Många ”Liljeholmen ljus” som går upp för mig de senaste dagarna. Varje dag denna vecka till exempel. I måndags med distriktssköterska, igår med sjuksköterskan på sjukanmälan samt i morse vad det gäller mig själv. Det spelar ingen jävla roll vad jag säger till min gubbe innan jag går och lägger mig. Som i går kväll - i morgon är vi lediga så du behöver inte ställa någon klocka. Nej då kommer det från honom. Likt förbannat pinglar hans jävla klocka. När jag påpekar det på morgonen är det som bortblåst. En annan sak som irriterar mig väldigt att han ska envisas med att han inte har gjort så vår väggklocka pinglar varje timme och halvtimme. Jag frågar honom om han dragit upp klockan, jo det hade han. Han säger då att han vred på det vänstra hålet. OK säger jag men det är ju just det hålet som gör att klockan slår. Sedan säger han till mig att han vridit upp i det högra hålet. OK säger jag - vem är det då som har fixat klockan så att den slår? Det är ju bara du och jag här. För mig gör det absolut inget att klockan slår. Men jag tänker på grannarna. Sedan vill han inte själv ha klockan att slå. Men jag släpper det. Det får fan pingla...får förklara för grannarna när jag träffar dem.
Jag förstod inte heller vad viktigt det är att hålla koll på min hälsa. Sjuksköterskan rådde mig att vara hemma och vila mig denna vecka tills jag får medicin nästa vecka. Med din livs situation är det helt förståligt att du får högt blodtryck. Du får väl hjälp, frågade han.
Distriktssköterska vart väldigt orolig över mitt liv. Hon pratade om egen tid, allvarliga följder av nattarbete och att inte kunna må bra.
Precis allting hänger på mig. Ja jag förstår min hälsa är det väl ingen annan som kan styra. Mitt jobb... jag försöker att kolla på annat internt, men konkurrensen är hög. Därför drog jag i handbromsen och sa åt min chef att ett rehabiliteringsprogram måste in nu.
Hittade några underbara bilder hos Mickes foton. Håll till godo.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie