27 september 2010 dagens namnsdag är Dagmar, Rigmor.
Hej alla go´a vänner. I dag tog jag mig en pyjamasstrosar förmiddag. Jag har hur mycket som hellst att göra men i morse när jag vaknade så kände jag inte för att göra någonting. Jo vars lite nytta har jag gjort ätit frukost, skrivit ett jättelångt mail till min syssling i Australienoch tömt inkorgen på min gmail som hade 2993 st meddelade. Det blir lätt så många mail där pga att det är den adressen jag anväder till Facebook och när jag är borta någon gång och vill maila saker och ting. Men annars har jag den inte till något. Så nu är den tömd och jag har äntligen kunnat skicka iväg ett svar på min sysslings mail som kom den 8 september. Varför skjuter jag upp så mycket saker hela tiden? Inte vet jag men det klart ett mail till sysslingen måste man ju tänka igenom ordentligt innan jag skrivet det. Sedan tror jag att denna pyjamasförmiddag beror på att jag inte mår riktigt bra psykiskt. Vi ska ju ändra om på jobbet både grupper och tider. Vilket gör att de som jag gillar att jobba med kommer inte alla i samma grupp. Men jag måste ändå säga att gruppen jag kom i verkar vara bra ändå. Men arbetstiderna - fy bubblan. Inte roligt 4 skift och 12 timmars tider på helgerna. Jamän vad tusan det är ju då jag vill vara ledig. Nej jag röstar för ständig natt igen. Men allt beror på att vi har tagit andelar på USA marknaden och har nu hela 80 % av narkosförsörjningen där. Ni kan ju bara tänka Er hur många skönhetsoperationer som görs där och vanliga operationern också för den delen. Nu i veckan kom en förfrågan från veterinärerna i USA om vi kunde hjälpa dem med narkos till djuren. Jo visst går väl det bra! Nej jag ska nog vara glad att det finns jobb. Men jag kan ju säga att visst är man lite självisk. Tex den veckan jag jobbar eftermiddag - då ser jag inte gubben på hela veckan - det är ju urtrist. Nej bättre var det när jag bara jobbade natt - då hade vi i alla fall kvällen tillsammans. Det är som allt annat bra gilla läget.
Vi har i alla fall snart plockat av alla äpplena på vårat underbara äppelträd. Som ger oss så himla mycket äpplen varje år att vi kasta runt 10 fulla skottkärrer med äpplen på komposten. Då har vi även givit bort en massa och tagit vara på själva. Måste säga att det är ett fantastiskt träd.
Måste dela med mig om ett citat ur boken "Undanflykter för bantare av Ulla Mullig"
Jag tänker på barnen i Indien.
När jag var barn fick jag lära mig att alltid äta upp all mat på tallriken. "Tänk på de stackars barnen i Indien" sade alltid min mamma när jag inte ville äta upp. Under hela min uppväxt fick jag höra detta. "Ät nu upp all sås och potais, tänk på de stackars banen i Indien" förmanade mamma strängt. Jag tvingade i mig den svampiga potatisen och den klimpiga bruna såsen, medan jag funderade på barnen i Indien. Jag förstod inte vad de stackars barnen i Indien hade glädje av att jag åt upp all potatis och sås( det förstår jag fortfarande inte), men jag gjorde som min mamma sade. Jag antog att det fanns något hemligt samband mellan min sås och potatis och Indiens barn. Jag tror fortfarnade att det finns något mystiskt samband mellan Indien och maten på min tallrik. Det man får lära sig som barn sitter djupt. Jag äter alltid upp allting på tallriken, men det gör jag inte för min egen skull utan för de stackars barnen i Indien. Det är deras fel att jag inte går ner i vikt.
Ha ha ha ha ha....vilken bok. Finns otroligt många undanflykter för bantare. Tex denna här "LÄTTVISPAD - Det kan väl inte vara så många kalorier i vispgrädde om den är lättvispad"
Ta vara på livet och varandra.
Kram Marie
måndag 27 september 2010
fredag 24 september 2010
Var sitter bromsen?
24 september 2010 dagens namnsdag är Gerhard, Gert.
Det finns tydligen inte mycket i mitt liv som inte handlar om min förlorade fritid. Jag undar var sitter bromsen till tidshjulet? Det är överfullt med allt känns det som. Troligen beror det på att jag psykiskt inte gillar nya arbetstider och arbetsgruppen som ska träda i kraft om en vecka cirka. Till råga på allt har jag en långvarig blödning - som jag borde kolla upp. Men jag har varit så dålig på att bokföra detta så nu gäller det att jag börjar bokföra så att jag har något att komma med hos gyn. Annars då ....jag det rullar på med loppisen, jobb, hemmet och den vanliga strävan efter mera tid till att umgås med vänner, familj och alla hobbys som jag vill göra. Ett litet bekymmer bara - känns det som. Svärfar har kommit hem från sjukan efter ca 1 månad där och TBE prognos. Han har blivit unbedd att inte köra bil. Han har sökt färdtjäsnt men fått avslag. Han har långt till affärer samt centrum. Han bor i ett torp som inte har rinnande vatten. Vilket innebär att han måste ta sig till badhuset för att sköta sin hygien och kunna hämta vatten. Men NEJ ingen kommunal hjälp där till 76 åringen. Visst är det märkligt. Han har ju bott i torpet sedan han var 7 år och visst vill han kunna bo kvar. Men undar hur detta kommer att sluta. Jo visst finns det de personer som verkligen är i behov att kunna få hjälp - men alla får tydligen inte hjälp. Ja det är ju så samhället tyvärr fungerar. Vi har ju 9 mil enkel till honom och jag hoppas att vi kan ställa upp och hjälpa honom. Men frågan är bara hur mycket.
Men visst finns det andra människor i världen som har det värre. Bara att gilla läget.
Ta vara på livet och varandra.
Kram Marie
Det finns tydligen inte mycket i mitt liv som inte handlar om min förlorade fritid. Jag undar var sitter bromsen till tidshjulet? Det är överfullt med allt känns det som. Troligen beror det på att jag psykiskt inte gillar nya arbetstider och arbetsgruppen som ska träda i kraft om en vecka cirka. Till råga på allt har jag en långvarig blödning - som jag borde kolla upp. Men jag har varit så dålig på att bokföra detta så nu gäller det att jag börjar bokföra så att jag har något att komma med hos gyn. Annars då ....jag det rullar på med loppisen, jobb, hemmet och den vanliga strävan efter mera tid till att umgås med vänner, familj och alla hobbys som jag vill göra. Ett litet bekymmer bara - känns det som. Svärfar har kommit hem från sjukan efter ca 1 månad där och TBE prognos. Han har blivit unbedd att inte köra bil. Han har sökt färdtjäsnt men fått avslag. Han har långt till affärer samt centrum. Han bor i ett torp som inte har rinnande vatten. Vilket innebär att han måste ta sig till badhuset för att sköta sin hygien och kunna hämta vatten. Men NEJ ingen kommunal hjälp där till 76 åringen. Visst är det märkligt. Han har ju bott i torpet sedan han var 7 år och visst vill han kunna bo kvar. Men undar hur detta kommer att sluta. Jo visst finns det de personer som verkligen är i behov att kunna få hjälp - men alla får tydligen inte hjälp. Ja det är ju så samhället tyvärr fungerar. Vi har ju 9 mil enkel till honom och jag hoppas att vi kan ställa upp och hjälpa honom. Men frågan är bara hur mycket.
Men visst finns det andra människor i världen som har det värre. Bara att gilla läget.
Ta vara på livet och varandra.
Kram Marie
torsdag 16 september 2010
Går tiden lika fort för alla?
16 september 2010 dagens namnsdag är Dag, Daga.
Det känns som jag bara skriver om min tid i min blogg. Går tiden lika fort för alla människor som det gör för mig? Jag skulle vilja titulera mig som livsnjutare, dvs att bara kunna göra sådana saker som jag njuter av. Alltså inte jobba - det är ju ett ont måste. Tänk att kunna vara så ekonomiskoberoende att jag slapp jobba. Men den drömmen är ju minimal liten att den går i uppfyllelse. Men det sägs ju att man måste våga för att vinna. Så hur blir man rik? Spela på trav, lotto eller att köpa en lott känns som det ligger närmast på hur detta ska gå till.
Så det gäller att lägga lite kulor på detta.
Vad har hänt här sedan sist. Jo jag har varit barnvakt till Alexander och William. Myst med mina föräldar. Varit på födelsedagsfika och laddar nu upp för att kunna fira min kusin som fyller 50 år. Det ska bli roligt att träffa alla släktingar. Måste även försöka att skriva mejl till min kära syssling i Australien. Hon är så himla underbar - skriver så gullig svenelska.
Ta vara på livet och varandra.
Kram Marie
Det känns som jag bara skriver om min tid i min blogg. Går tiden lika fort för alla människor som det gör för mig? Jag skulle vilja titulera mig som livsnjutare, dvs att bara kunna göra sådana saker som jag njuter av. Alltså inte jobba - det är ju ett ont måste. Tänk att kunna vara så ekonomiskoberoende att jag slapp jobba. Men den drömmen är ju minimal liten att den går i uppfyllelse. Men det sägs ju att man måste våga för att vinna. Så hur blir man rik? Spela på trav, lotto eller att köpa en lott känns som det ligger närmast på hur detta ska gå till.
Så det gäller att lägga lite kulor på detta.
Vad har hänt här sedan sist. Jo jag har varit barnvakt till Alexander och William. Myst med mina föräldar. Varit på födelsedagsfika och laddar nu upp för att kunna fira min kusin som fyller 50 år. Det ska bli roligt att träffa alla släktingar. Måste även försöka att skriva mejl till min kära syssling i Australien. Hon är så himla underbar - skriver så gullig svenelska.
Ta vara på livet och varandra.
Kram Marie
lördag 4 september 2010
Lite bloggtorka eller vad jag ska kalla det för.
4 september 2010 dagens namnsdag Gisela.
Oj jag tror att jag har fått bloggtorka eller vad kan jag kalla det för när jag inte har skrivit något på 2½ vecka? Ja...lite uppehåll skadar väl inte. Det är så himla fulltecknat varje dag så det gäller att inte braka samman.
Ständig nattjobb som jag gillar kommer att ta slut vid månadskiftet september/oktober. Allt för att vi måste producera mera till USA. Jo visst ska jag vara glad att jag har jobb osv. Så nu gäller 4 skift - vad det nu innebär eftersom vi inte har sett ett schema presenterat än. Efter nyår gäller 5 skift. Det känns ju bra att det går bra för fabriken - men ibland måste man nog tänka lite på att det finns de som gillar nattjobbet och gärna vill fortsätta jobba så istället för att röra om allt. Men som sagt det är väl bara att gilla läget.
Svärfar Kalle blev sjuk och var tvungen att bli inlagd på Akademiska - så denna vecka har vi tillbringat besök och telefonsamtal för vår älskade Kalle. Men i torsdags var han så pigg att han kunde börja äta igen. Så nu hoppas vi bara på att han kryar på sig och kommer hem.
Lilla Luna har också varit inlagd på sjukhus, djursjukhuset Ultuna. Även hon kryade på sig. Nu håller jag tummarna att inga flera behöver uppsöka sjukhus.
Har även tillbringat tid på loppisen i Almunge. Det är så himla roligt att vara där. Jag har fått saker av alla möjliga snälla människor. Precis när jag har plockat upp vissa saker kommer det kunder och köper. Nu har ju äntligen byborna upptäkt våran loppis. I dag fick vi även erbjudande om ett annat ställe att vara på. Men mycket mera förmånligare hyra. Dock inte lika centralt men .....ja vi ska i alla fall åka och titta på stället. Vi hade ju tänkt att stänga nu i slutet av september - men nu blev det annat att tänka på. Mitt upp i allt detta så måste jag underhålla min vänskapskrets, baka bullar till Alexanders 2 årskalas ( dock en tid dit men det springer iväg), rensa lite på gården, plocka in utemöblerna och börja mysa lite inne. Ska även hinna med mina två små älsklingsprinsar Alexander och William. Ska även ägna tid till mina föräldar och barn som jag älskar så mycket på denna jord. Jag kan bara säga att jag älskar mitt liv.
Nu blir det lite ur boken "Barn skiver till Gud". Måste bara säga att jag hittade en bok på loppis idag som jag kommer att skriva om också. Den heter "Undanflykter för bantare" av Ulla Mullig. Gud va´jag skrattade åt saker i denna bok.
Snälla farbror Gud kan du visa mej hur man får bort målarfärg - Hans
Kommer du ihåg när det snöade så mycket så vi inte kunde gå till skolan? Kan du inte göra om det? - Lars
Gode Gud jag skulle vilja vara en orm ibland men bara när jag vill - Anders
Käre Gud min pappa är dum. Gör så att han ändrar sej. Men du får inte göra illa honom - Hjärtliga hälsningar Martin
Käre Gud skicka Per-Erik till ett annat läger i år - Maria
Gode Gud min pappa kan aldrig få igång elden. Kan du inte låta det växa en brinnande buske på våran gård? - Sara
Gode Gud var snäll och skicka en ponny till mej. Jag har aldrig bett om nåt förut, du kan kolla det - Eva
Gode Gud var snäll och lyssna inte på mitt solo förrän på lördag - Bettan.
Ta vara på livet och varandra.
Kram Marie
Oj jag tror att jag har fått bloggtorka eller vad kan jag kalla det för när jag inte har skrivit något på 2½ vecka? Ja...lite uppehåll skadar väl inte. Det är så himla fulltecknat varje dag så det gäller att inte braka samman.
Ständig nattjobb som jag gillar kommer att ta slut vid månadskiftet september/oktober. Allt för att vi måste producera mera till USA. Jo visst ska jag vara glad att jag har jobb osv. Så nu gäller 4 skift - vad det nu innebär eftersom vi inte har sett ett schema presenterat än. Efter nyår gäller 5 skift. Det känns ju bra att det går bra för fabriken - men ibland måste man nog tänka lite på att det finns de som gillar nattjobbet och gärna vill fortsätta jobba så istället för att röra om allt. Men som sagt det är väl bara att gilla läget.
Svärfar Kalle blev sjuk och var tvungen att bli inlagd på Akademiska - så denna vecka har vi tillbringat besök och telefonsamtal för vår älskade Kalle. Men i torsdags var han så pigg att han kunde börja äta igen. Så nu hoppas vi bara på att han kryar på sig och kommer hem.
Lilla Luna har också varit inlagd på sjukhus, djursjukhuset Ultuna. Även hon kryade på sig. Nu håller jag tummarna att inga flera behöver uppsöka sjukhus.
Har även tillbringat tid på loppisen i Almunge. Det är så himla roligt att vara där. Jag har fått saker av alla möjliga snälla människor. Precis när jag har plockat upp vissa saker kommer det kunder och köper. Nu har ju äntligen byborna upptäkt våran loppis. I dag fick vi även erbjudande om ett annat ställe att vara på. Men mycket mera förmånligare hyra. Dock inte lika centralt men .....ja vi ska i alla fall åka och titta på stället. Vi hade ju tänkt att stänga nu i slutet av september - men nu blev det annat att tänka på. Mitt upp i allt detta så måste jag underhålla min vänskapskrets, baka bullar till Alexanders 2 årskalas ( dock en tid dit men det springer iväg), rensa lite på gården, plocka in utemöblerna och börja mysa lite inne. Ska även hinna med mina två små älsklingsprinsar Alexander och William. Ska även ägna tid till mina föräldar och barn som jag älskar så mycket på denna jord. Jag kan bara säga att jag älskar mitt liv.
Nu blir det lite ur boken "Barn skiver till Gud". Måste bara säga att jag hittade en bok på loppis idag som jag kommer att skriva om också. Den heter "Undanflykter för bantare" av Ulla Mullig. Gud va´jag skrattade åt saker i denna bok.
Snälla farbror Gud kan du visa mej hur man får bort målarfärg - Hans
Kommer du ihåg när det snöade så mycket så vi inte kunde gå till skolan? Kan du inte göra om det? - Lars
Gode Gud jag skulle vilja vara en orm ibland men bara när jag vill - Anders
Käre Gud min pappa är dum. Gör så att han ändrar sej. Men du får inte göra illa honom - Hjärtliga hälsningar Martin
Käre Gud skicka Per-Erik till ett annat läger i år - Maria
Gode Gud min pappa kan aldrig få igång elden. Kan du inte låta det växa en brinnande buske på våran gård? - Sara
Gode Gud var snäll och skicka en ponny till mej. Jag har aldrig bett om nåt förut, du kan kolla det - Eva
Gode Gud var snäll och lyssna inte på mitt solo förrän på lördag - Bettan.
Ta vara på livet och varandra.
Kram Marie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)