Jag vet inte om ni har någon som håller koll på er? Jag tror att jag har flera stycken. Bla kuratorn på minnesmottagningen - hon finns hela tiden som stöd och håller koll att jag står upp på benen. Jag är väldigt tacksam över det. För att leva med någon som är sjuk FAST det inte märks i andras ögon är väldigt svårt. Det är många gånger jag bara vill "ge upp" - men så enkelt är det inte. Att kunna låta den människa som är min livskamrat inte få den hjälp och stöd han behöver är inte så enkelt att bara strunta i. Ibland hoppas jag att flera i min omgivning skulle få gå igenom precis det som jag gör bara för att dessa människor skulle förstå på ett helt annat sätt. Är verkligen tacksam över min svägerska som stöttar mig till 100%, våra barn med familjer - även de finns till för 100% även fast de faktist har en pappa som är sjuk och våra grannar....alltså vilka människor Annika o Håkan"Stänkaren". Kommer över hjälper till med både det ena och det andra - finns bara till över lite vin.
Det finns även en till som håller kontroll över mig. Nämligen sockermonstret - jag måste måste måste försöka bli av med den kontakten. Jag känner att sockermonstret äter upp mig innefrån. Den säger till att ät detta då känner du dig bättre, köp hem detta då blir det bättre osv. JA MEN VA FAN DET FINNS INGET SOM BLIR BÄTTRE UTAV ATT STOPPA IN EN MASSA I MUNNEN.
Jag måste avgiftas - helt klart.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar