Jag vill dela detta till min familj, mina vänner och alla som funderar.
Ångest har alla människor mer eller mindre enl. fakta på nätet. Alltså inte unikt för bara mig. Så kanske inget att ta upp MEN för mig känns det bättre att göra det.
I min hjärna just nu är det mera än kaos......typ som värsta vägarbetet på en hård trafikerad väg där arbetet håller på i evighet.
Många saker som jag inte mår bra av. Som vuxen, över 50 år, borde väl jag veta hur man gör? Kan bara säga att det inte beror på någon person i min närhet att jag får ångest.
Men att bo i vårt paradis Knutby med den tysnad och stillhet är skönt för själen - men jag tror att en orsak för just mig är att jag behöver ett socialt nätverk. Vilket kan innebära att bara träffa någon i trappuppgången byta några ord ( nu har vi ingen trappuppgång), en spontan fika med en vän, en tjejträff med de bästa, en promenad, en härlig lunchdate.......helt enkelt känna sig uppskattad. NU SKA JAG INTE KRÄVA FÖR MYCKET - FÖR JAG ÄR INTE BRA PÅ ALLT DETTA SJÄLV.
Med detta boende och skift jobb fungerar det inte för mig. Men när jag mår lite bättre har jag hört från två personer som jag träffat,ovetande av vad någon har sagt, att jag är drivande och energi givare. Det ger mig styrka.
Att sitta hemma på sina lediga dagar kan se ut så här. På med mysbyxan, borsta tänderna, koka tevatten, långfrukost på 2 timmar,läsa nyheterna på min Iphad, kolla in Instagram, Facebook, läsa lite bloggar.....spela lite Candy Crush,Quizkampen,Wordfeud........alltså förstår ni, det är lunchdags nu!
Steker kanske två ägg. Forsätter att bara finnas till och tycka synd om mig själv. Det finns ingen, ingen, ingen, ingen som har det så tråkigt liv som JAG. För mig är det nog bra att jobba veckans alla vardagar för att slippa äta upp ett helt - ja ni hörde rätt - paket med kakorna Brago. Jag kommer att äta ihjäl mig.
Jag vet med mig av 8 års erfarenhet av höstångest att jag inte är bra som kompis, vän, fru eller mamma. Jag behöver all stöd och hjälp med kost, motion, ventelation av tjejsnack.......behöver bli "ompysslad " - för att kunna klara av min vardag, min viktuppgång och mitt smygande höga blodtryck. Jag vill inte ha det så här.
Snälla vill du uppmuntra mig - gör det gärna. Har du inte tid att träffas skriv några rader på min mejl ( jami5863@gmail) eller här i kommentar fältet.
Många tycker att det är väl bara att ta sig i kragen - jävligt enkelt för någon som inte har ångest.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie