

 

Nu ni...det trodde ni inte va? Vaddå? Ja att jag skulle lägga upp en bild på något som människor aldrig pratar om. Många eller de flesta förknippar detta med sex. Men det finns faktiskt muskler i hela kroppen som behöver underhållas. Hur gör ensamma kvinnor? Ja inte vet jag! Men detta är troligen en bra ”tränings apparat” för många. Har du någon? Jag har ingen. Men jag vill inte bli förslappad på gamla dagar. 

Ha ha 😂😂😂....ja nu fick ni något att bita i!

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie