Alltså dagarna bara springer iväg. Jag är expert på att ta igen mig. När jag är på jobbet längtar jag hem och vill göra detta och detta och detta och detta... finns hur mycket som helst att pyssla med. Men när jag är hemma tappar jag otroligt lätt och blir lätt deprimerad. Det är troligen någon sorts utmattning. Men jag måste införa nya mål. Om jag skriver ned på en lista vad jag vill ha gjort och sedan bestämmer mig för att göra ett visst antal varje dag plus det dagliga. I söndags tog jag tag i strykningen som har hängt sedan i somras tror jag. Samtidigt som jag gjorde det ringde jag ett samtal. Måste bli bättre på just det också att ringa till människor och kolla hur de har det. Lätt att glömma bort att det finns så många fina människor runtomkring mig och oss. Men alla tycks ju ha fullt upp. Men jag ska inte låsa mig på att andra inte gör saker och ting. Måste fokusera på vad jag gör och mår bra av.
Idag träffade jag en demensvård konsulent. En otrolig förstående och varm människa. En mycket passande människa på sitt jobb. Bra att få hjälp och trygghet från människor som förstår hur allt brukar vara.
Tänk vad många gånger jag har sagt nej till mig själv. Vet ni vad det gäller? Jo att köpa pocket böcker. Men gud .... hela bokhyllan är full och jag kommer inte hinna läsa att böcker som finns där innan jag dör. Men böcker är en drog för mig. Säger som min svärmor: skulle inte överleva utan böcker. Det kommer ju nya böcker hela tiden. Biblioteket är det alternativet vad det gäller romaner. Fakta böcker är ok... men kanske behöver tänka till lite där också.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar