Nu smyger sig hösten på en - fast det är solsken och varmt ute. Härliga färger kommer det att bli ute och mysiga innekvällar. Fast efter 5 års boende i Knutby, där vi trivs väldigt bra, känner jag att det finns något hos mig som jag inte kan sätta fingret på vad det beror på. Så kände jag aldrig när jag bodde i Almunge. Kanske det är rätt som kvinnan sa om vårat hus - att det finns så mycket negativ energi här som jag blir påverkad av. Jag kan nog beskriva mig som att jag kommer i obalans, orkeslös, nedstämd och till viss del även ensamhet. Därför har jag nu frågat ett par tjejer om de kan tänka sig att vi har syunta/pratjunta. Så nu hoppas jag att det finns flera som vill träffas på tjejmys.
De kanske redan har tjejmys men kanske har plats för mig. Eller vill de kanske inte veta av mig? Då vore det väl bättre att säga det. Jag mår säkert mycket bättre av att få veta VARFÖR jag inte passar in så att jag inte målar upp en egen bild av allt. MEN visst tror jag att de säkert vill träffa mig det är väl något som jag bara känner när denna "rastid kommer".
Just nu håller jag på med att jobba med mig själv som person. Har börjat på jobbet - där min chef har märkt på mig att något har förändrats till det bättre. Hon sa det på vårat prestationsmöte. Jag har vissa mål och hoppas att kunna uppfylla dem. Får även hjälp av företaget med en hälsopedagog. Jag känner att jag håller på att "rasa". Det finns mycket att jobba med. Måste ändra många saker och vill gärna inte gå närmare in på det.
Det som står kvar är dock alla drömmar - tänk att de kan övervinna allt. Det är bra att de finns.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU.
Kram Marie
