Finaste människan

Den absolut finaste människan på denna jord har jag glädjen att dela min vardag. Jag följer honom i det dagliga. Jag är hans trygghet - det vet jag.Han som alltid varit så omtänksam och hjälpsam mot alla. Han som gjorde min ungdom med fjärilar i magen och det där kärleks pirret. Med sin doft från god doftande rakvatten som bet sig fast i kudden - så jag kunde sniffa när han inte fanns där. Med sin mjuka och försiktiga händer som rörde vid min kropp. Allt detta fina som vi har haft tillsammans. Det gör mig lycklig. Därför är det väldigt svårt att åka till jobbet en lördag natt när han säger att han känner sig ensam. Första gången jag har hört det. Fick väldigt svårt att sova på söndag morgonen också. Var uppe på toa tre gånger och drömde otäckt. Samt var klarvaken efter 4 1/2 timme. Vid vår lunch frågar jag honom igen om han är ensam. Nej då är det som bortblåst. Sjukdomen gör att det blir så här. Men bara en natt nu kvar.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie