Bokstavstavla

Jag köpte för en tid sedan en bokstavstavla. En onödig sak - men väldigt rolig att kunna förmedla citat eller annat. Dessa två citat har jag delat med mig. Båda är tillägnade till min gubbe. Även fast jag kan vara väldigt svag ibland kan jag inte visa det. Det finns bara en stark Marie i detta hushåll. Tanken dyker upp ibland " undrar hur många människor orkar allt som jag orkar?" Jag kan säga här och nu att med min livskamrat och min man släpper jag inte taget på så länge orken finns. Vi har funnits för varandra så länge och gått igenom så mycket. Både glädje och sorg.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

Avundsjuk

De flesta människor är troligen avundsjuka på andra. Så även jag. Jag skulle vilja ha ett jobb där smink och nagellack är tillåtet - att kunna känna sig fin. Jag skulle vilja kunna fotografera som värsta fotografen - men jag har inte näs börjat fototräna. Jag skulle vilja kunna jobba hemifrån - tänk vad skönt att slippa klä på sig och bara vara i sin trygga vrå. Jag skulle vilja ha en frisk gubbe som var händig - så vi kunde fixa till lite här och där. Jag skulle vilja vara en mera rörlig människa och inte dessa tunga egen tilltuggade kilon på mig. Jag skulle vilja kunna prata engelska flytande som min största dotter. Det är väldigt enkelt att sitta hemma och känna sig avundsjuk på det ena och det andra. Det gäller ju att kunna se det fina som finns just i mitt liv....bara i mitt liv. Jag har tre fina döttrar som jag älskar så himla mycket. Jag har 6 stycken gudagåvor - barnbarn. Jag har mina föräldrar i liv och på nära håll. Jag har fortfarande min älskade gubbe och livskamrat vid min sida. Jag har ett jobb som ger mig de fina kollegorna och påfyllning den 25:e i plånboken. Jag har en lägenhet som jag trivs i. Alltså varför finns det avundsjuka i mina tankar. Nej adjöss med den...välkommen bara mitt liv. Det är ju trots ändå bara jag som kan bestämma över det och det finns ingen ingen som har det som mig.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Ont i kroppen

Oj vilken träningsverk - hoppas jag - jag har i hela kroppen. Jag har fått nya arbetsuppgifter på jobbet. Jag står och går precis hela dagen. Fy tusan vad ont det gör. Hoppas att det går över snart.

Bilden är lånad från Facebook. Bilden är från en plats i Sverige som heter Ottsjö. Det vill jag åka.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

En som har hållhake på mig

Jag vet inte om ni har någon som håller koll på er? Jag tror att jag har flera stycken. Bla kuratorn på minnesmottagningen - hon finns hela tiden som stöd och håller koll att jag står upp på benen. Jag är väldigt tacksam över det. För att leva med någon som är sjuk FAST det inte märks i andras ögon är väldigt svårt. Det är många gånger jag bara vill "ge upp" - men så enkelt är det inte. Att kunna låta den människa som är min livskamrat inte få den hjälp och stöd han behöver är inte så enkelt att bara strunta i. Ibland hoppas jag att flera i min omgivning skulle få gå igenom precis det som jag gör bara för att dessa människor skulle förstå på ett helt annat sätt. Är verkligen tacksam över min svägerska som stöttar mig till 100%, våra barn med familjer - även de finns till för 100% även fast de faktist har en pappa som är sjuk och våra grannar....alltså vilka människor Annika o Håkan"Stänkaren". Kommer över hjälper till med både det ena och det andra - finns bara till över lite vin. 

Det finns även en till som håller kontroll över mig. Nämligen sockermonstret - jag måste måste måste försöka bli av med den kontakten. Jag känner att sockermonstret äter upp mig innefrån. Den säger till att ät detta då känner du dig bättre, köp hem detta då blir det bättre osv. JA MEN VA FAN DET FINNS INGET SOM BLIR BÄTTRE UTAV ATT STOPPA IN EN MASSA I MUNNEN.

Jag måste avgiftas - helt klart.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie