Vänner

Min äventyrskompis, resevän, arbetskollega .... ja en otrolig människa. Vi tog oss till Stockholm på ett litet slottsbesök. Hon har ju varit med hela tiden sedan min gubbe råkade ut för sin olycka 30 april 2017. Hon hör mig berätta saker som händer i min vardag, hon lyssnar, hon finns till och frågar inte så väldigt mycket över hur det går eller hur alla mår. Hon är fantastiskt. Hon är nog som jag en ensamvarg. Ibland orkar jag inte umgås....precis så är det nu när livet är i väldigt stor gungning.
I frustrationen behöver jag andra arbetstider. Jag kan inte uttrycka mig väl utan blir ofta väldigt aggressiv ...det har flera personer fått smaka på bla min bror, min ena måg och min svärfar. Detta sätter självklart stora spår i olika relationer. Många säger att du måste sjukskriva dig eftersom du håller på att bli utbränd. Troligen är det så. MEN jag kan inte gå hemma för då skulle jag troligen bli mycket sämre. Jag behöver jobba och komma ut i min trygga värld - där de känner mig utan och innan. Inga frågor om hur det går med si och så. Utan de vet att jag pratar öppet den dagen jag behöver ventilera. De ser mig gråta när jag behöver.
Här kommer i alla fall några bilder från gårdagen
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie