torsdag 27 december 2018

Undrar vad som behövs?

Jag undrar vad som behövs igentligen när det gäller mig själv och min brottningsmatch mot sockermonstret? Jag vet att det inte är bra för hälsan att äta godis, kakor och snacks. VARFÖR gör jag det då? Det finns många faktorer att "skylla på". Men jag vet att min kropp hänger på en skör tråd just nu och kroppen har skickat ut varnings signaler. NU ÄR DET KRIG min kropp mot sockermonstret.
Jag personligen måste ge mig andra vanor med intag av föda och i rimliga mängder. Annars kommer jag inte att hålla.
Älskar dessa underbara krukor. Måste hålla koll efter flera på loppis.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

onsdag 26 december 2018

Juldagen 2018

Den absolut bästa juldag jag kunde tänka mig blev det.
Korvgrillning samt mysbrasa, pulkarace, musikquiz och tacos.
På 72,2 kvm är det svårt att få till det utan stoll och bråk. Därav kom uteaktiviten till. Det blev så himla bra. 
I just denna backe åkte jag när jag var liten. Där ramlade jag även en gång och slog min tinning. Det var då jag fick sy vid mitt vänstra ögonbryn.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 15 december 2018

Skulle lätt kunna ge upp

Jag vet att jag inte kan ge upp! Men jag skulle lätt kunna göra det. Vad kulle jag kunna ge upp?
Jag skulle lätt kunna bli förtidspensionär. Jag känner att jag har inte tid med mig själv längre. All min egen tid "äts upp" utav saker som måste fixas. Ja saker som tidigare har varit gubben som fixat. Det finns absolut ingen som kan föreställa sig hur det är att leva mitt liv. Men o andra sidan finns det ingen som bryr sig om det heller. Så VARFÖR vill jag då ge upp? Jag vill att min livskamrat ska ha det bra. Jag tror även att han har det bästa möjliga.
Jag skulle även vilja kunna vara mera med mina alla barnbarn. Kunna bjuda på hembakade bullar till mellis när de kommer hem från skolan, hjälpa dem med läxor, läsa sagor, pyssla, spela spel, göra hemlagad glass, bygga pussel....helt enkelt njuta varje dag utan att behöva jobba! Tänk om turen skulle finnas att vinna en himla massa pengar så att vardagen gick runt. Tänk om det fanns pengar till att kunna köpa mig ett litet torp eller en kolonilott. Kunna plocka in pioner från sina egna odlingar.
Drömma går ju! Det är väl tur.
Idag blev jag glad när största dottern byggde ihop ett pepparkakshus. När jag var liten blev jag avis på mina kusiner Camilla och Cecilia som varje jul hade en mamma som fixade ett pepparkakshus, ordnade julgransplundringar och bakade mycket hembakt. Det sätter sina spår i mig. Därav blev jag glad att se det fina huset som tillverkades idag. Tradition.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

söndag 9 december 2018

Det rullar på

Ja tiden, dagarna, timmarna rullar på. Gäller att ta vara på varje sekund. Men en stark livsvilja går det ju att få ut saker och ting. Men ibland känner jag att min egna tid inte finns. Men vad spelar det för roll igentligen....jo det betyder mycket för att orka med livet. Det är mycket fokus på jul just nu. Jag kan säga på en gång att så som jag vill ha det med just julen - blir det ju inte. Jag vill pynta, baka och fixa. Men det blir inte så. Då brukar jag tänka snabbt - det blir bra ändå. Viktigast för mig är att jag får ha min familj runt mig. Mina barn med sina familjer. Mina föräldrar. Min svägerska - som betyder väldigt mycket. Mina underbara kollegor. Sedan räcker det! Ja det klart grannarna på loftet....vilka människor. Vi hade en så himla tur som kom hit. Gubbens kommentar på fredagsmyset hos mina föräldrar var " Jag vill aldrig mera bo i hus igen". Det känns skönt att jag var så drivande i detta med flytt och att det blev så bra. Men jag kan sakna min lilla dröm jag har haft hur länge som helst. Att kunna få krypa in i en liten stuga. Typ som en kolonilott eller ett torp med begränsad tomt att pyssla med. Den drömmen finns kvar. Men jag känner att jag vill inte ge 650 000 kr eller mera för detta. Så just nu går tankarna i mitt huvud - ska jag överta sommarstugan i Vänge eller inte? Många frågor med för och naktdelar.
Jag känner spontant att det borde finnas kvar i släkten. Speciellt när största barnbarnet säger - mormor jag gillar det här stället, det är så lugnt här.
Men det här vore mera min dröm. Ett litet torp i skogen, gärna med skogstomt. Vedspis och liten yta.
Drömma går ju!
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

lördag 17 november 2018

Bokstavstavla

Jag köpte för en tid sedan en bokstavstavla. En onödig sak - men väldigt rolig att kunna förmedla citat eller annat. Dessa två citat har jag delat med mig. Båda är tillägnade till min gubbe. Även fast jag kan vara väldigt svag ibland kan jag inte visa det. Det finns bara en stark Marie i detta hushåll. Tanken dyker upp ibland " undrar hur många människor orkar allt som jag orkar?" Jag kan säga här och nu att med min livskamrat och min man släpper jag inte taget på så länge orken finns. Vi har funnits för varandra så länge och gått igenom så mycket. Både glädje och sorg.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

lördag 10 november 2018

Avundsjuk

De flesta människor är troligen avundsjuka på andra. Så även jag. Jag skulle vilja ha ett jobb där smink och nagellack är tillåtet - att kunna känna sig fin. Jag skulle vilja kunna fotografera som värsta fotografen - men jag har inte näs börjat fototräna. Jag skulle vilja kunna jobba hemifrån - tänk vad skönt att slippa klä på sig och bara vara i sin trygga vrå. Jag skulle vilja ha en frisk gubbe som var händig - så vi kunde fixa till lite här och där. Jag skulle vilja vara en mera rörlig människa och inte dessa tunga egen tilltuggade kilon på mig. Jag skulle vilja kunna prata engelska flytande som min största dotter. Det är väldigt enkelt att sitta hemma och känna sig avundsjuk på det ena och det andra. Det gäller ju att kunna se det fina som finns just i mitt liv....bara i mitt liv. Jag har tre fina döttrar som jag älskar så himla mycket. Jag har 6 stycken gudagåvor - barnbarn. Jag har mina föräldrar i liv och på nära håll. Jag har fortfarande min älskade gubbe och livskamrat vid min sida. Jag har ett jobb som ger mig de fina kollegorna och påfyllning den 25:e i plånboken. Jag har en lägenhet som jag trivs i. Alltså varför finns det avundsjuka i mina tankar. Nej adjöss med den...välkommen bara mitt liv. Det är ju trots ändå bara jag som kan bestämma över det och det finns ingen ingen som har det som mig.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

onsdag 7 november 2018

Ont i kroppen

Oj vilken träningsverk - hoppas jag - jag har i hela kroppen. Jag har fått nya arbetsuppgifter på jobbet. Jag står och går precis hela dagen. Fy tusan vad ont det gör. Hoppas att det går över snart.
Bilden är lånad från Facebook. Bilden är från en plats i Sverige som heter Ottsjö. Det vill jag åka.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

söndag 4 november 2018

En som har hållhake på mig

Jag vet inte om ni har någon som håller koll på er? Jag tror att jag har flera stycken. Bla kuratorn på minnesmottagningen - hon finns hela tiden som stöd och håller koll att jag står upp på benen. Jag är väldigt tacksam över det. För att leva med någon som är sjuk FAST det inte märks i andras ögon är väldigt svårt. Det är många gånger jag bara vill "ge upp" - men så enkelt är det inte. Att kunna låta den människa som är min livskamrat inte få den hjälp och stöd han behöver är inte så enkelt att bara strunta i. Ibland hoppas jag att flera i min omgivning skulle få gå igenom precis det som jag gör bara för att dessa människor skulle förstå på ett helt annat sätt. Är verkligen tacksam över min svägerska som stöttar mig till 100%, våra barn med familjer - även de finns till för 100% även fast de faktist har en pappa som är sjuk och våra grannar....alltså vilka människor Annika o Håkan"Stänkaren". Kommer över hjälper till med både det ena och det andra - finns bara till över lite vin. 
Det finns även en till som håller kontroll över mig. Nämligen sockermonstret - jag måste måste måste försöka bli av med den kontakten. Jag känner att sockermonstret äter upp mig innefrån. Den säger till att ät detta då känner du dig bättre, köp hem detta då blir det bättre osv. JA MEN VA FAN DET FINNS INGET SOM BLIR BÄTTRE UTAV ATT STOPPA IN EN MASSA I MUNNEN.
Jag måste avgiftas - helt klart.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie 

fredag 26 oktober 2018

I mitt huvud


Jag kan bara säga att det finns människor till allt. Se bara på bilden - hur kommer man på något sådant?
I mitt huvud finns det många funderingar och idéer - men just nu känns det inte som jag vill dela dem med hela världen. Men jag kommer troligen att skriva det i min bok - Mitt liv på jorden. I huvudet finns fullt med funderingar på vad som ska finnas med i den. Först tänkte jag bara skriva en bok. Sedan kom en fundering om att få trycka upp ett varsitt exemplar till barn eller barnbarn.... Jag vet hur jag vill ha den med bilder osv. Men vet inte riktigt hur jag ska börja. Måste nog klura lite mera på det.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

lördag 20 oktober 2018

Besök

En av de finaste människor jag känner kom på besök idag med sin sambo och hans lilla hund. Vilken mysig stund vi hade tillsammans. Vi bjöd på fisksoppa och nybakat bröd. Dajmtårta och kaffe efter det.
Vilken super fin blombukett vi fick. Det var riktigt mysigt att träffa dem.
Idag gjorde jag en beställning på en bok som blir underlaget till ett nytt projekt. Jag ska skriva en bok om mitt liv. Denna bok tillägnar jag till mina barn och barnbarn.
Beställde även en onödig sak....dock inte till mig utan till mina barnbarn.
Hoppas hinna baka lite i morgon och tvätta lite.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

fredag 12 oktober 2018

Motivation

Hur får vi mera motivation till saker och ting som vi vill ha? Jag googlade lite och hittade fram till psykologfabriken.se - där finns tips.

En av de vanligaste frågorna jag får som psykolog är “hur blir man mer motiverad att göra något?”. Detta något kan handla om alltifrån studier till träning. Ibland kommer frågan från chefer som vill motivera sina anställda. Oavsett vem som frågar så förväntar de sig nästan alltid något magiskt svar, en insikt från psykologin som de bara inte kände till och som nu kommer förändra allt. 

Dessvärre är det inte så lätt, men det finns ett par saker som kan göra det lite lättare för dig att ta tag i saker.

1. Identifiera vad du vill få gjort med SMART:a mål
Ett problem som jag ofta ser är att människor inte riktigt har koll på vad det är som de vill öka sin motivation kring. “Träna mer” är förvånandsvärt nog en av de mer konkreta målen jag hört. Du kan lösa problemet med vaga mål genom att skapa så kallade SMART:a mål. För dig som inte har läst psykologi A eller företagsekonomi A (eller någon annan av de 100-tals kurserna som tar upp SMART) så står SMART för: 

Specifikt – målet ska vara tydligt
Mätbart – ditt mål ska gå att kvantifiera
Accepterat – av den som ska uppnå det
Realistikst – ska gå att utföra av personen inom tidsperioden
Tidsspecifikt – bestäm när målet ska vara uppnått

Ok, nu blev det en superduper basic start, men jag slutar aldrig att förvånas över hur få som jobbar mot mål som är någorlunda SMART:a. Jag har träffat studenter som vill “bli bättre på att plugga” och entreprenörer som vill ha “mer engagerade medarbetare”. Motivationsproblem börjar oftast i ospecifika mål.

Testa själv: Om du känner igen dig i beskrivningen “dålig motivation” bör du börja med att bli specifik kring vad du vill bli mer motiverad att göra. Spendera några minuter på SMART akronymet och se om du kan landa i något specifikt.

2. Zegarnik-effekten: mentala cliffhangers
Har du någonsin börjat med en uppgift, inte hunnit klart med uppgiften vilket lett till att du fortsatt tänka på sagda uppgift under resten av dagen? Känner du också en inneboende nöjdhet så fort du har fullgjort en uppgift och kan, med gott samvete, lägga den åt sidan? Då har du drabbats av Zegarnik-effekten.

Namnet kommer från en rysk psykolog som på 1920-talet noterade hur skickliga servitörer var på att minnas beställningar, men att de sedan glömde dem direkt så fort rätterna serverades. Snabbt förklarat så innebär Zegarnik-effekten att när vi väl börjat med något så kommer uppgiften att vara mentalt närvarande enda fram tills dess att den avslutats. Jag själv drabbas titt som tätt av Zegarnik-effekten när jag sätter mig ner och skriver. Jag bara kan inte lämna tangenterna utan att ha skrivit klart min text. Som du förstår är effekten ett lysande verktyg för att öka din motivation, och för att ständigt komma försent.

Testa själv: Zegarnik-effekten är egentligen inte en motivationshöjande insats. Det enda den lär oss är att det bästa sättet att ta tag i något är helt enkelt att börja någonstans. Ta nu en titt på ditt svar från föregående tips. Vad skulle vara det minsta du kan göra för att “komma igång”? Avsätt 40 minuter och börja just där, förhoppningsvis kommer Zegarnik-effekten göra att du fortsätter arbeta mot målet tills dess att du känner dig klar.

3. Förenkla uppgiften snarare än att försöka öka din motivation
För fem år sedan var jag riktigt sugen på att lära mig att redigera bilder i Photoshop. Jag stötte nästan dagligen på tillfällen då jag såg hur jag skulle kunna använda sådna färdigheter. Full av motivation så bestämde jag mig för att komma igång. Efter ca tre timmar hade jag äntligen lyckats få hem en piratkopierad version av programmet, hittat rätt aktiveringskoder och slutligen installerat det. Trots denna transportsträcka så var jag fortsatt motiverad. Efter att ha spenderat ytterligare en timme med programmet såg det inte längre lika ljust ut. Inlärningskurvan till programmet var helt enkelt för hög så jag stängde ner datorn och har inte tittat på Photoshop sedan dess.

Jag vill hävda att min historia inte är en historia om bristande motivation. Snarare handlar den om vad som sker när uppgifter man tar sig an inte matchar ens förmåga. Forskaren BJ Fogg vid Stanford universitetet har populariserat detta med sin beteendemodell. Modellen visar att det alltid är mer effektivt att sänka en uppgifts svårighetsgrad än att försöka öka individens motivation till att göra uppgiften. Med andra ord tänker vi helt fel när vi säger att vi behöver bli mer motiverade. Ska man tro Fogg så handlar det snarare om att sänka svårighetsgraden.

Testa själv: Låt oss säga att du inte kan bli mer motiverad att göra det där du vill göra (se svar på punkt 1). Försök istället sänka svårighetsgraden för det du ska göra. Handlar det om att du vill börja träna? Begränsa tiden du får spenderar på gymmet till 15 minuter. Vill du att dina kollegor ska ha bättre koll på er ekonomi? Börja med att skicka ut ett kort (kort) mejl där du berättar om det ekonomiska läget.

Bonus!
Jag skrev nyligen om den så kallade Fresh start-effekten som visat att vi är mer motiverade att ta oss an förändringar om de sker vid specifika milstolpar. Läs inlägget här.

Bonus 2!
Psykologen Jonas Hjalmar Blom har skapat en gratis e-postbaserad kurs om just vaneskapande. Du hittar kursen här.

tisdag 9 oktober 2018

Trädgårdsdesign

Här bjuder jag på bilder som jag har hittat på trädgårdsriket. Det är Kristina Lindström i Falköping som är lycklig ägare till den trädgården. Jag visade en bild tidigare på hennes orangeri. Hon driver trädgårdsföretaget Kikongo AB. Du hittar henne på Instagram kikongo_gardendesign samt hon finns också på Facebook som jag tidigare berättade om. Hon har även en trädgård i Spanien. Hon har anknytningar till Kongo sedan barndomen. Om jag inte minns fel jobbade hennes föräldrar där då när hon var liten. 
Hon bjuder på fina "drömma bort bilder" eller rättare sagt "koppla av bilder" - tusen tack för det.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

måndag 8 oktober 2018

Drömmar finns - tack och lov.

Visst är det väl så att jag tittar på husannonser FAST jag aldrig mera kommer att köpa mig ett hus.
Detta hus ligger i Tarv Knutby och är till salu. Otroligt fin både inne och ute. Men allt beror på vad man har för saker - det är ju det personliga saker som gör huset trivsamt. En gammal bild på huset också. Mycket mycket fint.
Min dröm just nu är att kunna köpa en kolonilott - eller en pytte liten stuga på en skogstomt nära vattnet. Ja ni hör ju drömma går ju. Men min älskade resekompis och kollega Ann är ju delägare i en kolonilott i Uppsala. Så skulle även jag vilja ha det. Den lilla tomten skulle innehålla ett rangeri - ja eller vad heter ett litet hus med stora glas fönster där fika, mysiga luncher och härliga kvällsmys kan intagas.
Jag följer en kvinna som äger ett sådant litet hus - kollar ofta in på hennes Facebooks profil KIKONGO 
Så härligt det ser ut.
Den 8 oktober 2018 kommer nog många människor att minnas. Två tonårstjejer i undre tonåren har blivit misstänkta för grov mordbrand. De sågs vid Gottsunda skola i Uppsala MITT I NATTEN ( vad är det för fel på föräldrar om inte ser efter sina barn?). Jag blir ledsen, rädd och jävligt förbannad. VEM ska betala detta? Jo vi kommuninvånare. Jävla ungar
Ser ut som en krigszon.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie



Njutbart

Hade jag en aning om att detta kunde skådas hade jag inte krypigt ner i sängen. Men jag visste inte om att detta kunde njutas av från vårt fönster. Bilden är "lånad" av Facebook och är tagen i Årsta/Salabacke i går kväll. Men efter en 36 timmars arbetshelg är jag inte så kaxig på att vara uppe länge. Kollade lite på TV:n och åt fruktsallad och glass. Härligt fenomen - norrsken.
Vaknar upp på morgonen och då läser jag UNT samt Aftonbladet. Gottsundaskolan här i Uppsala brinner. Så himla tragiskt att inte människor kan förstå vad allt kostar som de ställer till med. NU hade anhållit två tonårs tjejer. VEM ska betala? Jag blir så jävla less - ursäkta uttrycket på allt som förstörs. Det kostar varje kommuninnevånare mycket. Följden kan bli att något annat som innevånarna behöver kanske blir indraget eller super stor extra kostnad. Nej det gäller att hålla i plånboken - det kan komma riktigta dyrtider.
Sedan måste jag bara framföra att "de nyfikna tittarna" på min blogg har minskat från över 300 till 98 sidvisningar. Helt galet ....men lik förbannat inga kommentarer. 
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

onsdag 3 oktober 2018

Stadsvandring

I dag vankas det "stadsvandring" med jobbarkompisarna. Tråkigt bara att min älskade resekompis Ann har blivit förkyld och orkar ingenting. Men det går fler tåg! Vi ska besöka Fadimes grav efter önskemål av Gunilla. Hon har precis läst boken om Fadime. Sedan besöker vi Domkyrkan och självklart ingår det fika/lunchintag någon stans.
Pelle Svanslös och Maja Gräddnos är ju sagofigurer från Uppsala. Tror visst att jag ska visa den fina lekparken också som "tillhör" de underbara katterna. 
Fantastiskt fina kollegor. Jag bara älskar dem.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

tisdag 2 oktober 2018

Nyfiken?

Nyfikenhet finns hos alla människor mer eller mindre. Även hos mig. Men att nyfikna måste vara anonyma gillar jag inte. Så när du ändå är inne här och läser mina rader - varför kan du inte bara skriva någonting? Nej det är väl dumt. Att det har varit 325 sidovisningar förra veckan och ingen har lämnat ett fotspår känns märkligt. Det är det här som gör att jag vill dra mig tillbaka på Facebook tex. Folk är för mig en gåta att bara gotta sig i andra människors liv utan att inte kunna lämna en kommentar eller bry sig. Ja ja...här går det ju i alla fall att styra på ett annat sätt än Facebook. Jag kan ju spärra så jag väljer vilka som får följa mina fotspår.
Alltså nu är det dags igen med att gotta sig i en kolonistuga. Denna skönhet kostar 650000kr!!!
Mycket pengar kan jag tycka. Men drömmen finns kvar om en egen kolonistuga.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

måndag 1 oktober 2018

Höst

Nu är hösten här. Ljuvligt....att kunna tända lite stearinljus, läsa en bok eller bara läsa några kapitlen i boken. 
I dag har vi besökt Almunge eftersom gubben var till tandläkaren. Efter det fixade vi lunch och kollade in alla avsnitt på SVT play med Arbogafallet. Det är ett måste att kolla på det som är ett fall för svenska kriminal fall. Vilken himla kvinna som var besatt av pengar så mycket att hon kunde förstöra livet på sina egna föräldrar. Tror inte mina ögon och öron att det kan finnas en sådan ondska i någon människa. Jag rekommenderar verkligen detta.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie 

onsdag 26 september 2018

Mitt hjärta "blöder"

Ja ta inte rubriken på största allvar. Det går ju att blöda inuti. Även fast mitt liv är ett rent helvete går det inte att låta bli att få känslor för andra människor som också har det tufft. Jag tänker på tre personer. Den första är min dotter som lever med sitt utmattningssymptom. Hon får verkligen kämpa för att hålla huvudet över vattenytan, så att säga. Jag märker direkt när hon har det svårt. Då är det som hon inte orkar prata, skriva eller finnas till. Hennes närmsta omgivning - hennes fina familj får nog kämpa även de för att hjälpa henne på det bästa sättet. Jag önskar att jag kunde hjälpa henne att bli frisk.
Den andra människan är min gubbe. Som kämpar varje dag med sin kroppsskada och sitt liv som Alhzeimers drabbad. En sjukdom som inte syns direkt för folk runt om kring honom MEN som verkligen syns när man lever nära och träffas varje dag. Jag önskar ibland att någon annan människa i min närhet skulle få prova på denna sjukdom på prov kanske en kort tid. Det är fan inte roligt. MEN
viktigaste av allt är att inte ge upp, finnas till för gubben - hur tokigt det än blir. 
Den tredje personen är en relativt ny kollega. Som har en tuff tid ekonomiskt just nu. Jag har berättat om Gunilla som sa upp sig från sitt jobb i Vetlanda och ville flytta nära sin dotter som bor i Uppsala. Hon vill vara närvarande under sitt barnbarns uppväxt och det är ju inget konstigt. Hennes buffert är slut, fick uppskov med tre månaders hyra till sista september, kostnaderna bara ploppar upp som svampar i skogen.....ja det finns många rader att skriva om denna kvinna. Men i går var hon väldigt nere, ja konstigt kan säkert många tycka, det var ju ändå löning. Hon fick ut runt 20000kr sa hon och hyran hon skulle betala var på 15000kr. Sedan fanns det andra viktiga räkningar också så som telefon, facket, försäkringar osv. När allt blev betalt fanns det 9 kr kvar på kontot. Så igår brast det för henne! Oron om framtiden, hon har ju bara en provanställning....vad händer om någon av katterna blir sjuka, hur ska det gå för min dotter som presic har börjat jobba efter mammaledigheten....alltså många frågor som oroade henne just nu? Jag ger henne en bamse kram och lugnar henne med att säga - det går inte att oroa sig för framtiden som vi inte vet något om. Bara att hålla huvudet högt över vattenytan och kämpa på. Hur ska jag ha råd att köpa toapapper och kattmat? Alltså kan ni föreställa er att ha så dålig ekonomi? Jag tänker i alla fall bidraga med både toapapper och kattmat.
Dessa skönheter växer utanför mitt hotell 💛

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie