Om precis en vecka....då är det dags. Den stora flytten. Jag känner ingen i min närhet som kan beskriva hur det är att ha den separationsångesten som just infinit sig i min kropp. Jag till och med drömmer om den. Att sedan ett så fantastiskt liv kan vända till ett rent helvete är det säkert inte bara jag som har gått igenom. Just nu känns det som allt det goda har blivit ont. Därav får jag en mycket konstig känsla i min kropp som om att jag inte kommer klara detta. MEN jag måste fortsätta kämpa.
Jag får inte ge upp.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar