Jag vet att jag inte kan ge upp! Men jag skulle lätt kunna göra det. Vad kulle jag kunna ge upp?
Jag skulle lätt kunna bli förtidspensionär. Jag känner att jag har inte tid med mig själv längre. All min egen tid "äts upp" utav saker som måste fixas. Ja saker som tidigare har varit gubben som fixat. Det finns absolut ingen som kan föreställa sig hur det är att leva mitt liv. Men o andra sidan finns det ingen som bryr sig om det heller. Så VARFÖR vill jag då ge upp? Jag vill att min livskamrat ska ha det bra. Jag tror även att han har det bästa möjliga.
Jag skulle även vilja kunna vara mera med mina alla barnbarn. Kunna bjuda på hembakade bullar till mellis när de kommer hem från skolan, hjälpa dem med läxor, läsa sagor, pyssla, spela spel, göra hemlagad glass, bygga pussel....helt enkelt njuta varje dag utan att behöva jobba! Tänk om turen skulle finnas att vinna en himla massa pengar så att vardagen gick runt. Tänk om det fanns pengar till att kunna köpa mig ett litet torp eller en kolonilott. Kunna plocka in pioner från sina egna odlingar.
Drömma går ju! Det är väl tur.
Idag blev jag glad när största dottern byggde ihop ett pepparkakshus. När jag var liten blev jag avis på mina kusiner Camilla och Cecilia som varje jul hade en mamma som fixade ett pepparkakshus, ordnade julgransplundringar och bakade mycket hembakt. Det sätter sina spår i mig. Därav blev jag glad att se det fina huset som tillverkades idag. Tradition.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
