Att leva med någon som har Alzheimers kan vara frustrerande. Många säger att de märker ingenting på min gubbe. MEN jag märker hela tiden, varje dag.....det är inte alltid så lätt. Att försöka förstå att han inte tar in allt som sägs, hur tydligt det än är. Just nu känner jag min uppriven att jag planerar flytt, mat, tvätt, hem och tamme tusan allt annat. Medans min gubbe lever i en egen värld, en egen bubbla....bara hänger med och gör absolut ingenting självmant. Det är väldigt frustrerande. Ibland blir jag så väldigt förbannad. Som i morse tillexempel. Vi var tvugna att klippa lite utav vår gräsmatta. Gubben ville hjälpa till. Ok sa jag...ta åk gräsklipparen och kör vid kanterna och mittsträngen av vår väg samt lite vid vedboden. Just den instruktionen sa jag till honom 3 gånger....sista gången frågade jag honom var ska du klippa någonstans? Jo han mindes vid kanterna och mittsträngen. Sagt och gjort där klippte han. Kommer sedan gående till mig och säger är jag färdig nu? Då hade han klippt vid vägen och inte vid vedboden.
Hade tänkt packa lite idag....men jag tappade sugen efter klippningen.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar