Hela livet framför sig har gubben här. Med så mycket spring i benen som ett barn brukar ha. Tyvärr är det inte alls lika mycket spring just nu i samma ben. Nej benen rör sig från sängen till Tv och till köket inget mera. Så himla tråkigt ....men jag kan inte vara med till 100%. Det finns några som tycker jag ska trappa ner på mitt jobb. När jag tog upp det för gubbens läkare sa hon - Absolut inte. Så länge du trivs med det så jobbar du på. Stöd och stötta kommer från annat håll sa hon då. Det känns så himla skönt med det svaret. Äntligen har jag fått en tid hos en demensvård konsulent. Det ska bli skönt att få berätta hur våran vardag ser ut. Samt att även kunna få hjälp och stöd från dem. Det spelar ju ingen roll hur mycket jag än förbereder för gubben - han glömmer bort invanda saker lik förbannat. Allt från tandborstning, medicin intag, matintag, hygien skötsel....ja det dagliga. Jag måste släppa vissa bitar så är det. Jag kan inte vara med överallt. Jag säger ofta till gubben att han kan ringa till sina barn när han är ensam hemma. Men jag tror att just det att ringa inte fungerar så bra. Han har tappat många bitar med telefonen. Mycket som jag får hjälpa honom med. Trots allt går livet vidare.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar