Det sköra livet

Jag har nu sett en del avsnitt på SVT-play - När livet vänder.

Fruktansvärt liv många berättar om. Det går inte att tänka sig in i deras liv. Jämfört med dessa människor är mitt liv inte fullt så eländigt kan jag tycka. Jag är tacksam för livet. Jag är tacksam över mina fina föräldrar. Jag är tacksam över den kärlek jag har fått och får från min gubbe - även om mitt liv inte blev som jag hade tänkt mig det hela. Jag är tacksam över de barn jag fött och uppfostrat. Jag är tacksam över att fått barnbarn. Sådana saker som jag bara tar för givet. Det spelar absolut ingen roll hur livet slutar - har ju lik förbannat varit tacksam om det ändå inte följer mig hela tiden.

Men lik förbannat finns det en dröm om en egen täppa. MEN jag vet att det aldrig kommer att bli en sådan. För jag ”ror inte hem” det själv. Möjligen en liten kolonistuga. Drömmen håller mig i liv. Jag tittar och hittar många fina ställen på nätet. Alltså vilka skulle inte vilja ha det här?

Jag har även otroligt många drömmar om resor. Men får absolut inte glömma de resor jag har gjort. Till exempel när gubben och jag flög till Kiruna. Jag älskar naturen där. Glömmer aldrig när vi åkte och åkte för att hitta Lapporten. Till stut kom vi fram till ett ställe där det fanns en affär. Vi stannade till för att köpa oss en glass. När vi stod på parkeringen och åt vår glass såg vi lapporten bakom den väg vi kom från. Gud va roligt vi hade till det.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie