Vad glad jag blev

 

Tänk vad glad jag blev av att få en pimpad bil 🚙. Det är någon som tänker på mig då i alla fall. Det hör ju inte till vanligheten att någon frågar hur jag mår eller bara hör av sig. Men alla har tydligen väldigt fullt i sina liv OCH det har även jag. Bara att gilla läget. Eller kanske rent av betala tillbaka med samma mynt? Så ända in i baljan tråkigt. 

Nej jag ska i alla fall inte göra det. Hur det än blir. Jag hoppas på att få ett bättre liv och mindre att tänka på framöver. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Favorit trosor

Har du provat de super sköna trosorna Avet?

Inte då bör du göra det. Ok du kanske tycker att de är dyra. Men vad går upp emot någonting som är skönt?

Jag lägger undan 200kr varje månad och lägger på hög. Jag köpte tre trosor i Viva & Viktorias butik på Gränby i Uppsala för ett tag sedan. De tog om jag minns rätt 190kr styck. Har nu hittat en sida på nätet som tar 159kr styck och fri frakt från 600kr. Så hade de ett erbjudande om ny kund 15% rabatt. Så jag slog till med 6 stycken trosor för 811kr. Tjoho vad jag blir glad. Måste bara bli bättre på att kasta gamla trosor.

Boxertrosan i microfiber från Avet är en favorit hos många kvinnor då den är både följsam och bekväm samtidigt som den är helt täckande och tar bort ojämnheter.  En trosmodell som är hög i midjan med fin linning och en unik skärning i ljumsken  vilket gör att dem sitter perfekt ner över låren.  Och oavsett om du har en mindre eller större rumpa, rundare eller plattare form så täcker trosan jämt över magen och stussen och ger en fast och rund silhuett. 

Trosorna tillverkas i ett stretchigt microfiber och är fodrad i grenen.  Microfiber har funktionella egenskaper, transporterar svett och låter huden andas.  Fodret i grenen är i ett mjukt och behagligt frotté i 100% bomull. Boxertrosan kommer i storlekarna 36 upp till 50.

Kolla in sidan Be lovely

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

 

Tur att paddan finns

 Ingen absolut ingen i min närhet kan sätta sig in i hur det är att leva i mina kläder. Plus att det är ingen som bryr sig om det heller. Därför gör jag precis som jag vill. Men att folk sedan är nyfikna och säger ”åh vi måste träffas, det var så länge sedan” - det biter inte på mig. I morse tex när gubben gick in i köket, frågade han mig: har jag ätit yoghurt? Bara en sådan sak att komma direkt från sängen och sedan klä på sig. Gå in i köket och ställa den frågan. Det är så sorgligt att han inte minns, så sorgligt att människor i vår närhet inte finns till för honom eller mig. Många säger ofta ( som gör mig väldig ledsen) - Han är ju precis som vanligt. Eller han minns ju allt. Jo tjena det är precis som om det är jag som hittar på allt. Men jag kan säga så här. Att behöva ringa gubben varje morgon ( när jag jobbar morgon vecka) och förklara för honom att han måste äta frukost, inte gå ut till färdtjänsten en timme innan det är dags, tala om att han måste duscha, tala om att han måste äta, tala om att han ska ta sin medicin….osv. Det hittar jag inte bara på. Samt att kunna få ett boende med kommunalt hjälp - det går inte bara att hitta på heller.

Jag vill i alla fall säga att min padda 🐸 är min bästa vän. Där har jag funnit ro, medmänniskor som förstår mig och en ren avkoppling. Jag ska ro hem detta helt klart. Bara en månad kvar.

Jag älskar Instagram väldigt mycket. Där har jag funnit många favoriter. Bland annat detta konto @snickargladjen Dessa bilder tillhör henne och finns på Instagram

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Vissa dagar vill jag bara hoppa över

 

Miljoner saker att göra - men får ingenting gjort. Deppig till 100 %.

Tur att blommorna finns. Jag känner just nu att jag helst bara skulle vilja sätta mig ner och gråta. MEN - vem ska fixa allt då? Jag är så himla trött på att ha koll på precis allting. Nagelklippning, duschdagar, hjälpa föräldrar, matintag, städning, handling, tvätt, tider som skall passas….snart snart blir det lugnare. Men orkar jag tills dess? Hade inte en aning om mitt liv skulle bli så här. Kanske ska jag bara att strunta i allt och det blir som det blir. Trodde att det fanns flera människor i min omgivning som kunde hjälpa till. Men inte då. Jag är uppvuxen med ett par föräldrar som har ställt upp i vått och torrt. Därför vill jag hjälpa dem. Men tydligen känner inte min bror som mig. Han förstår inte ens att föräldrarna behöver ha hjälp. Han förstår inte mitt liv heller - men det är väldigt få som gör det. Men man får väl ett liv som man förtjänar. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Varför kan inte livet vara som förr?

 Många saker som ändras i livet. Min gubbe är absolut inte den gubbe jag en gång var stormande kär i. Träffar inte människor i livet som jag gillar. Funderar ofta på hur allt bara blev så här. Hur jag än vrider och vänder på allt känns det ju inte som om det bara kan bero på mig eller min gubbe. Eller är det precis så? Jag kan ju säga att vissa människor kan ju också bry sig om de vill umgås eller är det så enkelt att helt enkelt inte vill? Ja inte vet jag. 

Bilder från Kungsträdgården i Stockholm - äntligen har jag varit där. Men min kollega.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

En lycklig ägare till ett torp

 

En kollega som har köpt sig ett torp är nu en lycklig ägare till den. 54 kvm och slutsumman 2 miljoner - ja ni läste rätt 2 miljoner. Det är ju helt sjuka priser det är. Såg även ett drömtorp i en annons. Söderhamn utgångspriset 675 000 kr - ett mera ok pris. Så fint.

Själv får jag bara fortsätta att drömma.

Cyklade i alla fall ner på stan och fick njuta lite av de vackra Magnolian som finns där.

Blev också överraskad på jobbet med favorit chokladen.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Orken börjar ta slut

 

När barnen var små måste jag ha orken.

När barnen blir tonåringar måste jag ha orken.

När min livskamrat blev sjuk måste jag ha orken till att vårda.

MEN hur länge räcker orken? NÄR tar den slut?

Självklart är det olika för olika människor. Men för mig är det just nu väldigt nära …eller rättare sagt jag går på reserven, helt klart. Inte blir det bättre med allt himla skjutande i världen. Kriget i Ukraina. Sedan går det att läsa i tidningen om att Ryssarna vill ta ett annat land i Europa. 

Mitt upp i det MÅSTE jag tänka på mig själv och min livskamrat. Därav kom beslutet om ett permanent 

  boende till min älskade livskamrat. Ni anar inte hur svår det beslutet är att ta. MEN jag kan säga att det är min ork som sa stopp. Plus att det livet min livskamrat har när han behöver vara själv under viss tid är inte bra. Han blev orolig, stressad och gör massor av saker som blir tokiga. FAST han gör så gott han kan. 

Så nu letas det i gömmorna efter att skrapa ihop ett trivsamt boende för honom. När jag pratar med honom om att han ska bo borta medans jag jobbar kommer det ett svar som jag inte riktigt hade väntat mig. ”Det kommer bli bra”. Ibland är jag så slut och trött så jag vill bara sätta mig ner och gråta. MEN vad hjälper det? Vem hjälper mig då? Ibland känner jag mig som den ensammaste i hela världen.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Citat i min smak

 

Just nu ligger denna bok på mitt nattduksbord. Jag fastnade för ett citat i boken.

Ge mig styrka och chips

Tänk vad enkelt.

Jag åt chips i går och jag tyckte i alla fall att styrkan kom med den 🙈

Tror du på det?

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie