Den absolut finaste eller rättare sagt de absolut finaste, för de var två sorter julrosor växte på vår gård. I går var allt borta. Troligen har personen som bodde där grävt upp den vid flytt. Både mamma och jag tittade på den i veckan. Vi begrundade den.
Jag känner att mina barn vänder mig ryggen. Jag behöver stöd och stötta från dem. Men nej det finns inte. Det gör mig så ledsen. Jag tycker att jag har ställt upp hela tiden - men nu är det slut med det.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar