Livet

Livet går vidare vad som än händer. Att leva med någon som är sjuk är inget någon drömmer om att få göra. Men när sjukdomen kommer är det bara att leva med. Sedan får det gå som det går. Även som i mitt fall lever min gubbe med ständiga funderingar och för mig som står på sidan om är det en miljon mera funderingar. Det kan vara små saker som blir stora samt gör så att jag mår så jävla dåligt ibland. Det värsta är nog att omgivningen inte förstår ett skvatt. Ibland önskar jag att de som inte förstår skulle få en mera inblick i hur livet ser ut för de som är nära anhörig till någon som är sjuk. Det gäller att vara tuff i mitt tänkande, agerande och uppförande. Ibland blir det inte bra och det är precis då som det kommer upp en massa konstigheter i min hjärna. MEN det är då jag använder mina ”verktyg”. Försöker inse att om inte människor i min närhet - det kan gälla släktingar, kompisar ...ja precis vem som helst - inte förstår - ja då lägger jag ner. Ödslar ingen energi på sådant som ger mig negativa vibbar. Jag försöker så gått jag kan. Bästa är när jag får hjälp med att styra mitt stora fartyg av någon som förstår. Det finns inte många i min närhet som fattar vilket jävla helvete jag har varje dag. Därav blir det inte många människor att umgås med. För orken finns inte till nyfikna människor som bara gottar sig i andras elände. Jag försöker hitta någon slags ro i vardagen. Har funnit korsord, (har fått hjälp som ni ser på bilden) böcker och nu även stickning. Det känns bra att få tid till sådant som jag kan styra över själv. Jag är även glad över att kunna jobba som jag gör. Hoppas att det håller i sig länge. Jag vill även kunna resa mycket...hoppas att även det kommer att hålla i sig. Jag vill även kunna ha en kolonilott med stuga att pyssla vid eller en annan stuga där jag kan finna ro. Önskar att jag kunde ro hem mina föräldrars paradis. MEN för att jag ska kunna leva o ha det skulle det behövas så otroligt mycket pengar samt kunskap om så många saker som jag vet med mig att jag inte kunde ro hem själv. Även fast det är mina föräldrars paradis så känns det som om de levde på 1960 talet och har stannat där.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Mycket skärmtid

Det har blivit väldigt mycket skärmtid på kvällarna. Dels kolla in ett nytt boende till en närstående. Men också mycket nöjes koll. Som ni vet har jag alltid velat ha en liten stuga och helst en kolonilott i Fålhagen. Det är bra att ha en dröm... allt går liksom lättare då. Men jag har hittat många fina härliga stugor. En i Herräng, en i Rimbo och drömmen blev utav de senast som jag kollat in på är i Enviken i Rättvik. Den hade precis allt. MEN jag vill inte ha en stuga så långt bort. Nej Fålhagen är nummer 1. Här kommer en massa bilder på dessa stugor.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Min vardag

Att vänner och bekanta flyr - känns konstigt MEN i min sitts så bryr jag mig inte om det så mycket.
Det som är jobbigast är att människor INTE vet hur det är att leva med en som har Alzheimer.
Sjukdomen kan börja 10-20 år innan en diagnos. Det jag kan känna är att OM jag hade kunnat förstå och sett detta innan. Men det gjorde jag inte.

Att vara anhörig

Demenssjukdom kallas ofta ”de anhörigas sjukdom”, eftersom det ofta blir mycket svårt för de närstående. Anhöriga känner sig många gånger rådvilla och förhållandet blir inte bättre av att en tidigare vänskapskrets blir allt mindre och mindre därför att vännerna inte förstår att personlighetsförändringen beror på sjukdom. Det är dock viktigt att förstå att det är den som blir sjuk som starkast upplever sjukdomens konsekvenser.

Det är inte ovanligt att anhöriga hamnar i krissituation när den närstående blir demenssjuk. De får ta ett ökat ansvar och känner ängslan och oro inför framtiden. Därför är det viktigt att lyfta fram de anhörigas situation och att ge dem stöd och hjälp. Det är viktigt att slå larm innan man nått den gräns när man inte orkar längre och att söka hjälp i tid fastän det tar emot.

Det kan vara svårt att uppfatta och förstå att en person är demenssjuk. I början kan allt verka normalt och nästan som vanligt – man döljer det dåliga minnet. Efter hand blir problemen mer dominerande och hos den drabbade finns ofta en stor lyhördhet för den försämrade förmågan och för omgivningens reaktioner. Det är vanligt att man blir ledsen och nedstämd. Som närstående till en person med demenssjukdom är det viktigt att i första hand se och möta människan och inte låta sjukdomen dominera.

Den som är sjuk upplever ofta en stor osäkerhet. ”Var är jag, vem är jag, vem är du?”Det är förståeligt att den demenssjuke då söker och griper efter någon att ty sig till. Den demenssjuke kan med sina många frågor, sitt ständiga sökande och sin misstänksamhet när hon/han känner sig vilsen vägra att ta emot hjälp. Kunskap om sjukdomen och om hur man kan bemöta den demenssjuke är därför viktigt.

Här är några råd som vi hoppas kan underlätta något i din situation.

• Glöm inte bort dig själv! För din närståendes och din egen skull är det viktigt att du har ett så bra liv som möjligt.
• Alla är vi olika. Varje demenssjuk persons situation är unik. Det går inte att jämföra med andra.
• Försök att lämna dina samvetskval. Hur mycket du än gör kommer du alltid att tycka att du borde gjort mer.
• Att leva med en person med demenssjukdom innebär ett sorgearbete. Inte bara för dig som närstående utan också för den som själv drabbats och era nära vänner. Tillåt sorgen och låt det få ta tid.
• Var öppen mot omgivningen med din situation. Det är nödvändigt för alla parter att kunna stötta varandra.
• Även om det tar emot så sök hjälp i tid, innan alla dina krafter tagit slut.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Te kakor

Lyxiga tekakor, 12 stora

50g färsk jäst
75g smör
2 1/2 dl mjölk
2 1/2 dl vatten
3 msk strösocker
2 tsk salt
1 ägg
Ca 13 dl vetemjöl

Gör så här:
Smula jästen i en bunke. Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölk och vatten, vätskan ska bli max 37 grader varm men gärna lite ljummen. Häll blandningen över jästen och rör om tills jästen lösts upp. Tillsätt salt, ägg och socker och blanda runt. Tillsätt sedan vetemjöl under knådning. Måttet är ett ungefär, jag mäter nästan aldrig mjöl utan känner mig fram. Degen ska bli smidig och inte klibbig men tillsätt inte för mycket mjöl för då blir brödet lätt torrt. Kör degen i maskin ca 7-10 minuter. Låt jäsa övertäckt ca 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.
Kavla ut degen så den blir ungefär 1 cm tjock ev något tjockare. Stansa sedan ut runda tekakor med en rund form. Lägg upp dem på en plåt med bakplåtspapper och nagga dem med en gaffel eller liknande. Låt dem jäsa ca 30 minuter och sätt sedan in dem i ugnen ca 8-10 minuter. Låt dem svalna och njut sedan av nybakade tekakor med smör, ost och ett glas kall mjölk. SÅÅÅÅ GOTT!

Jag hittade receptet och bilderna här

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Tuff tid

Många människor har tuffa tider. Nästan alla har det någon gång i livet. Det kan vara en kort stund eller en längre tid. Gäller då att fokusera på det som är viktigast i livet. Familjen!
Så i torsdags bjöd jag svägerskan på lunch på Cajsa’s kök - super gott. I dag var vi sugna att träffas igen...då blev det lunch på Bageriet Brantingstorg. Så härlig stund att träffas. Vi pratar, skrattar, kramas, gråter och smider planer tillsammans...ett sätt att lätta på trycket som finns i våra stressade liv.
Gubben o jag hade även en mysig lördags frukost med två fall av Svenska mordfall på Podcast.
Kommer hem efter lunchen o kopplar av med paddan. Då hittade jag världens projekt med en otrolig dröm.... bageri i källaren, 23 rum....tänk vad man kunde göra med detta hus. MEN på tok för mycket att rusta. Inte lätt när vi har tummen mitt i handen. Utgångspris 490 000kr högsta bud 575 000kr i Sundsvall.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Hobby

En utav mina grejer jag gillar just nu är att kolla in hemnet och fina bostäder. Ja det har jag väl gjort en längre tid. Andra saker är ju att lyssna på Podcaster, sticka, spela Wordfeud, spela Candy Crush .... det finns mycket jag gillar.
Delar här bilder från en villa i Vänge som kostar nästan 5 miljoner. 9 rum och så otroligt fint.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie