Anade inte detta

Att jag vid min ålder, 54 år, skulle känna det så här....det hade jag inte en aning om.

Att människor i min närhet är nyfikna på mitt/vårt liv. Att de orkar lägga ner så mycket kraft på andra, de är obegripligt för mig. Det syns inte utåt att jag kämpar varje dag med beslutsångest och framtidsdrömmar. Om jag gör så här blir det bra? Kommer mina beslut kännas bra i framtiden? Hur sjuk kommer min älskade gubbe bli? Folk frågar ofta märks det att gubben är sjuk? Går det fort framåt? I mina öron och ögon är det mesta bara nyfikenhet. Tex i går träffade jag grannen. Jag nämnde för honom att vi blir nog tvugna att flytta. Då frågar han nyfiket - när blir det då? Vad har det för betydelse om det sker i sommar, om två år eller i morgon? En annan sak som jag kände var lustigt med just grannen. Det var att bonden har erbjudit sig att ploga min väg nu under vintern. Då säger grannen - det hade ju jag kunnat göra!!! För helvete säg det då. Du hade ju lika bra vetat om att vintern är på väg som bonden, då hade du ju kunnat slå en pling eller kommit över en snabbis och sagt - hurru i vinter sköter jag er väg. NEJ....jag ska fråga om allt. Men vad fan mitt huvud sprängs snart med alla jävla måste med papper som måste fixas, det dagliga i hemmet, mitt jobb.....jag har inte den tiden över att tänka framåt på allt. Eller som min pappa säger : Ni kan inte bo på ett bättre ställe. Men förhelvete det klart att det är fint och så. Men jag orkar inte ro hem ett stort hus med all skötsel som det innebär med trädgård, hus och hem samt mitt jobb. Jag vill bara bry mig om mig själv efter detta.

Gå in i min lägenhet - stänga dörren - sätta mig på balkongen på sin höjd. 

Jag tror att jag är trött på människor!

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

En helt underbar jävla jul

Här har vi firat jul i tre hela dagar. Uppesittarkväll med skinkmacka, gröt, glögg och Bingolotto.

Julafton med värsta julbordet med mycket gotter, julklappsutdelning och musikquiz. Musikquizen är den bästa - bara älskar den. Juldagen andra sittningen med julfirande - dock blev det annan mat. Helt helt underbart med jul. Jag har sovit på soffan tre nätter i rad - men det är helt ok. Våra soffor är väldigt sköna att sova i. Naktdelen med julen är alla sötsaker som intas.

Jag bråkar med framtidstankar om så sjukt många saker. Just nu skulle jag vilja ha en person som bara säger åt mig att så här ska du göra.

Det är så jävla sjukt svårt att lida igenom vardagen med alla kämpande saker i min värld. Att bli tvingad att ta beslut som att skriva över alla bilarna på mig på grund av försäkrings skäl. Att fixa med duschen som har klinkers som har släppt. Att sanda, skotta och fixa med ved.....

Jag vill bara bo i en lägenhet....sitta i min soffa eller på min balkong, göra ingenting. 

Jag känner maktlöshet över mitt liv just nu.

Så himla många tunga saker som måste göras.

Det hjälper inte att göra en sak i taget....tycker synd om mig själv, gråter ofta en skvätt och efter det tar jag tag i livet igen. Så i år har det varit en helt jävla jul.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Känner ni igen er?

Jag tycker ofta synd om mig själv. När det är motigt för mig - så kommer lätt tankarna att varför ska jag behöva ha det så här eller varför är det bara jag som ska göra allt?

Jag har även kommit på att många människor är nyfikna på hur jag och gubben har det. Så det är inte konstigt om jag inte öppnar upp mig helt för alla. 

Mest just nu är jag orolig för min sjukskrivna dotter. Snart måste nog hon och hennes söner sova här lite så vi kan kramas och umgås. Hon behöver komma hit. Ska fråga om hon kan någon dag i mellandagarna. Jag blir riktigt rädd när jag läser hennes blogg.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Julbestyr

Mitt i julbestyren känner jag att jag måste stanna upp och återhämta mig. Det är viktigt för mig.

Sitter just nu och kollar in gamla kort som jag fick låna av pappas kusin Anitha. Denna ljuvliga samling av unga människor är min fars mormors Anna konfirmations kort. Anna är den tredje på vänster sida på den främre raden. Det är helt ljuvligt att se sina släktband.

Här är min pappa i hängselbyxor som troligen min farmor har sytt. Hon kunde verkligen sy denna kvinna. Men har man levt ett fattigt liv och varit van att ta vara på allt - var hon säkert tvungen att lära sig att sy. Vad är vi tvugna till idag? Ja den frågan kan jag ställa till mig själv? Jag känner mig tvungen till att jobba, jag känner mig tvungen till att rensa ur allt överflödigt som finns i mitt hem OCH mitt liv. Just nu är det väldigt mycket fokus på det. Men annars finns det väl inget tvång vad jag vet. Jag är glad och tacksam över allt fint jag har i mitt liv - min stora kärlek Jimmy, att han fortfarande finns vid min sida efter allt han har gått igenom. Jag är även glad och tacksam över de fina barn vi fick tillsammans - de tre helt underbara tjejer. Jag är också glad och mycket mycket tacksam över de otroligt fina barnbarn vi har fått. De ger mig styrka att försöka leva vidare när jag vet att inte Jimmys och min tid tillsammans blir som jag har drömt om. Tur att jag inte vet mera än så. Jag är också glad och fruktansvärt tacksam över alla fina människor som finns runt omkring oss och som ställer upp med hjälp. Men med åldern har umgänget minskat väldigt drastiskt, men jag har inte ett dugg dåligt samvete över det. Jag brukar tänka så här: Ja vi är dåliga på att umgås MEN det verkar ju vara ömsesidigt! Men på bilden här uppe är min farbror Stig som lämnade oss i våras.

Pappa och farbro Stig så himla glada tillsammans.

Här är far igen - längst till höger. Farbror Stig och i mitten pappas kusiner Gerd och Tore.

Ett ljuvligt kort troligen taget år 1961 eftersom min bror sitter i pappas knä. Min bror är född i maj 1961. Sedan sitter Stig med Ingela i sitt knä. Bakom står pappas mormor Anna med sonen Allan på höger sida och pappas morfar Bernad på vänster sida.

Älskar verkligen gamla kort.

Här kommer minstingen i familjebandet, Valter.

Nej nu måste jag återgå till julbestyren....för julen är härlig, tid att umgås och njuta av varandra.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Mitt liv som hamster

Om jag måste kalla mig ett djur så blir jag troligen hamster. Men mitt hamsterliv måste ha ett slut.

Jag har IKEA kataloger från år 2000, för utom år 2003, men 2 ex av 2013. Jag har även delat upp kollegieblock som jag har haft här hemma till mina barn.Undrar om en dold gen finns i mig som kontorsmänniska. Jag har alltid älskat i hela mitt liv skrivblock i alla dess former, storlekar, antal, färger, rutiga eller linjerade. Jag minns i yngre tonåren handlades det block för stora mängder av mina veckopengar. Nu vill jag inte ha alla skrivpapper som finns i vårt hem. Jag vill kunna köpa ett block eller antecknings papper när är 64 år, 72 år eller när jag behöver.

Rensning måste ske och ett annat namn på det är dödstäda.

Ja inte för att jag vill dö eller hoppas att döden kommer snart - NEJ, inte så. Men eftersom jag har föräldrar som har otroligt mycket saker och de har svårt att göra sig av med saker. Vill jag inte ge mina egna barn den stress som jag känner för saker och ting.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

När orken saknas

Barnbarnen är det absolut ljuvligaste jag (vi) har fått i livet. Men de är för intensiva att orken saknas till att få njuta av dem till 100%. Lagom är bäst. De tre största har tillbringat här med fredagsmys med tacos och övernattning. Samt de först komna barnbarnet William fick en natt till innan. Men oj vad trötta vi blev gubben och jag. Speciellt gubben tror jag. Återhämtning för min del fanns inte heller. Nu hoppas jag på lika bra väder i morgon som idag så att jag kan få fönstrena tvättade. Dubbelt upp med allt här hemma när jag är den som gör allt. Körde diskmaskinen, lyckan var gjord att jag skulle slippa diska. Vad hände när jag plockade ur den? Jo jävla maskin .....något jävla fel på den så underersta korgen odiskat. Jag orkar inte med alla motgångar. Nu vill jag bara stänga dörren till vårt hus - ge nyckeln till nästa boende. Samt kliva in i mitt nya boende som dock bara finns i drömmen.

Lilla Algot bus hittar då på så mycket....han lyckades få omkull min betonghäst. Jätte tråkigt - men det går ju inte att bli arg på honom som bara är lite över året. Får nog se det som att han hjälper till att rensa upp  här hemma.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Tacksamhet till 100%

Jag är glad och fantastisk tacksam över de otroligt fina vännerna som hjälpte till här hemma igår.

Ni ska bara veta hur det känns i mitt hjärta och mitt huvud. 

Vägpinnarna är på plats och granhäcken är ansad. Så jäveluset skönt. TUSEN TACK.

Jag önskar att jag kan göra något för dem. De sitter i allafall på en speciell plats i mitt hjärta.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Stressad

Att vara stressad över livet jag lever har jag aldrig någonsin känt förut. Just nu vill jag bara kliva ut från vårt hus låsa dörren och ge nyckeln till nästa boende här. Samt öppna dörren till ett nytt boende utan alla stress relaterade tankar, saker och måsten. Det är väl väldigt enkelt eller hur?

Jag har 10 år kvar till pensionen( om den inte ändras, pensionsåldern). Jag vill så mycket, men helt plötsligt ligger handbromsen i och den har tydligen fastnat. Jag vill resa, upptäcka olika platser på vår jord. Utforska Sverige och besöka vårt fantastiska grann land Norge. MEN om inte gubben kan vara med - VEM ska då vara med? Jag vill ju inte missa chansen om att uppfylla min vilja. 

Jag tänker på min pappas morbror Allan, som var lästa sonen i min farmors familj. Han blev kvar hemma och jobbade på gården i hela sitt liv. På hans dödsbädd säger han till min pappa att han ångrade sitt liv. Sorgligt att få höra. Han ville ju också bilda familj...men så blev det inte för honom. Det var gården Getskinnet och han bara. Hua...

Dessa fantastiska bilder är New York och det är min fotvårdkvinna Eric som har tagit dem från deras fantastiska resa som jag har hängt med på ett hörn genom hennes resedagbok. Tack Erica!

Har är i alla fall en bild ( lånad från nätet) på ett ställe jag har besökt i verkligheten. Golden Gate San Francisco Kalifornien. Den resan suger jag fortfarande på.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Här vill ja bo - men det är inte till salu. Redan såld.

TVÄRNIT - livet i ord och tankar

Livet rullar på trots alla hinder som jag måste passera. När jag igentligen ska ta vara på livet och göra precis det jag vill - då precis då slog den till......TVÄRNITEN. Även fast min gubbe har humorn kvar känns det jobbigt. Han kallar sin broms medicin för tvärnit. Helt plötsligt blev jag rädd för min egen hälsa. Som ni vet bär jag på en massa övervikts kilon som jag MÅSTE minska på. Min hjärna är så full stressad så jag är rädd att jag bränner ut den. Jag vill flytta till stan och det är nu.....MEN återigen en tvärnit. Det är inte så enkelt. Mycket som måste rensas ut och allt tar tid. Kontakt med bank och mäklare mitt uppe i all kontakt med sjukvården. DET ÄR JU BARA JAG SOM MÅSTE FIXA ALLT HELA TIDEN. Så måste jag jobba också....men jag kan faktist säga att det är väldigt skönt att få jobba, det ger mig en andpause. Mitt i min egen rensning ber jag min mamma att avveckla sina prylar. Tänk er allt bråte från två hushåll där det ena hushållet har prylar sedan de startade på 1960 talet. Men min mamma blir bara arg när jag ber henne avveckla och rensa. "Vad ska jag rensa för något?" säger hon. Hon förstår absolut ingenting. Men jag ska försöka att lägga i från mig tankarna om hennes prylar just nu och fokusera på mina prylar. 

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Bästa faster Siv

Här är en bild på min faster Siv i unga ålder. Troligen har farmor min, dvs Sivs mamma sytt klänningen.

Det är nu slut på Sivs lidande med hennes onda kropp. Hon somnade in i dag 15 oktober 2017, runt klockan 13. Hon kommer att bli otroligt saknad av oss alla. Men svårast är det självklart för mina kusiner Camilla och Cecilia som inte har sin mamma kvar i livet. Eller min farbror Ingvar som har delat hennes sida så länge. 

Så fina syskonkort. Korten är tagna från min pappas moster Elisabets fotoalbum.

Vila i frid Siv. Det måste vara en lättnad för dig att slippa all smärta. Kram och du har varit den absolut bästa faster jag kunde ha fått. ❤️

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Plan B

Denna bild är lånad från Glesbygdsgirls och det är från Stekenjokk. Helt underbar. Denna grupp är bara för tjejer och väldigt mycket inslag från svenska Norrland. Fridfulla naturbilder och mycket djur.

Rogivande är det att titta in där.

Jag har inte någon plan B i min livsplanering inte konstigt att det helt plötsligt blir helt kaos i huvudet. Jag måste rensa, kasta, försöka sälja och skänka stora delar av vårt hem. Tänk om det vore så enkelt som att bara flytta och ta med just det jag bara vill ha kvar. Men säljsidor på Facebook och Tradera är bra grejer - senare i vår får jag ta mig iväg till en loppis tror jag. 

Det finns ingen människa som kan förstå hur det stressas runt i min hjärna. Det gäller att se långsiktigt säger en utav mina kusiner. Hon har även givit mig tips på hur jag ska lägga upp mitt tänk. Det känns bra. Som ni kanske förstår så i mitt huvud bor jag redan i en lägenhet.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

Resedagboken

Det absolut bästa jag vet är att upptäcka nya platser i världen. Det spelar ingen roll om det är här i Sverige eller Norden eller Europa eller ett annan plats på jordklotet. Nu ska jag följa en familj som jag känner som ska resa i sina förfäders fotspår i USA eller America som de sa på den tiden. Det ska bli så himla roligt. Fotot är tagen från familjens reseblogg. Tack för att ni delar med er Erica.

https://www.resdagboken.se/t/454611-ahstroms-resa-till-usa

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Getskinnet

Detta hus har min pappas morfar Bernad byggt och platsen är Getskinnet, Björklinge. Jag minns att far och mor hade potatisförvaring i jordkällare där när jag var liten. Vi barn slogs också om flugsmällarna inne i huset. För vi fick 1 öre för varje fluga vi kunde smälla. Min pappas mormor bodde bär med hennes son och pappas morbror Allan. Ja, visst pappas morfar bodde även där, fast det är inget jag minns för han dog på mitten av 1960 talet.

Här är Anna och Bernad.

Här är pappas mormor Anna. 

Men det som absolut det roligaste just nu är att pappas kusin Sörens dotter Linnea bor i Getskinnet i dag och de har gjort om huset. Jag har aldrig sett eller träffat denna Linnea men har skickat ett meddelande till henne om att jag vill träffa henne och även få besöka Getskinnet i dag. Håller tummarna.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Personligt rekord

I september månad 2017 satt jag mitt personliga rekord på att gråta. Gråten kan komma när jag berättar för någon hur det är, när jag lyssnar på viss musik, när jag ska sova, när jag lagar mat, när jag försöker trösta min gubbe....det bara kommer.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Vi måste vara starka!

Vi gillar väldigt mycket musik gubben och jag .....men just nu har jag svårt att spela det hemma. Jag sätter på musik i lurarna då går det bättre. Jag gråter ofta till musik som jag vet att gubben gillar.
Jag måste även våga vara stark och fråga efter hjälp. Jag kan tänka på enkla saker hur länge som helst. Som att byta en utelampa eller tvätta bilen. Ladda råttfällorna.....alltså hur svårt ska det vara. Bara att göra det. Så i morgon blir det att ta tag i byta utelampa och ladda råttfällorna.
Vi får också besök av min pappas kusiner. Det ska bli roligt.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Vägval

Just nu känns min hjärna som på bilden. Kraschad lite enklare beskrivet. Jag vet att man ska leva nu och inte planera så mycket inför framtiden. Men att kunna tänka att så här gör vi med huslånen, semesterfirandet, husrenovering,pensionsplanering, trädgårdsdrömmar....osv kan nog rabbla upp en himla massa. Sedan tar drömmar, planering och framtidstro - tvärstopp. Det gjorde det för mig den 30 april i år då gubben råkade ut för en olycka.  Med tiden fick jag lära mig att tänka om, drömma på annat sätt och ta en annan väg. Det tog ett tag så accepterade jag det. OK - vi kanske inte kan göra vissa saker utan får väl fixa till det mysigt hemma. FINE! Då kommer nästa käftsmäll och ändå värre än den första. Nu tog det tvär stopp. Jag inser att jag inte mäktar med detta hus med allt jobb som det innebär. Huset måste ju underhållas och även trädgården. Därav blir jag tvungen att tänka om. Jag måste flytta. När jag berättar det för människor som jag träffat blev det många olika reaktioner. "Kan du inte be någon granne hjälpa dig med snöskottning, gräsklippning och häckklippning?" "Det är väl synd ni som bor så bra""Du kommer aldrig att trivas i lägenhet".....människor behöver inte försöka att sätta sig in i mitt liv, de behöver inte säga så där....va fan tror dom att de känns för mig att behöva ta över min gubben drömmar, styra vårat liv utan att ta hänsyn till vad han vill, vad han kan eller vad han drömmer om? Det räcker som det är.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Måste tänka på mig

I dag var jag till kuratorn på Minnesmottagningen på Akademiska sjukhuset. Hon tryckte på att jag måste välja vägar för min skull, bestämma hur min framtid blir lättare, göra saker som jag mår bra av.....

Jag är ännu mera splittrad nu än innan.

Men helt klart är att jag vill bo i en lägenhet med balkong. Det är en lång process - så bäst att börja vänja mig med tanken.

Denna underbara bild på jorden är gjord av min syssling. Vi var till henne i söndags och hon gör healing. Jag har inte sett henne sedan hon var beibis.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Alzheimers sjukdom

Med söndergråtna ögon, dålig sömn och spänningshuvudvärk går livet vidare trots att jag har fått årets andra käftsmäll.

Den absolut finaste, snällaste, omtänksammaste och kärleksfulla människan i mitt liv - min älskade gubbe. Som har gjort stora framsteg i sin rehab. Han har bevisat att han kan göra så mycket fast han har nedsatt rörlighet. Kommer att få en tuff framtid och även jag, våra barn och omgivning kommer att tampas med en jobbig framtid. Det som han älskar mest på denna jord är hans ögonstenar i garaget. De kommer han bara kunna klappa lite på, putsa lite på och möjligen bara starta för att höra ljudet på dem. För framtiden vill något annat i hans liv - även om det troligen inte kommer märkas på en gång.

Det är proteinet betaamyloid som klumpar ihop sig och lagras mellan hjärnans nervceller. Inuti cellerna bildas fibriller, små "garnnystan" som förhindrar transporten av viktiga näringsämnen. Dessa sjukliga förändringar sprider sig och gradvis skadas en allt större del av hjärnan. Sjukdomsförloppet sträcker sig ofta över många år. 

Så nu ska han äta en tablett dagligen " för att bromsa" framfarten. Denna lilla tablett ska nu lindra symtomen, främst nu i det tidiga stadiet. Det är väldigt viktigt att skapa lugn och ro runt gubben nu eftersom stress förstärker symtomen.

Sjukdomen heter Alzheimer. 

Att känna att livet tar denna vändning känns tung.

Beskedet fick vi av överläkaren Lena Kilander, en underbar människa och dagen var den 20 september 2017. Så nu gäller det att ta vara på tiden på den absolut bästa sätt.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Farligt för mig

Livs farligt för mig att höra bok resentioner om böcker på Go kväll i SVT. Kvinnan som berättade om just denna bok Välj honom av Agnes Ledig berättade med en sådan inlevelse. Tur är att boken är inbunden .....för jag köper bara pocketböcker. Men kan ju låna på biblioteket.

Så här står det om boken på Bokus.com

Fransk feelgood som berör

Den unge brandmannen Roméo hamnar på sjukhus efter att ha blivit svårt skadad i en eldsvåda. Där möter han sjuksköterskan Juliette. Hon lever i en destruktiv relation med en våldsam man och vill så gärna få ett barn, för då kommer nog allt att bli bra. Juliette engagerar sig både i patienten Roméo och hans 14-åriga lillasyster Vanessa, som han har vårdnaden om. Men efter tillfrisknandet tappar de kontakten och Juliettes man blir alltmer kontrollerande. Tre år senare är hon äntligen gravid. Då råkar hon ut för en olycka. Roméo arbetar fortfarande som brandman och nu är det han som får rycka ut till Juliettes räddning.

Välj honom är en roman som går rakt in i hjärtat. Det är en varm och hoppingivande berättelse om sorg och glädje i några vanliga, men ändå helt speciella människors liv.

En annan bok som också kom upp i programmet var denna Vera av Anne Swärd som hade 5 ⭐️ vilket betyder att en är omtyckt och bra.

Den kortaste kärleken kan ibland få de längsta konsekvenserna. Under falskt namn kommer den unga Sandrine från krigets mörker till ett soldränkt försommarsverige. Året är 1945. Hennes enda bagage är ett barn hon tänkt göra sig av med, och en hemlighet som hon är beredd att göra vad som helst för att behålla.
Sju månader senare står hon brud på en ö längst ute i skärgården. Kvinnoläkaren Ivan Ceder har sökt dispens för sin ännu inte giftasmyndiga brud, den hälften så gamla Sandrine. Bakgrund: okänd. Sjutton år, med döden bakom sig och livet framför sig?
Genom att säga ja till Ivan gifter Sandrine in sig i en främmande värld: den stora överklassläkten Ceder. Under bröllopsnatten drar en farlig snöstorm in över arkipelagen och hela festföljet fryser fast ute på ön. Det är som om denna natt förebådar hur resten av äktenskapet ska bli - en iskall mesallians byggd på hemligheter, lögner och rädsla.

Vera är Anne Swärds fjärde roman, om flykt och överlevnad, om mödrar och döttrar; om skuld och kärlek som följer med i generationer. 

Jag och böcker. Hela bokhyllan full med böcker som skall läsas och även en eller två lådor i kattvinden.

Alltså inte köpa böcker men helt OK att låna på biblioteket.

Det finns en blogg som heter Farbror Fri som har gått i pension vid 40 års ålder. Jag följer hans fru på Instagram  - enkelboning. Hon rekommenderade om en bok

Skaffa dig ett liv före döden! ?Den som har mest grejer när han dör vinner?, västvärldens mantra har visat sig bara vara en trist tävling som inte gör någon särskilt lycklig. Att frivilligt leva enklare och medvetet se över sina vardagsval är ett sätt att ta ställning och att dra sitt strå till stacken för en hållbar personlig och global utveckling. I den så kallade ?Simple living?-rörelsen ligger fokus på personlig utveckling då allt fler vill ta större ansvar, men vill göra det på sitt eget sätt.

Allt fler är villiga att omvärdera sin livsstil för att ?ta tillbaka tiden? och satsa på det som är viktigt för just dem: relationerna, ett eget skapande eller att leva mer naturligt. Det handlar om att hitta ett nytt förhållningssätt till livet, tiden och tingen för att vårt materiella välstånd inte ska bli ett fängelse av statusjakt och trygghetsnarkomani, utan en språngbräda till ett liv att växa av.

Lev enklare är en tankebok och konkret handbok i ämnet frivillig enkelhet där knepet är att skala bort allt onödigt och fokusera på det du tycker är viktigt. I varje kapitel varvas den löpande texten med inspiration, frågor att fundera över och förslag till förändring. Lev enklare hjälper dig att få ihop vardagspusslet, att finna din motivation och egen drivkraft och därmed skapa ett rikare och mer meningsfullt liv på längre sikt. Giséla Linde är frilansjournalist och skriver om hälsa, personlig utveckling och livsstil. Att leva enklare är ett tema som även går igen i Gisélas eget liv där hon i flera år försökt hitta sitt ultimata liv genom att experimentera med olika arbetsuppgifter, arbetsförhållanden, boende och konsumtion.

Intressant läsning om enklare levene.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Bli arg på sig själv

Alla människor har nog någon gång blivit arg på sig själv. Det är inget ovanligt. Misstag kan göras. Saker kan sägas som kanske inte är lämpliga att nämnas. Ja ni känner nog igen er.

Men att få en bekräftelse utan att behöva fråga om hur bakgrunden är känns inte bra.

Detta har hänt mig flera gånger i livet. Eller så målar jag upp en egen historia kring bakgrunden.

Så från och med nu - ska jag inte göra dessa misstag, inte alltid säga vad jag tycker - för vem mår dåligt av misstaget eller det som sägs inte passar in hos mottagaren? Jo i detta fall jag.

Varför gör jag detta?

Jag får helt enkelt göra som jag tyckte att flera människor gör. Helt enkelt strunta i vissa saker. Så får det bli. Varför ska jag inte kunna göra som många andra?

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie