Tankar som surrar

I min ålder har ju större delen av livet passerat. Ingen vet ju hur länge det är kvar. Många funderingar i huvudet om framtiden. Jag har ju ingen att diskutera detta med. Men det är ju klart som korvspad att ingen annan människa vill väl höra på vad en annan människa ska göra, tänka eller tycka. Men jag kan säga så här  - har aldrig - aldrig - i hela mitt liv känt mig så ensamme fast det finns människor runt omkring mig. Jag är väldigt tacksam att jag har ett jobb att gå till samt att lönen rullar in varje månad. Att jag har mat på bordet och ett fantastiskt trivsamt boende. Men jag vet att det finns människor som inte gillar mig. Men jag vet också att det finns människor som gillar mig. Det är ju just där jag måste stanna upp. Sluta tänka så mycket. Inte bry mig så mycket. Tiden springer i väg och jag hoppas att kunna ha hälsan med mig FAST jag nu har fått högt blodtryck. Jag måste jobba på en bättre hälsa så att jag håller hela vägen. Jag vill inte rasa som ett korthus. 

Väntar med spänning på att börja sticka igen. Jag har beställt denna bok

Bilden på de tre tröjorna är lånad från Facebook och de mönstret måste jag nog köpa.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie