Mitt liv som hamster

Om jag måste kalla mig ett djur så blir jag troligen hamster. Men mitt hamsterliv måste ha ett slut.

Jag har IKEA kataloger från år 2000, för utom år 2003, men 2 ex av 2013. Jag har även delat upp kollegieblock som jag har haft här hemma till mina barn.Undrar om en dold gen finns i mig som kontorsmänniska. Jag har alltid älskat i hela mitt liv skrivblock i alla dess former, storlekar, antal, färger, rutiga eller linjerade. Jag minns i yngre tonåren handlades det block för stora mängder av mina veckopengar. Nu vill jag inte ha alla skrivpapper som finns i vårt hem. Jag vill kunna köpa ett block eller antecknings papper när är 64 år, 72 år eller när jag behöver.

Rensning måste ske och ett annat namn på det är dödstäda.

Ja inte för att jag vill dö eller hoppas att döden kommer snart - NEJ, inte så. Men eftersom jag har föräldrar som har otroligt mycket saker och de har svårt att göra sig av med saker. Vill jag inte ge mina egna barn den stress som jag känner för saker och ting.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

När orken saknas

Barnbarnen är det absolut ljuvligaste jag (vi) har fått i livet. Men de är för intensiva att orken saknas till att få njuta av dem till 100%. Lagom är bäst. De tre största har tillbringat här med fredagsmys med tacos och övernattning. Samt de först komna barnbarnet William fick en natt till innan. Men oj vad trötta vi blev gubben och jag. Speciellt gubben tror jag. Återhämtning för min del fanns inte heller. Nu hoppas jag på lika bra väder i morgon som idag så att jag kan få fönstrena tvättade. Dubbelt upp med allt här hemma när jag är den som gör allt. Körde diskmaskinen, lyckan var gjord att jag skulle slippa diska. Vad hände när jag plockade ur den? Jo jävla maskin .....något jävla fel på den så underersta korgen odiskat. Jag orkar inte med alla motgångar. Nu vill jag bara stänga dörren till vårt hus - ge nyckeln till nästa boende. Samt kliva in i mitt nya boende som dock bara finns i drömmen.

Lilla Algot bus hittar då på så mycket....han lyckades få omkull min betonghäst. Jätte tråkigt - men det går ju inte att bli arg på honom som bara är lite över året. Får nog se det som att han hjälper till att rensa upp  här hemma.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie