Många tycker att det är jobbigt att jobba. Det kan det visst vara och speciellt när man jobbar som jag 5 skift med dygnets alla timmar och veckans alla dagar. MEN för mig är det skönt att få gå till jobbet. Släppa alla måsten ett tag och träffa roliga kollegor. Ta ett parti kortspel på rasten, diskutera resor med min underbara kollega och resekompis Ann och bara jobba utan att tänka på allt. Jag kan säga er att leva i mina kläder är inte alltid lätt. Men jag försöker inte göra så stora affärer av allt. JAG är huvudpersonen i vår familj. Att leva med en Alzheimer sjuk person är mest påfrestande för omgivningen och anhöriga. Det är jag som måste tänka på precis allt. För gubben lever i sin egna bubbla kan man säga. Jag är så jävla glad och tacksam att han åker varje dag till sin dagverksamhet. Där får han sällskap, mat samt de gör massor av aktiviteter. Han får en mening med livet liksom. Tänk om han hade fått bestämma. Då skulle han sitta i sin fåtölj och titta in i väggen hela dagarna. Vilken tur att jag verkligen stod på mig om att han behöver vara där måndag till fredag när han skulle börja där FAST han inte ville det då. Vi har pratat mycket om det nu. Han säger att han var väldigt negativ till det i början. Men att han trivs som fisken i vattnet där nu.
Jag tänker ofta på min mormor som ni ser på bild här uppe. Hon var också en riktig ”krigare”. Den absolut bästa mormor man kan tänka sig. När någon berättar om henne känner jag väldigt starka likvärdiga band mellan henne och mig. Min mammas biologiska pappa ( inte han på bilden) dog i sviterna efter brännskador han fått. Året var då 1946. Min mamma är född 1941 och mormor hade två barn till. Då fick hon jobba och stå i för att få allt att gå ihop. Sedan träffade mormor, Tage ( han på bilden). Han var sjuk och hon tyckte synd om honom och ville hjälpa honom. På den vägen blev det - de blev ett par. Att inte släppa taget om det man har var hennes grej. Det är samma med mig. Skulle aldrig kunna lämna min gubbe bara så där utan vidare. Det är nu han behöver mig, våra barn och de människor han känner tilltro till som allra höjts. Jag vet med mig om att det kommer en dag då han inte kan göra allt som går idag. MEN för mig försöker jag att lägga den tanken långt framför mig. Njuta av tiden just nu. Därför är det bra med andrum för mig. Det får jag på jobbet.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar