Jag tycker ofta synd om mig själv. När det är motigt för mig - så kommer lätt tankarna att varför ska jag behöva ha det så här eller varför är det bara jag som ska göra allt?
Jag har även kommit på att många människor är nyfikna på hur jag och gubben har det. Så det är inte konstigt om jag inte öppnar upp mig helt för alla.
Mest just nu är jag orolig för min sjukskrivna dotter. Snart måste nog hon och hennes söner sova här lite så vi kan kramas och umgås. Hon behöver komma hit. Ska fråga om hon kan någon dag i mellandagarna. Jag blir riktigt rädd när jag läser hennes blogg.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar