Att vara ensam kan vara väldigt skönt och välbehövligt för alla. Men jag har levt med min livskamrat sedan 1977 och vi har varit varandra väldigt nära varandra. Inte många dagar på alla dessa år har vi varit ifrån varandra. Vi tänker ofta likadant, tycker likadant och säger ofta likadant. Men som det känns just nu att inte kunna diskutera saker och ting med någon känns inte bra. Jag jobbar väldigt mycket och då har jag ju mina kollegor. Men när jag är hemma själv känns många stunder väldigt skönt. Andra stunder väldigt ensamt. Jag är ju en riktigt social människa. Vill gärna prata med någon, diskutera med någon eller kanske bara prata om vardagen. Min vänkrets är minimal och hoppas kunna finna en vänkrets när jag har mera tid dvs när jag är pensionär.
Hittade denna text på Instagram