Jag är nog värst ….

 Först och främst vill jag påstå att det är nog inte många som slår mig i att trösta mig med onyttigheter. När jag blir ledig är det precis som det är synd om mig. Äter allt som heter snacks och godis som finns hemma. Helt sjukt - jag har begär helt klart. Kan inte låta bli. MEN jag vet att det inte är bra för mig men ändå …proppar jag i mig. Jag måste helt enkelt sluta köpa hem och låta det ligga på lager. Omöjligt att spara. Mycket äts när jag är ledig och troligen tycker synd om mig själv. Måste införa lördagsgodis. Galet… gamla tanten inte vet bättre! Sjukt att inte tänka mer på min kropp och min hälsa.

Igår kväll var grannen och hennes kompis plus kompisens granne samt jag på en gratis konsert i Universitet aulan i Uppsala. Roligt att lyssna på lite annat. Det var Uppsala University jazz orchestra. Så fin miljö och full proppat med folk. Jag kan säga på rak arm att medel åldern var väldigt hög…så där låg vi i lä.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Lutande tosca kakan

 

Efter en tuff arbetsvecka blev det äntligen ledighet och helg. Ville bara tosca kaka till gubben eftersom han gillar det. MEN att göra saker efter nattjobb och trötthet brukar inte vara en bra kombination att göra saker och ting. Här är resultatet för denna gång. Lutande tosca kaka, som blev till av att jag inte kollade gallret fullt ut i ugnen. Passade även på att baka en favorit kaka - hallongrottor. Bra att baka - billiga och då vet jag vad som finns i kakan. Mera sådant.

Har även läst 303 sidor utav 426 av låneboken Värma händer. Bara 14 dagar att läsa på eftersom det är kö på boken. Så mycket läsa och lite stickning dessa 14 dagar.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Vardagen

 

Vardagen rullar på i en sådan fart att det är svårt att hänga med. Jag är sjukt trött hela tiden, vilket jag syftar på mitt schema jag har nu samt all jävla elände som finns i min närhet. Psykiskt trötthet är värds jobbigt. Tänker ofta på mina närstående som kämpar med sina saker i deras liv. Det gör ont i mamma hjärtat. Men det finns även ljusglimtar i livet. Som min gubbe - vad hade jag varit utan honom? Jag är så tacksam att han får den vård han behöver på sitt boende samt att de aktiverar honom så mycket. Här kan vi se hans bingovinst - ett par kaktus strumpor. Jag ser på honom att han trivs med de som jobbar där. Det är så skönt att kunna släppa taget. MEN då när jag släppt taget dyker det alltid upp något jag måste med honom. Som nu en hel pappers lunta med han kommande pension. Bara att bita ihop och ta en sak i taget. Jag har även egna MÅSTEN göra. Men jag hoppas på en bättre framtid FAST den kan kännas skrämmande. Men det finns ju ett talesätt - Man vet vad man har men inte vad man får.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Det gör ont

Bilden är från min kusin Camillas Instagram. Bilden är tagen den 10 mars då Camilla och Cecilia ( längst fram på bilden) då det har sagt sitt sista farväl till sin pappa. Nu har de bara varandra kvar. Jag är tacksam över att fått lära känna deras pappa och även varit med och tagit farväl. Lätt att säga att så är livet. Tyvärr är det så.

I går morse när jag skulle bli av bytt på jobbet. Blev jag så förvånad av att se min svägerskas dotter på mitt jobb. Hade ingen aning om att hon hade sökt eller att hon hade fått jobb där. Det var som en kollega till mig sa ” Marie - ni har ingen bra kontakt i din släkt”. Nej så är det. Det är så tragiskt av människor i min närhet har tagit avstånd till mig. Ju mer jag tänker på det blir jag mycket ledsen. Man behöver inte gilla sin släkt eller familj - men för mig är det bara att gilla läget som det är. Ingen som bryr sig om min sjuke gubbe med att visa att de bryr sig. Ingen som spontant ringer och frågar hur har du det och hur mår du? Jag tycker att det är väldigt trist. Men tyvärr måste jag leva med det. Jag får en känsla av att människorna i min närhet inte gillar just mig som person. Ja så länge de inte kan säga vad det är för fel på mig eller ha en öppen dialog får det vara. Jag har också känslor och känner mig otroligt ensam. Lever dagligen med en stor sorg att just jag drog nitlotten till att min livskamrat blev sjuk. Tyvärr måste jag fortsätta att leva så. Ingen att dela mina dagliga kommunikationer med. Ingen att krama om när jag känner mig nere. Ingen att samtala med över en bit god mat. 

Ju mer jag tänker på människor i min närhet ju mera anti blir jag mot dem. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

 

Kärlek

 Kärlek är något vi alla behöver på ett eller annat sätt. Jag saknar kärlek otroligt mycket. Ibland tänker jag att jag borde skaffa mig en hund eller katt för att kunna få kärlek. Men det går ju inte att ha när jag jobbar. Saknaden blir så stor att jag drömmer knasiga drömmar om kärlek. Men jag är även kär i stora pampiga gamla hus. Det är precis som allt som inte går att få håls kvar i drömmar som kärlek. Jag vet att det inte är tillåtet att låna andras bilder. Men dessa kommer från @shabbysara på Instagram

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Begravning

 

Alla begravningar är jobbiga och känslofyllda. Men dagens blev något extra jobbigt tyckte jag. Min farbror Ingvar låg i kistan. Att se mina kusiner Camilla och Cecilia stå vid kistan och krama om varandra var jobbigt att se. De gjorde så ont i mitt hjärta. Nu är de föräldralösa. Jag har båda mina föräldrar kvar men att de börjar bli skruttiga. Ingvar har haft ett riktigt händelserikt liv och de hade även en stor umgängeskrets. Jag har alltid sett upp till dem.

Jag är sugen på nya soffor. En två sitts och en två och en halv sitts - eller två stycken två sitts.

Vill ha mera öppen yta och mera lätt städat.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Mars - första vårmånaden

 

Jag bara älskar våren och kanske mars lite extra eftersom den är först ut efter vintern. Samt att två av döttrarna har sina födelsedagar då. 

Smålänningarna firar med tårta första torsdagen i mars….är som deras nationaldag typ.

Tänk vad drömmar sitter kvar länge i mitt huvud. Konstigt att jag inte inser att vissa drömmar inte går att uppfylla. Men just nu har jag kommit till en gräns där jag måste tänka om. Det gäller så mycket i mitt liv. Men jag har accepterat att göra stora förändringar i livet. Har insett att hälsan måste komma först. Därför är mitt mål att hitta ett annat jobb fast jag gillar mitt jobb. Men när kroppen inte orkar med att jobba denna skiftgång - så måste det kosta, dvs mindre lön. Jag håller tummarna att jag kommer lyckats. Jag är ju van med att kunna göra lite som jag vill. Men nu får jag tänka om lite.

Om en vecka blir det begravning för min farbror Ingvar. Vi skickade in ett gåvobrev till Rädda barnen.

Kolla vilken helt ljuvlig tapet med gigantiska blommor.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Tisdags lyx

Vilket underbart tisdags mys med bio och underbart sällskap. Grannen, jag och grannen kompis tog en bio kväll.En rask promenad fram och tillbaka blev det. Bra med dessa damer - de gillar att röra på sig. Den filmen vi såg var Andra akten och en riktigt tankeställare om livet. Oj oj oj… kände faktiskt igen mig lite i Lena Olins roll som sjuksköterskan Eva. Att alltid vara andra till lags hela tiden och sedan glömma bort sig själv. Men jobbar på det.

I dag är det första vår månaden. Jag måste se till att rensa ut gamla blommor…oj hur det ser ut. Undrar varför jag tror att jag bor i villa och kan ha alla sorter jag bara vill ha? Måste lära mig att så är inte fallet. Samt att spara pelargoner i ett litet rum under vintern är inte heller snyggt. Får satsa på nya varje år tror jag.

Jag blir även sugen på att köpa nya kläder. Så farligt med postorder när det gäller kläder. Det ser sjukt snyggt ut på andra och genast tror jag att det ska passa mig. Galet så fungerar det ju inte. Men håll med om att detta är snyggt?

Ledig i dag och planen var att fixa fötterna i Knutby. Men hon bokade av på grund av att hon har kräkts i natt. Blir till att hitta en ny tid.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie