Jag beslutade mig att stänga ned bloggen någon vecka. Det är människor från andra länder som kommenterar - typ kinesiska, japanska samt något annat språk. Inte kul! Men vad är roligt nuförtiden? Ja ett kalas för ett 5 årigt barnbarn är ju kul. Att kunna se glädjen i honom. Att kunna se mina barn bli glada av att träffa sin sjuke far. Det är kul. Hoppas att de verkligen besöker honom oftare nu när han har fått ett eget kryp in. För det har varit lite glest med besöken till honom.
För mig är känslan nu precis som den var den första tiden efter olyckan. Vad händer nu? Vad ska jag göra? Finns inga drömmar eller framtidsplaner i mitt huvud längre. Det har att göra med att jag är ledsen och nedstämd till att jag MÅSTE göra det jag gör med min gubbe. Tyvärr klarar han inte att vara själv när jag jobbar. Får plocka hem honom när jag är ledig. Men för hans boende stör det i rutinerna för honom säger de. De tycker att det är bättre att jag tar hem honom på mina lediga helger samt att jag hälsar på honom istället.
I morse fick jag världens mysigaste morgon. Te kopp utanför på loftgången och en värmande sol. Älskar det. Hittade då denna skönhet
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie