När det blir så här intensivt klarar inte gubben av det och hjälp med att duka fram eller andra enkla bestyr. Kommer inte självmant från honom. Nej jag måste säga hela tiden gör si gör så.... ärligt talat så är det ingen semester. Men det är bara att gilla läget tydligen.
Det är ju många som vet om hur min vardag ser ut men inte många som ställer den frågan till mig : hur går det? Kan vi göra något för dig? MEN det är väl för mycket begärt. Eller att ta med min gubbe på en dags utflykt. Så är livet. Så det är väl bara betala tillbaka med samma mynt till människor. En god vän till min gubbe har inte varit och hälsat på honom på mycket länge. Inte här i stan och inte i Knutby heller. Det går ju inte bara att strunta i allt. Så jag frågade om intresset fanns för en träff. Han skulle höra av sig. Det är ju roligt....men tankarna hos mig - vill han bara kolla läget eller vill han verkligen umgås? Skit i samma vilket. Jag hör av mig denna gång sedan får det vara.
Jag vet att många läser bloggen - men ack det är inte någon som vill lämna ett fotavtryck. Tråkigt hur människor är. Jag kan ju göra något åt det. Tanken finns att göra bloggen mera privat.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar