Jag lever fortfarande i 50 års åldern dock bara detta år till. Även fast kroppen och knoppen blir sämre drömmer jag om att mitt liv vore annorlunda. Men det finns för många hinder att inte satsa på det. Direkt då kommer andra allternativ till en älskvärd framtid. Jag pratade med en klasskompis för två dagar sedan i telefonen. Vi hade mycket att prata om - 1 timme och 45 minuter gick det åt. Har har haft en fruktansvärd liv jämfört med mig. Hennes mamma dog när hon var mycket liten. Hennes pappa blev alkoholiserad. Fick en kille som defensivt inte var snäll mot henne. Hon fick tre pojkar - en utav dem med autistiska diagnoser. Hon blev sjukpensionär mycket tidigt i livet. Nu har hennes ögon gett vika och synen finns knappt kvar på hennes ögon. MEN hon ångrar ingenting av sitt liv. Hon var nöjd. Detta ger mig konstiga signaler. Hur kan hon vara så nöjd, medan jag söker hela tiden något annat? Det är ju helt klart fel på mig, kan jag tycka. Men vi hade något gemensamt det var att vi båda saknade tjejkompisar.
Det är vi inte ensamma om, sa hon.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar