Att hitta ett hus som är snyggt på utsidan behöver inte vara snyggt på insidan. Precis som med allt annat i livet. Det ytliga behöver inte vara lika det inre. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att livet skulle ha denna vändning. Jag har en tung sten inom mig allt oftare. Tänker och drömmer ofta om en frizon att få gömma mig i. Men tur att förståndet säger något annat. Tur jag inte köpt mig någon liten stuga. Jag har ju fullt upp med livet i vår lägenhet. Allt hänger på mig känns det som. Glömmer jag något måste jag jaga ikapp det. Inte undra på att jag blir trött på allt. Jag känner att jag vill ge min mamma och pappa den hjälp de behöver eftersom de har ställt upp och hjälpt mig så himla mycket i mitt liv. Men jag får inte till det på det sättet som jag vill, för jag har mitt eget liv samt min gubbes liv också att sköta. Inte konstigt att jag bara vill sätta mig ner och gråta ibland. Men då kommer min tanke ... vad fan hjälper det? Det blir bara jobbigare. Så bara att bita ihop. Allt detta syns inte på utsidan men det känns på insidan.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar