Karin i Lund

Jag älskar Instagram. Nu har jag hittat till Karin Sjölin som är landskapsarkitekt i Lund och älskar trädgård och byggnadsvård. Hon designar Lunds blomsterprogram. Hon har stor passion för rosor, tulpaner och sommarblommor. Du hittar henne på @karinpamellanbacken - alla bilder har jag ”lånat”från Allt om trädgård. Vill du läsa om det så finns dethär

I morse när jag skulle hjälpa gubben med hans mobil upptäckte jag att våran andra tvilling dotter hade ringt honom. Det var inget han talade om när jag kom hem. Det var som bortblåst då. Så är det med mycket. Inget ovanligt. Men tusen tack för samtalet Jessica. Hoppas att det håller i sig med samtalen.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

 

Jag och plåtburkar

 

Jag älskar plåtburkar. Skulle kunna äga hur många som helst. Men måste bromsa. Dessa skönheter hittar ni hos Leila. Titta in här

Igår pratade jag med den kvinnan vi köper honung av som jobbar i receptionen på jobbet. Hon hjälpte mig med att få igång min app till tidsrapporteringen. Då berättade hon att hon vill åka hem eftersom det var kanon fint väder. Hon sa då att hon fick bilder på sin telefon hela tiden från sin mamma. Då frågade jag om mamman bodde nära henne. Men gud då kom det - kärleksfulla. Mamma bor i ett eget hus på gården på 35 kvm och ett uterum på lika stort. Så mysigt det låter. Ja nu vet jag med bestämdhet att ingen av mina ungar vill ha sin morsa så nära. Jag skulle inte hellre vilja ha det så. Men känslan att kunna bo nära någon. 

Träningsverk i fötterna så idag blir det cykling.

När jag kom hem igår efter jobbet. Mötes jag av en väldigt glad gubbe. Han hade fått telefonsamtal av en utav döttrarna. Jag frågade när hon ringde - alltså vilken tidpunkt hon ringde. Men han visste inte det. Jag frågade om det var på morgonen eller kvällen. Det visste han inte. Då kollade jag hans telefon. Det var för två timmar sedan. Han blev väldigt glad i alla fall. Tusen tack Jannice.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Böcker

 Det är magiskt med böcker. Jag kan äga hur många som helst. Hämtade ett bokpaket i dag med dessa böcker i

Måste fixa i ”loppisrummet” dvs rummet vi har så mycket bråte i. Där har jag även mina böcker. Pocket böcker läser jag och ger bort dem till någon eller second hand butiker. Nu ska jag även få en gammal resväska av min mamma som jag kan förvara grejer i. Jag hade tänkt mig leksaksbilar till barnbarnen. Men vi får väl se om den räcker till det.

Jag måste nog rensa lite. Jag måste också försöka bli av med skåpen på balkongen. De behövs inte hos oss.

Men blev sugen på mera böcker men jag får nog lugna mig lite. Dessa skulle jag vilja ha - tror jag. Kanske bättre att låna på biblioteket och kolla om det verkligen är något för mig.

Morgon promenad och en halvtimme i solen på loftgången. Det hann jag med innan jobbet.

Ska bli skönt att få jobba med ”mitt”skift idag.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

💩

 Undrar varför jag tänker så mycket på dem som jag älskar mest i hela världen? När det inte tas som kärlek eller omtanke. Helt klart att nu blir det andra bullar. Jag tycker att man ska ge kärlek till varandra och inte spotta gammal groll på någon. Diskuterar man en sak ska det bara vara det som gäller. Inte det som har hänt för en tid sedan. Jag har inte varit rättvis och snäll. Detta får jag höra efter mer än 30 år sedan! 

Sedan att jag mår skit med en livskamrat som är sjuk i Alzheimers sjukdom och kämpar varje dag med saker och ting. Det tas det ingen hänsyn till. Eller ingen empati. 

Nej skit är det som jag är värd. Tack så mycket

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Längtan

 

Just nu har jag en väldigt stor längtan till jobbet(!), att få vandra i ett hav med vitsippor och någon människa som jag kan diskutera saker med.

Jobbet där jag har mina kollegor som jag gillar. Har ju inte jobbat med dem på lite mera än en vecka. De är invanda vanor och vi vet hur den andra fungerar. 

Tänk att få vandra i ett hav med vitsippor. Det absolut ljuvligaste att vänta och längta efter. Min mormors favoritblommor.

Ja så skulle jag vilja ha en människa att diskutera saker och ting med. Jag har en man som jag inte kan diskutera dagliga saker med. Jag har tre barn som är mitt uppe i sina liv och fullt upp med barn, jobb och skola. Alla människor har ju sitt. Så är det ju. Tur jag har min mamma i liv och så nära. Vi pratar väldigt mycket.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Njuter varje sekund

 

Njuter som bara den dessa lediga dagar. I går tog jag två promenader vilket gav mig 15000 steg. Idag blev det en promenad och premiär med cykeln. Pumpade upp den. Lite mycket grus för att cykla samt att det blåste lite idag. Men det var skönt. 

Den fantastiska fjärils bild har en gammal kollega gjort, Stefan Hansson. Hoppas att det är ok att använda den här.

Bjuder även bilder från en Hemnet stuga.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Trots allt går livet vidare

 Hela livet framför sig har gubben här. Med så mycket spring i benen som ett barn brukar ha. Tyvärr är det inte alls lika mycket spring just nu i samma ben. Nej benen rör sig från sängen till Tv och till köket inget mera. Så himla tråkigt ....men jag kan inte vara med till 100%. Det finns några som tycker jag ska trappa ner på mitt jobb. När jag tog upp det för gubbens läkare sa hon - Absolut inte. Så länge du trivs med det så jobbar du på. Stöd och stötta kommer från annat håll sa hon då. Det känns så himla skönt med det svaret. Äntligen har jag fått en tid hos en demensvård konsulent. Det ska bli skönt att få berätta hur våran vardag ser ut. Samt att även kunna få hjälp och stöd från dem. Det spelar ju ingen roll hur mycket jag än förbereder för gubben - han glömmer bort invanda saker lik förbannat. Allt från tandborstning, medicin intag, matintag, hygien skötsel....ja det dagliga. Jag måste släppa vissa bitar så är det. Jag kan inte vara med överallt. Jag säger ofta till gubben att han kan ringa till sina barn när han är ensam hemma. Men jag tror att just det att ringa inte fungerar så bra. Han har tappat många bitar med telefonen. Mycket som jag får hjälpa honom med. Trots allt går livet vidare.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Helgen

 Jobb helg betyder att gubben blir helt själv. Förra helgen jobbade jag också. Då var det första gången han kände sig ensam och även denna helg. Vilket väder sa jag till gubben när jag kom hem. Vaddå har det regnat säger han då. Nej det har ju varit sol och vart. Har du inte varit ute. Nej säger han då - jag har suttit här säger han då. Med andra ord i sin fåtölj vid TV:n. Har du druckit kaffe frågar jag honom. Nej det hade han inte. Jag tror att han är osäker på hur han ska göra kaffe. Kanske får köpa hem snabb kaffe till honom. 

Jag har i alla fall haft två par samtal som berörde mig i helgen. Den ena var en man på jobbet som jobbar sin sista dag idag - sedan pension. Han sa att vi jobbar ju med så många unga människor så man känner sig jämngammal med dem även fast man kan vara deras farsa. Det andra samtalet var med en annan man som är i min ålder som försökte vrida och vända på sitt liv så att han kunde gå i pension när han blir 60 år. Han sparade varenda krona till det. Hade gjort sig av med bilen, som han sa slukade en massa pengar. Just denna man fick mig att starta min tankeverkstad. Ska jag bränna varenda spar peng på kolonin lotten? Då menar jag exakt varenda sparpeng( även de öronmärkta barnbarn pengar) eller spara till mig själv och sluta tidigare än den planerade pensionen? Då kom tanken upp ... ska jag bara sitta i lägenheten och inte göra någonting när jag blir pensionär? Kolonistuga eller hitta en tomt och bygga den gulligaste lilla stuga jag sett? Bara 41 kvm. Ja det är ju bara jag som kan bestämma det. Det vet jag. Men å andra sidan finns det ju ingen absolut ingen att diskutera med. Men allt är ju svårt eftersom jag har tummen mitt i handen så är det bara att glömma. Det klart att det går säkert att få det nyckelfärdigt.

Jag hade även ett annat samtal som gav mig väldigt mycket kärlek. Personen sa att livet är kort och man måste vara rädda om varandra.

I natt vaknade vi kl 01:05 av en klocka som startade sitt alarm. Gubben säger att han inte har rört den. Så jag vet inte. Sedan kl 01:11 hörde jag hur hissen fått ”fnatt”. Den åkte en våning stannade, åkte en våning stannade, åkt en våning stannande, åkte en våning stannade.... så där höll den på. Ingen kunde ha åkt eller klivit av på våningarna...det gick så fort. Det var inte tidningsbudet heller. Den kommer senare. Kanske det var ett spöke?

Här kommer bilder på favorit stugan med gäststuga 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Förvånad

 

Jag kan inte hålla mig för skratt. Så fort jag skriver något på min blogg som handlar om mig och mitt liv, finns det många som vill läsa det. Sidvisningar ökar markant. Men om jag skrivet om något mindre intressant så går sidvisningar ner. Så bli inte förvånad över om jag begär vilka som ska läsa min blogg eller stänger ner helt. Det finns ju ingen mening att öppna upp hela mitt tänkande för några om inte vill tala om att de vill följa mig. Nej....vad är det för mening? Så får det bli. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Tankar som surrar

I min ålder har ju större delen av livet passerat. Ingen vet ju hur länge det är kvar. Många funderingar i huvudet om framtiden. Jag har ju ingen att diskutera detta med. Men det är ju klart som korvspad att ingen annan människa vill väl höra på vad en annan människa ska göra, tänka eller tycka. Men jag kan säga så här  - har aldrig - aldrig - i hela mitt liv känt mig så ensamme fast det finns människor runt omkring mig. Jag är väldigt tacksam att jag har ett jobb att gå till samt att lönen rullar in varje månad. Att jag har mat på bordet och ett fantastiskt trivsamt boende. Men jag vet att det finns människor som inte gillar mig. Men jag vet också att det finns människor som gillar mig. Det är ju just där jag måste stanna upp. Sluta tänka så mycket. Inte bry mig så mycket. Tiden springer i väg och jag hoppas att kunna ha hälsan med mig FAST jag nu har fått högt blodtryck. Jag måste jobba på en bättre hälsa så att jag håller hela vägen. Jag vill inte rasa som ett korthus. 

Väntar med spänning på att börja sticka igen. Jag har beställt denna bok

Bilden på de tre tröjorna är lånad från Facebook och de mönstret måste jag nog köpa.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

 

Hittat hem

 

Dessa två produkter gillas starkt av mig. Jag bara älskar dem. Peeling masken sticker så skönt i ansiktet och doften...mmm. Just idag är det kampanj på apotea - måste köpa hem lite. Älskar dem - jag kan säga att jag har hittat hem i djungeln med rengöringsgrejer. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Vilken jävla skitdag

 

Idag hade jag tid på vårdcentralen för att kolla mitt blodtryck. Fast jag har ätit medicin sedan en månad tillbaka är det fortfarande högt. Det är övertrycket som är högt. I dag var det 170/90. Så nu ska jag öka på medicineringen med  två tabletter om dagen. Jag har mina aningar varför mitt blodtryck är som det är. Många faktorer övervikt, 5 skifts schema, min sjuke gubbe, oro i kroppen - denna oro är fyra olika sorters ...som jag nu har bestämt mig för att lägga locket på och lägga focus på bara mig nu. 

Vad händer mer idag då... jo jag biter av en tand. Ringer till tandläkaren i Uppsala som jag har ställt mig i kö sedan hösten 2018. Hon säger att jag inte kan komma dit förrän i april/maj...eller ring i morgon kl 07:30 för att försöka få en akuttid. Då ringde jag till Almunge där jag gick förut. Fick en tid på måndag. Efter en kort stund ringde sköterskan upp igen sa att jag kunde komma kl 16 idag. Men vad tusan både tvättmaskin och diskmaskin är påslagna vågar inte åka hemifrån. Hoppas att min tand håller tills på måndag.

Jag har i alla fall gjort en människa glad idag. Det var ju roligt. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Min pappa

 

Jag går ofta till mina föräldrar för att titta till dem eller kolla om de behöver hjälp med något.

De har ställt upp över 100 % på mig och allt som har med mig att göra. Jag har inte mage att bara strunta i dem. Min pappa har åldrats så himla mycket på mycket kort tid, det märks så otroligt mycket. Han säger om och om samma sak flera gånger. Men han berättar väldigt mycket. I måndags visade han mig en plats på gården där en har unge fanns kvällen innan. Pappa visa varenda människa denna plats. Han berättade att han lade ut en morot till mamma hare. 

I dag när jag kom satt han och åt frukost. Han hade sovit väldigt dåligt och passade på att sova lite längre. Han berättade att han drömt en dröm att han spelade ishockey och att ryssar hämtade upp honom i hans hem. 

Han undrade också vart han bodde innan den plats han bor på nu. Han har bott där sedan 1959.

Ja lilla pappa. Men mamma blir väldigt trött på honom. Inte lätt att bli gammal.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Ensamhet

 

Jag tänker på människor som inte har några barn, inga släktingar eller vänner... de kan säkert känna sig ensamma. Jag tänker också att dessa människor kanske tycker att det är skönt med ensamhet. Det finns människor med barn, släktingar och vänner som kan känna sig riktigt ensamma. 

Tänk vad ett litet djur då kan ge kärlek och ensamheten försvinner. En hund eller katt eller något annat djur. Många gamla människor här där jag bor som har hundar. En riktigt gammal tant har en liten hund. Tanten är säkert över 80 år men ute i ur och skur. Tror säkert att sällskapet med denna hund ger det hon behöver. Som sagt ensamhet kan vara bra och dåligt. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Gubben får träningsverk

 

Sport, sport, sport och mera sport... TV:n går varm här hemma. Skidor från tidiga morgon till sena eftermiddagen. Helt klart att gubben får ”träningsverk”. Så jag klädde på mig och gick till svärmor med tidningar. Hon berättade lite tråkiga saker som gör mig ledsen. Hon var jätteledsen. Men hennes räddning är TV:n och tidningar. Hon känner sig lite ensammes ibland sa hon. Jag sa till henne att hon måste försöka att finna människor med positiv energi. Hon måste ringa till någon hon kan prata med. Det är fan inte lätt. När jag kom hem därifrån kände jag helt spontant att hon skulle bo här på vår gård där det finns tanter i massor att snacka med. Men allt beror på pengar. Tänk om vi hade några miljoner att hjälpa henne med. Men vi får tänka så här att hon har ju någonstans att bo i alla fall. Tänk alla människor som är uteliggare eller vad man ska kalla dem som inte har någonstans att bo. Tur att en kyrka i Uppsala har hållit öppen dygnet runt pga kylan. Där de kunde värma sig och sova. 

I torsdags handlade jag lite päron på vägen hem efter jobbet. En liten mörkhyad ( neger... jag vet jag får inte säga det - men älskar just sådana barn) stod efter mig i kassa kön. Hon skulle köpa en Coca-Cola cola med skruvkork. Hon hade inte räknat in panten och hade inte pengar till den. Jag betalade den till henne. Jag kände mig mycket lycklig att få göra det. Jag sa till henne att läsk bör man bara dricka på lördagen. Hon sa till mig att de skulle ha fest i skolan på fredagen. Alltså tänk OM hon bara var den i klassen som inte hade någon läsk! Hua... den här världen är så hemsk. Jag frågade henne om hon inte behövde något godis med sig. Hon svarade att det hade hon redan köpt. Så fin tjej! 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Nedstämd

 På jobbet har företaget en policy om att bevara. Vad de menar med det vet jag innerst inne inte. Många människor på jobbet har valt att säga upp sig och börja på ett annat företag i samma bransch. Men för oss som blir kvar känns det inte bra. En kollega till mig beskrev det hela så här: vi som jobbar på golvet är på et stort skepp och så kommer det helikoptrar som firar ned rep som dessa människor med den stora kompetens tar tag i och åker i väg. Dessa människor är besättningen. Jag blir väldigt nedstämd av att veta dessa människor som har funnits länge på företaget bara försvinner. I mina öron känner jag vad är det företaget ska bevara? Just nu bara sitt namn känns det som.

Tänk vad snyggt det är med svarta hus

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram 

Sorg

 Sorg kan göra så himla ont. Jag tänker på mina föräldrar. De har ägt eller äger ett sommarställe som är deras allt. Precis allt. Men så dålig standard där. De har ingen riktig toalett och ingen dusch. Ja allt det där har jag berättat flera gånger. Men jag känner sorg över denna plats. Jag vill inte lämna bort det den dagen de lämnar jordelivet. För många minnen. Men jag kan inte fixa och dona med stugan. Då vänder sorgen i en besvikelse. VARFÖR har pappa varit så envis om att ha stugan som den är nu? VARFÖR vill han inte att den skulle ha bra standard?  Jag tänker på detta hela tiden. 

Mamma var helt salig i går när jag träffade henne. Hon spände sig inte när hon gick ute nu sa hon. Tack vare hennes förtidiga 80 års present, icebugen. Vad glad jag blir. Sedan har hon även lånat min shopping vagn. Som hon tyckte fungerade perfekt.  

I dag frågade hon mig detta - tror du Bianca känner igen mig? Alltså min största dotters hund som har bott mycket hos dem. Det klart att hon gör sa jag. Alla har sorg över något.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram

Snurrar i huvudet

Först och främst vill jag visa denna lånade bild av dessa skönheter. Alltså hur söta är inte dessa.

Sedan till det som sätter snurr på mitt huvud. Jag har berättat hur många gånger som helst att jag vill ha en stuga. Mina föräldrar har en sommarbostad utan dusch, toalett och avlopp. Samt att huset behöver målas och byta fönster. Det finns mycket att jobba med där. Men jag och även mina barn har varit där väldigt mycket i våra liv. Det finns mycket känslor där. Jag vet att min bror inte kommer att ta hand om stugan. Jag har inte kunskapen till att fixa allt. Ska jag vara så ego trippad och säja nej tack den dagen som kommer till stugan?  

Ska jag ta precis hela sparkapitalet - exakt hela sparkapitalet till en kolonistuga i Fålhagen? 

Tänk om jag visste hur jag skulle göra?

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie