Min livsekvation går inte alltid ihop. Jag vill upptäcka så himla mycket i mitt liv MEN känner av att göra allting själv känns inte bra. Jag vill tex inte jobba längre - men vart ska pengarna komma ifrån. Jag vill tex rensa i mitt hem - men var finns tiden till det? Jag vill resa till olika ställen, uppleva olika saker - MEN det finns inte tid! Ska det vara så? Pratade med en kvinna jag följer på Instagram - Karina 66 år från Gällivare. Jag ringde upp henne efter vi hade skrivit lite till varandra. Vi pratade i 54 minuter. Tänk att få höra den norrländska rösten med ett så stort lugn och en bestämdhet över att äga sitt eget liv. Hon har åkt ner till södra Spanien med hennes hund och husbil. Ingen kunde bestämma över vart hon skulle vara. Hon hade inga tankar som gjorde att hon kände att hon måste finnas till för sina vuxna barn. Hennes föräldrar hade gått ur tiden. Hon njöt av varje dag i solen och hade ca 900 mil bakom sig hem. Hon räknade med att vara kvar till midsommaren. Då skulle hon hem och sommarjobba lite grand. Hon jobbade i vården. Hon och jag är väldigt olika. Jag tänker så himla mycket på andra människor än mig själv - ändå är det jag i slutet som får betala det. Måste nog börja sätta mig självverkande i focus. Samt boka in upplevelser även fast jag gör dem själv. Samt att börja göra mig av med en massa saker - som jag bara har men som jag inte blir glad över.
Så får det bli helt enkelt.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
