Efter en vecka med nattpass kommer alltid en massa tankar om livet. Det är för att att jobba natt ta så ända in i baljan mycket på mig just nu. Det finns tecken hos mig som jag har läst om hur en utbränd människa känner sig. Jag orkar inte laga mat, orkar inte städa, orkar inte umgås med människor....är så sjukt trött. Mycket beror naturligtvis på mitt jobb, men även mitt privatliv, min sjuke make, strider hela tiden med en bror som inte förstår ett himla dugg, med föräldrar som vägrar släppa taget om sina saker som de samlat på sig hela sitt liv....även fast jag säger till dem att allt det här kommer jag att få ta reda på sen. Men de bara lever på som de alltid har gjort. Men mitt i allt finns det människor runt mig som är lyckliga människor. Se mina kusiner här som jag alltid har sett upp till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar