Ibland känner jag mig väldigt ensam FAST jag har mamma, pappa, barn och barnbarn väldigt nära. För min del är det att kunna dela vardagen med någon. Mycket beror nog på att jag har haft min gubbe nära mig sedan 1977. Men 2017 vände allt, då gubben fick sin diagnos Alzheimers. Med mycket sorg har jag nu kommit fram till att jag vill inte ha det så här. Jag har i mitt liv satt jobbet först, sedan gubben och familjen och sist vännerna. Nu när jag kommit en bit över 60 år känns det som kroppen säger NEJ till jobbet. Gubben bor inte hos mig och finns inte som förut. Barnen är mitt uppe i sina liv och behöver finnas för mina barnbarn. Vänner finns men alla har ju sitt. Det gäller helt enkelt att göra det bästa av livet SJÄLV. Det är svårt att inte få kunna känna värme och närhet - för kärlek behöver varje människa ha. Mitt uppe i min sorg ser jag hur min mamma försvinner mer och mer. Pappa bor på demensboende. Jag lägger ner otroligt mycket tid på att hjälpa mamma rensa i allt hon har. Kroppen och knoppen är slut och vill ha kärlek.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar