Oj vilken ångest jag har idag. Det finns lite små fix innan fredagens fotografering....men jag orkar inte.
Men det klart att jag ska hinna med detta. Hoppas på en mulen dag så inte det syns hur skitiga fönstrena är. Förresten det kanske inte ska kallas ångest utan något annat.
Min kropp börjar säga ifrån. Den vill ha pause NU. En dotter som mår pyton. Ett helt hus fullt med saker och kanske bara en bråkdel kan följa med. En man som har en sjukdom som gör att vi inte kan få leva så länge som vi vill tillsammans. Samt hans skada som påverkar hans situation negativt, kroppen hänger inte med. En ovisshet om hur det blir i framtiden. En sak är i alla fall säker jag kommer att ändra mig som person när allt detta är klart.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar