Trodde aldrig att jag skulle bli så frustrerad av vad som händer i min värld. I går morse fick gubben inte igång TV:n. Alltså han tryckte på knapparna men ingenting hände. Det har hänt en gång förut och då drog jag bara ur en sladd från modemet ( eller vad det heter). Men i går morse tänkte jag inte på det. Så ingen morgon TV. Sedan tänkte jag inte så mycket på det. Jag jobbade eftermiddag och kommer hem vid kl 23. Då sitter han vid fåtöljen och har fortfarande inte fått igång TV:n. Jag drar ur samma sladd som förut och vips så gick TV:n igång. Han har alltså suttit själv hela kvällen utan TV och har inte förmågan att ringa till någon. Det känns i mitt hjärta. Jag sa till honom att han skulle ringt till någon som kunde hjälpa honom. MEN det finns inte i hans värld att någon ska hjälpa honom - då sitter han själv istället. Eller så kan det vara så att han kanske inte kan ringa - ja inte vet jag. Men det är väldigt frustrerande att slitas mellan hem och jobb. I går hade jag fullt upp på mina raster - första rasten försöka få tag på snickaren som ska fixa nytt golv i köket och andra rasten avtackning av en kollega. Jag ska börja på en anhörig grupp nästa vecka - där kanske det finns någon som förstår mig bättre. Jag måste ju jobba. MEN jag behöver inte jobba 5 skift - men det finns inga dag jobb lediga på jobbet. Jag har försökt att söka annat jobb - men tydligen är konkurrensen så stor.
Sedan tänker jag mycket på min älskade svägerska som är tvungen att gå igenom en till behandling för sin cancer. Hur orkar hon? Muntrade upp henne med en bukett med amaryllis snitt i måndags med ett blombud. Ny vecka - nya tag….
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar