måndag 27 juli 2020

Det ljuva livet

Tänk vad mycket saker det finns i livet som jag bara älskar. JORDGUBBAR är en utav dem. Vet inte hur många liter jag har köpt i år. Just nu är de så mörkröda och söta att det nästan gör ont på tungan. Jag tog kontakt med dem som plockat jordgubbarna, Sturesons Lantbruk AB i Mörbylånga. Jag frågade vad sorten heter som de plockar just nu - fick ett snabbt svar Malwina. Jag äter dem som de är, med keso, med glass och jag gjorde en paj också.
Minsta barnbarnet var här en dag och då gick en ängel i krasch. Tur det fanns jordgubbar till mig som tröst samt lim till ängeln.
Jag passade även på att köpa blåbär från en kille på jobbet. 20 liter. Så nu är gubben glad också. Han bara älskar blåbär.
Jag njuter även av lediga dagar. Läser en god bok och gör absolut ingenting. Tyvärr blir det lite si och så med motionen och maten. Det måste jag bli bättre på.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie 





fredag 24 juli 2020

Livet för mig är förändrat

När jag var liten och gick i skolan fanns det många människor runt mig. Kompisar i klassen - men när jag försöker tänka tillbaka hade jag nog ingen bästis. Utan de var många kompisar som jag var med.
Sedan träffade jag min gubbe när jag var 14 år och då blev kompisarna inte lika viktiga. För då är det kärleken som hägrar. Eller får man gemensamma kompisar. Sedan kom barnen och då var det fullt upp med dem. Samt jag har alltid varit en ensam varg på något sätt. Eller så är jag annorlunda så människor flyr från mig inte vet jag. Det spelar ingen roll hur det än är. För det går att finna vänner i mycket. För mig känns mitt jobb bra att gå till där finns människor jag trivs med. Jag kan läsa en bra bok och känna att jag lever med den. Nu när min gubbe är sjuk kan jag lätt få en känsla av att jag är fruktansvärt ensam. Jag tror jag tänker mycket på att livet med min livskamrat kommer bli väldigt begränsat. Det betyder att mina drömmar om framtiden blir inte som jag drömde om. Samt jag är också väldigt ledsen och kanske en aning orolig över om jag kommer orka med allt. När jag känner mig så där ledsen, så brukar jag försöka att sätta stopp för tänkandet. Annars tror jag säkert att jag går ner djupare i någon slags depression. Försöker hålla huvudet över vattenytan, så att säga.
Jag fick två foton av en klasskamrat från grundskolans tidiga stadie. Svårt med bildkvalitet men ändå väldigt roligt.
Sedan är blommorna från mammas trädgård.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie









onsdag 22 juli 2020

Det går fort

Semestern går fort mot slutet. Men vi har 1 1/2 vecka kvar så skönt. Varit på lite utflykt idag till Ramsjö Hem och trädgårdsbutik i Morgongåva. De öppnade i maj. Väldigt mysigt. Jag köpte mig en trädgårds älva och lite te. Delar lite bilder från dagen här.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

























måndag 20 juli 2020

Tidig morgon

Oj vad svårt det är att sova i denna värme. Även fast fönstret är öppet fläktar det ingenting. Jag vaknade kl 05 i morse. Svettig och klibbig. Stiger upp innan kl 06. Då står det fortfarande natt på gubbens klocka. Morgonen börjar där kl 06. Skönt att ta en riktig långfrukost. Njuta av ensamheten.

Jag hittade ett fritidshus i Tärnsjö med utgångspris 975 000 kr. Men över 10 000 st sid visningar på den. Men stugan var perfekt. Superfin inuti. Trekammarbrunn, dusch och vattentoalett. Egen båtplats och mycket nära Dalaälven. Där skulle jag kunna tänka mig tillbringa min fritid på. 1 timmes bilfärd hem. Men många som tänker som mig. Jag vill ju kunna ha stuga och lägenhet samt kunna betala med min inkomst bara min. Så jag inte behöver välja den dagen jag blir själv. Jag sparade i alla fall lite bilder på den.
Vill också visa en helt underbar teckning mitt barnbarn Alicia gjorde under helgen. Som flicka målar man ju prinsessor, flickor och änglar mest. Först trodde jag att det var en flicka i största allmänhet. Men när jag tittade lite noggrannare känner jag att det är nog en ängel med klackskor. Underbar ❤️
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie









söndag 19 juli 2020

Semester eller inte semester

Två av mina barnbarn har längtat att få sova hos oss. Det är ju super roligt. Men jag tror att vi är lite ovana med dem. Super gulliga var de men så intensivt. Jag fick kliva upp först för att hinna dusch. Men vi gjorde roliga grejer - var till Gunsta lekparken ( den gillar de verkligen), varit ute på vår gård, spela råttfällan, ritat, spela finns i sjön, målat i målar böcker, ätit chips o godis och vi har ”paddlat”. Allt går i ett. Felix 6 år ritade världens finaste huvudfotingen. I morse hade han en lektion med att lära oss arabiska och muskelmätning.
När det blir så här intensivt klarar inte gubben av det och hjälp med att duka fram eller andra enkla bestyr. Kommer inte självmant från honom. Nej jag måste säga hela tiden gör si gör så.... ärligt talat så är det ingen semester. Men det är bara att gilla läget tydligen.
Det är ju många som vet om hur min vardag ser ut men inte många som ställer den frågan till mig : hur går det? Kan vi göra något för dig? MEN  det är väl för mycket begärt. Eller att ta med min gubbe på en dags utflykt. Så är livet. Så det är väl bara betala tillbaka med samma mynt till människor. En god vän till min gubbe har inte varit och hälsat på honom på mycket länge. Inte här i stan och inte i Knutby heller. Det går ju inte bara att strunta i allt. Så jag frågade om intresset fanns för en träff. Han skulle höra av sig. Det är ju roligt....men tankarna hos mig - vill han bara kolla läget eller vill han verkligen umgås? Skit i samma vilket. Jag hör av mig denna gång sedan får det vara.
Jag vet att många läser bloggen - men ack det är inte någon som vill lämna ett fotavtryck. Tråkigt hur människor är. Jag kan ju göra något åt det. Tanken finns att göra bloggen mera privat.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie




lördag 18 juli 2020

Logiska saker försvinner lätt

Att hålla sin hygien är väl A och O. Men när man är min gubbe försvinner allt som är självklart för andra. Har han haft en skjorta några dagar i denna sommar värme samt även strumpor ( fast jag tycker att vi bör lufta fötterna) och tänker dusch. Då finns inte samma tänk hos min gubbe som hos andra människor. Han kan sätta på sig sina smutsiga strumpor igen. Skjortan kan han hänga på sin stol för att kunna använda minst lika många gånger igen. Då får jag rycka in. Alltså jobbigt att gå och passa hela tiden.
Jag dricker inte kaffe bara gubben. Idag skulle vi brygga kaffe. Då har han glömt att tömma ur återvinningsfilter i kaffebryggaren sedan sist. Mögel över allt i detta filter. Jag orkar inte! Jag jag jag hela tiden. När jag berättarkonst dessa knasiga saker för människor. Då kommer det ofta - det förstår du väl...det är ju hans sjukdom. Det klart jag förstår det. Men vad människor inte förstår är att det är jobbigare för mig än för min gubbe.
Barnbarnen är här och vill se på DVD. Det hör ju inte till vardagen att vi kollar på DVD. Då fick jag rycka in igen. Han minns inte hur man fick igång DVD. Jag försökte förklara för honom att DVD har ju en egen fjärrkontroll. Så då fick vi leta ett tag efter den. Men det är som att sköta ett mindre barn.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie