Sopor

Ska få hjälp i morgon och köra lite sopor. Herre jävlar vad vi har samlat på oss. Alltså ta bara små lister som blivit över - ja det har vi sparat.....bra att ha om inte annat kan man ju elda upp som ved. Jo visst om man bara tar tag i saken på en gång och inte ställer undan det. NU åker det på soptippen.
Är så innerligt tacksam över den hjälp jag kommer få. Det finns väldigt fina människor runt omkring mig.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Allting har sitt slut

Allting har ett slut, allt har sin tid, ett minne blott.....det finns många sätt att säga det på.

Så känns det nu. Att kunna bo i ett hus med trädgård, stort garage och ett stort hus är snart ett minne blott. Jag har nu haft min tid som husägare, trädgårdsdrömmare och baglady i precis allt som går att samla på. Det ska bli väldigt skönt den dagen när att detta är slut - för jag kan berätta för er alla att så himla nergången i mitt psyket har jag aldrig aldrig aldrig aldrig .... känt mig. Jag kan även berätta att jag ska ge mig det absolut bästa liv nu och bara göra saker som faller mig in. Inte känna alla måsten som måste göras.....för det finns inte så många måsten. Leva i frihet, skaffa mig nya hobbys, gå promenader, leva nära de som jag gillar. Nu snart börjar mitt liv som lägenhets innehavare hoppas jag på. Innan denna veckas slut borde det ge mig svar på om det blir så eller inte.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Livet - drömmar och verklighet

Varje årgång i mitt liv har jag haft starka framtidsdrömmar om livet, hemmet, framtiden. MEN

från dagen den 30 apri 2017 har allt om mina starka framtidsdrömmar farit runtsom i en centrifug.... med en hastighet som knappt går att mäta. Allt jag har velat göra med vår trädgård, vårt hus, vårt liv, vår framtid - har verkligen satts på prov. Men något konstigt är det dock med människan eller i detta fall mig. Jag har helt enkelt få släppa drömmar och vakna upp till verkligheten. Fått tänka i andra banor.

Nu när jag har bearbeta det hela - så blir det ju en ny framtid. Men vägen dit är inte lätt och lång.

Men den är startad. Vi måste ju börja någonstans. Så nu gäller det att ta vara på varje tillfälle till att använda tiden. Som att få en spark i baken. Nu kör vi! Känns bra för mig och även för gubben fast det är svårt. 

Ta vara på varandra och livet. LEV NU. Kram Marie

Att känna sig rik

Tänk om det vore så enkelt att känna sig rik.

Då skulle jag nog kunna bli miljonär.

Men nu går det ju inte att köpa saker för bröd. MEN att fixa eget bakat bröd ger ju klirr i matkontot.

Får väl börja där.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Vilken kvinna

Stjärnorna på slottet ett favorit program. I kväll var det Ann-Louise Hansons dag. Hon påminner mig om min faster Siv som gick bort i höstas. Nu blev jag helt kär i henne och skulle vilja läsa hennes och hennes man Brunos bok. Vilket kärlekspar. Vilken förebild för en perfekt kvinna i mina ögon.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Tråkig

Folk får tycka att jag är tråkig. Orken att bry sig finns inte. Jag umgås inte med någon utöver jobbarkompisar och familjen. Har inte tid, har inte lust, har inte ork....så är det helt enkelt.

MEN jag brukar tänka så här - att jag inte tar mig tid till att umgås är en sak. MEN att folk inte varken bryr sig eller vill umgås är en annan sak. Kanske är vi så tråkiga så de inte vill umgås. Ja det spelar ingen roll hur det är....tack o hej!

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

2018

Bilderna är lånade från Facebook.

Tänk vad mysiga kvälls bilder över min uppväxt stad. Otroligt vackert.

Här var det lugnt och städat i går på nyårsafton. Gubben och jag var själva och det var super skönt. Vi både åt och drack gott. Sedan tittade vi på TV för hela slanten, Grevinnan o betjänten, Varning för Hjalmar, Minne om Magnus o Brasse, Nyårs Skavlan samt Tolvslaget. Riktigt bra TV för att vara SVT. Sedan kröp jag i säng. Sov kanske 4 timmar och vaknade med en sådan ångest....var helt svettig och hade svårt att andas. Tänkte till lite och mindes då min dröm. Jag hade en gammal 50 tals bil en Cheva Bel Air. Som tydligen stannade och jag skulle försöka att få igång den. Jag minns att den rullade iväg och jag höll den i ena baklyktan och skrek till folk att hjälpa till att få stopp på den. Galen dröm! Sedan när jag vaknade på morgon kvisten hade jag hunnit med en dröm till. Jag skulle tydligen studera och stod på en reservplats då en dagbarnvårdare jag jobbade med gick före mig i kön och fick platsen. Då blev jag tydligen galen....hade spritt ut mina tillhörigheter på skolan som jag fick leta reda på i stridens hetta. Det är nog mycket ilska i mitt huvud på saker som inte går att vara arg över igentligen.

Som så många andra är det en dag i dag att börja med något nytt. Jag har lovat mig själv att börja lyssna på poddar mera på ett speciellt ställe. Det bär emot. Så tips på poddar tas tacksamt emot.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Kolla in 2018 års bad kille

Anade inte detta

Att jag vid min ålder, 54 år, skulle känna det så här....det hade jag inte en aning om.

Att människor i min närhet är nyfikna på mitt/vårt liv. Att de orkar lägga ner så mycket kraft på andra, de är obegripligt för mig. Det syns inte utåt att jag kämpar varje dag med beslutsångest och framtidsdrömmar. Om jag gör så här blir det bra? Kommer mina beslut kännas bra i framtiden? Hur sjuk kommer min älskade gubbe bli? Folk frågar ofta märks det att gubben är sjuk? Går det fort framåt? I mina öron och ögon är det mesta bara nyfikenhet. Tex i går träffade jag grannen. Jag nämnde för honom att vi blir nog tvugna att flytta. Då frågar han nyfiket - när blir det då? Vad har det för betydelse om det sker i sommar, om två år eller i morgon? En annan sak som jag kände var lustigt med just grannen. Det var att bonden har erbjudit sig att ploga min väg nu under vintern. Då säger grannen - det hade ju jag kunnat göra!!! För helvete säg det då. Du hade ju lika bra vetat om att vintern är på väg som bonden, då hade du ju kunnat slå en pling eller kommit över en snabbis och sagt - hurru i vinter sköter jag er väg. NEJ....jag ska fråga om allt. Men vad fan mitt huvud sprängs snart med alla jävla måste med papper som måste fixas, det dagliga i hemmet, mitt jobb.....jag har inte den tiden över att tänka framåt på allt. Eller som min pappa säger : Ni kan inte bo på ett bättre ställe. Men förhelvete det klart att det är fint och så. Men jag orkar inte ro hem ett stort hus med all skötsel som det innebär med trädgård, hus och hem samt mitt jobb. Jag vill bara bry mig om mig själv efter detta.

Gå in i min lägenhet - stänga dörren - sätta mig på balkongen på sin höjd. 

Jag tror att jag är trött på människor!

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

En helt underbar jävla jul

Här har vi firat jul i tre hela dagar. Uppesittarkväll med skinkmacka, gröt, glögg och Bingolotto.

Julafton med värsta julbordet med mycket gotter, julklappsutdelning och musikquiz. Musikquizen är den bästa - bara älskar den. Juldagen andra sittningen med julfirande - dock blev det annan mat. Helt helt underbart med jul. Jag har sovit på soffan tre nätter i rad - men det är helt ok. Våra soffor är väldigt sköna att sova i. Naktdelen med julen är alla sötsaker som intas.

Jag bråkar med framtidstankar om så sjukt många saker. Just nu skulle jag vilja ha en person som bara säger åt mig att så här ska du göra.

Det är så jävla sjukt svårt att lida igenom vardagen med alla kämpande saker i min värld. Att bli tvingad att ta beslut som att skriva över alla bilarna på mig på grund av försäkrings skäl. Att fixa med duschen som har klinkers som har släppt. Att sanda, skotta och fixa med ved.....

Jag vill bara bo i en lägenhet....sitta i min soffa eller på min balkong, göra ingenting. 

Jag känner maktlöshet över mitt liv just nu.

Så himla många tunga saker som måste göras.

Det hjälper inte att göra en sak i taget....tycker synd om mig själv, gråter ofta en skvätt och efter det tar jag tag i livet igen. Så i år har det varit en helt jävla jul.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Känner ni igen er?

Jag tycker ofta synd om mig själv. När det är motigt för mig - så kommer lätt tankarna att varför ska jag behöva ha det så här eller varför är det bara jag som ska göra allt?

Jag har även kommit på att många människor är nyfikna på hur jag och gubben har det. Så det är inte konstigt om jag inte öppnar upp mig helt för alla. 

Mest just nu är jag orolig för min sjukskrivna dotter. Snart måste nog hon och hennes söner sova här lite så vi kan kramas och umgås. Hon behöver komma hit. Ska fråga om hon kan någon dag i mellandagarna. Jag blir riktigt rädd när jag läser hennes blogg.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Julbestyr

Mitt i julbestyren känner jag att jag måste stanna upp och återhämta mig. Det är viktigt för mig.

Sitter just nu och kollar in gamla kort som jag fick låna av pappas kusin Anitha. Denna ljuvliga samling av unga människor är min fars mormors Anna konfirmations kort. Anna är den tredje på vänster sida på den främre raden. Det är helt ljuvligt att se sina släktband.

Här är min pappa i hängselbyxor som troligen min farmor har sytt. Hon kunde verkligen sy denna kvinna. Men har man levt ett fattigt liv och varit van att ta vara på allt - var hon säkert tvungen att lära sig att sy. Vad är vi tvugna till idag? Ja den frågan kan jag ställa till mig själv? Jag känner mig tvungen till att jobba, jag känner mig tvungen till att rensa ur allt överflödigt som finns i mitt hem OCH mitt liv. Just nu är det väldigt mycket fokus på det. Men annars finns det väl inget tvång vad jag vet. Jag är glad och tacksam över allt fint jag har i mitt liv - min stora kärlek Jimmy, att han fortfarande finns vid min sida efter allt han har gått igenom. Jag är även glad och tacksam över de fina barn vi fick tillsammans - de tre helt underbara tjejer. Jag är också glad och mycket mycket tacksam över de otroligt fina barnbarn vi har fått. De ger mig styrka att försöka leva vidare när jag vet att inte Jimmys och min tid tillsammans blir som jag har drömt om. Tur att jag inte vet mera än så. Jag är också glad och fruktansvärt tacksam över alla fina människor som finns runt omkring oss och som ställer upp med hjälp. Men med åldern har umgänget minskat väldigt drastiskt, men jag har inte ett dugg dåligt samvete över det. Jag brukar tänka så här: Ja vi är dåliga på att umgås MEN det verkar ju vara ömsesidigt! Men på bilden här uppe är min farbror Stig som lämnade oss i våras.

Pappa och farbro Stig så himla glada tillsammans.

Här är far igen - längst till höger. Farbror Stig och i mitten pappas kusiner Gerd och Tore.

Ett ljuvligt kort troligen taget år 1961 eftersom min bror sitter i pappas knä. Min bror är född i maj 1961. Sedan sitter Stig med Ingela i sitt knä. Bakom står pappas mormor Anna med sonen Allan på höger sida och pappas morfar Bernad på vänster sida.

Älskar verkligen gamla kort.

Här kommer minstingen i familjebandet, Valter.

Nej nu måste jag återgå till julbestyren....för julen är härlig, tid att umgås och njuta av varandra.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Mitt liv som hamster

Om jag måste kalla mig ett djur så blir jag troligen hamster. Men mitt hamsterliv måste ha ett slut.

Jag har IKEA kataloger från år 2000, för utom år 2003, men 2 ex av 2013. Jag har även delat upp kollegieblock som jag har haft här hemma till mina barn.Undrar om en dold gen finns i mig som kontorsmänniska. Jag har alltid älskat i hela mitt liv skrivblock i alla dess former, storlekar, antal, färger, rutiga eller linjerade. Jag minns i yngre tonåren handlades det block för stora mängder av mina veckopengar. Nu vill jag inte ha alla skrivpapper som finns i vårt hem. Jag vill kunna köpa ett block eller antecknings papper när är 64 år, 72 år eller när jag behöver.

Rensning måste ske och ett annat namn på det är dödstäda.

Ja inte för att jag vill dö eller hoppas att döden kommer snart - NEJ, inte så. Men eftersom jag har föräldrar som har otroligt mycket saker och de har svårt att göra sig av med saker. Vill jag inte ge mina egna barn den stress som jag känner för saker och ting.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

När orken saknas

Barnbarnen är det absolut ljuvligaste jag (vi) har fått i livet. Men de är för intensiva att orken saknas till att få njuta av dem till 100%. Lagom är bäst. De tre största har tillbringat här med fredagsmys med tacos och övernattning. Samt de först komna barnbarnet William fick en natt till innan. Men oj vad trötta vi blev gubben och jag. Speciellt gubben tror jag. Återhämtning för min del fanns inte heller. Nu hoppas jag på lika bra väder i morgon som idag så att jag kan få fönstrena tvättade. Dubbelt upp med allt här hemma när jag är den som gör allt. Körde diskmaskinen, lyckan var gjord att jag skulle slippa diska. Vad hände när jag plockade ur den? Jo jävla maskin .....något jävla fel på den så underersta korgen odiskat. Jag orkar inte med alla motgångar. Nu vill jag bara stänga dörren till vårt hus - ge nyckeln till nästa boende. Samt kliva in i mitt nya boende som dock bara finns i drömmen.

Lilla Algot bus hittar då på så mycket....han lyckades få omkull min betonghäst. Jätte tråkigt - men det går ju inte att bli arg på honom som bara är lite över året. Får nog se det som att han hjälper till att rensa upp  här hemma.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Tacksamhet till 100%

Jag är glad och fantastisk tacksam över de otroligt fina vännerna som hjälpte till här hemma igår.

Ni ska bara veta hur det känns i mitt hjärta och mitt huvud. 

Vägpinnarna är på plats och granhäcken är ansad. Så jäveluset skönt. TUSEN TACK.

Jag önskar att jag kan göra något för dem. De sitter i allafall på en speciell plats i mitt hjärta.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Stressad

Att vara stressad över livet jag lever har jag aldrig någonsin känt förut. Just nu vill jag bara kliva ut från vårt hus låsa dörren och ge nyckeln till nästa boende här. Samt öppna dörren till ett nytt boende utan alla stress relaterade tankar, saker och måsten. Det är väl väldigt enkelt eller hur?

Jag har 10 år kvar till pensionen( om den inte ändras, pensionsåldern). Jag vill så mycket, men helt plötsligt ligger handbromsen i och den har tydligen fastnat. Jag vill resa, upptäcka olika platser på vår jord. Utforska Sverige och besöka vårt fantastiska grann land Norge. MEN om inte gubben kan vara med - VEM ska då vara med? Jag vill ju inte missa chansen om att uppfylla min vilja. 

Jag tänker på min pappas morbror Allan, som var lästa sonen i min farmors familj. Han blev kvar hemma och jobbade på gården i hela sitt liv. På hans dödsbädd säger han till min pappa att han ångrade sitt liv. Sorgligt att få höra. Han ville ju också bilda familj...men så blev det inte för honom. Det var gården Getskinnet och han bara. Hua...

Dessa fantastiska bilder är New York och det är min fotvårdkvinna Eric som har tagit dem från deras fantastiska resa som jag har hängt med på ett hörn genom hennes resedagbok. Tack Erica!

Har är i alla fall en bild ( lånad från nätet) på ett ställe jag har besökt i verkligheten. Golden Gate San Francisco Kalifornien. Den resan suger jag fortfarande på.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Här vill ja bo - men det är inte till salu. Redan såld.

TVÄRNIT - livet i ord och tankar

Livet rullar på trots alla hinder som jag måste passera. När jag igentligen ska ta vara på livet och göra precis det jag vill - då precis då slog den till......TVÄRNITEN. Även fast min gubbe har humorn kvar känns det jobbigt. Han kallar sin broms medicin för tvärnit. Helt plötsligt blev jag rädd för min egen hälsa. Som ni vet bär jag på en massa övervikts kilon som jag MÅSTE minska på. Min hjärna är så full stressad så jag är rädd att jag bränner ut den. Jag vill flytta till stan och det är nu.....MEN återigen en tvärnit. Det är inte så enkelt. Mycket som måste rensas ut och allt tar tid. Kontakt med bank och mäklare mitt uppe i all kontakt med sjukvården. DET ÄR JU BARA JAG SOM MÅSTE FIXA ALLT HELA TIDEN. Så måste jag jobba också....men jag kan faktist säga att det är väldigt skönt att få jobba, det ger mig en andpause. Mitt i min egen rensning ber jag min mamma att avveckla sina prylar. Tänk er allt bråte från två hushåll där det ena hushållet har prylar sedan de startade på 1960 talet. Men min mamma blir bara arg när jag ber henne avveckla och rensa. "Vad ska jag rensa för något?" säger hon. Hon förstår absolut ingenting. Men jag ska försöka att lägga i från mig tankarna om hennes prylar just nu och fokusera på mina prylar. 

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Bästa faster Siv

Här är en bild på min faster Siv i unga ålder. Troligen har farmor min, dvs Sivs mamma sytt klänningen.

Det är nu slut på Sivs lidande med hennes onda kropp. Hon somnade in i dag 15 oktober 2017, runt klockan 13. Hon kommer att bli otroligt saknad av oss alla. Men svårast är det självklart för mina kusiner Camilla och Cecilia som inte har sin mamma kvar i livet. Eller min farbror Ingvar som har delat hennes sida så länge. 

Så fina syskonkort. Korten är tagna från min pappas moster Elisabets fotoalbum.

Vila i frid Siv. Det måste vara en lättnad för dig att slippa all smärta. Kram och du har varit den absolut bästa faster jag kunde ha fått. ❤️

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Plan B

Denna bild är lånad från Glesbygdsgirls och det är från Stekenjokk. Helt underbar. Denna grupp är bara för tjejer och väldigt mycket inslag från svenska Norrland. Fridfulla naturbilder och mycket djur.

Rogivande är det att titta in där.

Jag har inte någon plan B i min livsplanering inte konstigt att det helt plötsligt blir helt kaos i huvudet. Jag måste rensa, kasta, försöka sälja och skänka stora delar av vårt hem. Tänk om det vore så enkelt som att bara flytta och ta med just det jag bara vill ha kvar. Men säljsidor på Facebook och Tradera är bra grejer - senare i vår får jag ta mig iväg till en loppis tror jag. 

Det finns ingen människa som kan förstå hur det stressas runt i min hjärna. Det gäller att se långsiktigt säger en utav mina kusiner. Hon har även givit mig tips på hur jag ska lägga upp mitt tänk. Det känns bra. Som ni kanske förstår så i mitt huvud bor jag redan i en lägenhet.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

Resedagboken

Det absolut bästa jag vet är att upptäcka nya platser i världen. Det spelar ingen roll om det är här i Sverige eller Norden eller Europa eller ett annan plats på jordklotet. Nu ska jag följa en familj som jag känner som ska resa i sina förfäders fotspår i USA eller America som de sa på den tiden. Det ska bli så himla roligt. Fotot är tagen från familjens reseblogg. Tack för att ni delar med er Erica.

https://www.resdagboken.se/t/454611-ahstroms-resa-till-usa

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie