tisdag 4 oktober 2016

Älskade livskamrat

Tänk att en människa som du, min älskade gubbe, kan stå emot så mycket. Jag får bara dåligt samvete hela tiden när jag skäller på dig. Droppen var nog igår när vi pratade om just skäll. Då din kommentar var " Jag är van, har fått skäll hela mitt liv". Alltså förstår du hur ont det gör i mitt kärleks hjärta 💘? Att en människa som kommer till världen, inte planerat men säkert väldigt älskat och välkomnat av sin mor, kan leva vidare och vara nöjd med sitt liv. Din biologiska far har troligen bara haft dig i sina tankar och inte i sitt hjärta som du har till dina barn. Att växa upp med sin mor samt morföräldrar som har gett all sin kärlek de kunnat till dig. Men var har din fars bild funnits? Nej den har aldrig någonsin existerat i din uppväxt. Även fast du har vuxit upp i ett hem där en man ska ha varit din plast pappa, som man säger i mordena tider. Men den pappan har nog inte varit en bra förebild och det har nog varit mycket skrik samt nedtryckningar i ditt självförtroende. Ingen kan nog förstå detta bättre än du. Du är som en liten hack kyckling som blir ner tryckt och sedan sticker du upp igen, bara ruskar av dig lite. 
Jag måste verkligen bli en bättre människa och tänka mig för hur jag beter mig mot just dig. Du är verkligen min stora kärlek och absolut den finast människan som jag vill dela hela livet med. Den bästa pappan till mina tre fina tjejer. Den älskvärda morfaren som finns.
Mitt jobb gör så att jag inte mår bra. Får inte alltid den egna tiden, sovtimmarna......men för det borde jag kunna uppföra mig ordentligt och inte bara skälla som en bulldog.
JAG ÄLSKAR DIG, MIN LILLA GUBBSKRUTT .💘
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

1 kommentar:

  1. Ibland blir man tokig.... Kan också skälla massor på T ibland... Men de gäller att man varvar ned och tänker sig för..

    Lilla pappa då som fått varit med om en del sen barn... De finns nog en del förklarningar bakom allt.. Vi måste ta hand om varandra och ge alla kärlek! <3

    SvaraRadera