En ny syn på livet

Att ondskan finns känner många till och somliga lever hela sitt liv med ondskan.

Men jag har ett måtto - ta inget skit, gå min egena väg, bestäm över din vilja, ta hänsyn till de människor som står dig nära, hjälp föräldrar och familj...... finns mycket att skriva i min måttobok.

Nu har vi kommit så långt i vår kamp i livet och står på oss och försöker att ha oss själva i centrum - det är inte alltid lätt. Jag personligen känner att får jag bara ett andrum på jobbet klarar jag mycket till. Att få dela min arbetsdag med de människor som finns på jobbet ger mig ny energi och det känns som det kommer att bli mera av den saken med den nya kollegan Gunilla. Nu är vi fyra kvinnor i samma åldersgrupp som funnit varandra och en av dem är min älskade resekompis Ann. Vi spånar på framtidsresor. Så härligt med henne - hon är lika nyfiken som jag.

Vi får väl se vad framtiden ger oss härnäst.

Det finns en ide om att göra en foto vägg i sovrummet. Men måste hitta en betong borr först. Kanske vi har en i allt bråte vi tog med oss till Vänge. Vi behöver även få upp lite lampor över köksbordet samt en terrasvärmare och troligen en torkhiss som inte är inköpt än. En sak i taget.

Allt kommer att ordna sig.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Landat

ÄNTLIGEN - nu har vi landat. Inget slit med huset längre. Nej bara slappa i lägenheten. Stötta barn och föräldrar samt min älskade gubbe. Det känns bra. 

Vi har fått parkering - tjoho...det tog inte lång tid. Helt super bra parkering för 150 kr/månad.

Idag var jag och tre andra kollegor till Fulleröhandel. Så himla mysigt att umgås med dem. En utav dem Gunilla är ny på jobbet. Hon kommer från Vetlanda. Hennes dotter flyttade hit till Uppsala. Gunilla har bara ett barn. Så när dottern fick sin son kände Gunilla att hon ville följa honom i hans uppväxt och vara nära. Så hon sa upp sig och flyttade till Alunda. Hon hyr en övervåning i ett hus på 100 kvm. Där hennes katter kan få vara ute.

Gubben och jag var även i dag på besök på hans dagliga verksamhet. För mig känns det skönt och jag tyckte att det var bra. Men viktigast av allt är att gubben tyckte också att det var bra. Det fanns en liten hund där också. Gubben och hunden fann varandra direkt.

Det känns väldigt bra just nu.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Vill fly

Just nu är det bara två timmar kvar som husägare. Kaos på jobbet. Stressen kryper sig på mig mer och mer. Flytten är klar. Inte fullt ett sådant kaos här hemma som jag hade tänkt mig. Men jag behöver vila. Jag vill bara fly ifrån allting.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Det finns likheter

Alltså vår granne....vilken man, jag säger bara det finns likheter mellan honom och grannen i Beckfilmerna. I går när vi kom hem från största dottern kommer han fram från sin loftgång dörr och frågar om vi ville ha en stänkare. Men vi tackade nej för vi var sjukt trötta efter dagen med röj som det innebar.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie.

Obeskrivlig känsla

JUST NU VILL JAG BARA FÖRSVINNA. Har aldrig i mitt hela liv känt mig som jag gör just nu.

Slutspurten på som husägare sätter sina spår. Jag mår så jävla dåligt när jag åker till huset. Otrolig trötthet, frustation, nära till gråten, olust, orkeslös...det går nog att sätta hur många ord som helst på hur det känns. Jag är ledsen inombords - inte utav att vi har flyttat utan att livet i vårt paradis Knutby fick ett sådant slut. Att jag inte mäktade med längre. Kände mig hjälplös på något sätt. Jag kämpade så ända in i bomben med allt - men det räckte inte. Ledsen att inte ha vänner som har hjälpt till på det sättet som vänner borde. MEN jag har redan satt finger på vad det beror på och nu är det ett lämnat kapitel. Nu börjar ett nytt liv för mig, min gubbe och min familj. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Balkong häng

För att vi ska få en mysig och bekväm stund på balkongen blir det troligen ett inköp av två sådana stolar. Skönt med hög rygg så vi kan sitta bekvämt samt sitta länge. Ja det blir troligen trångt. Men vem bryr sig. Det är ju bara gubben och jag som ska sitta där. Vi hoppas på att kunna sitta där länge.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

En dag till historien

Oj denna dag kommer gå till historien.

I går var det den stora flyttdagen - som jag har längtat efter.

Vi anlitade flyttfirman Flytt Harry från Uppsala. Rekommenderar dem verkligen vilket gäng. Snabba och mycket mycket effektiva. Tydligen har de väldigt mycket att stå eftersom de hade lejt in en chafför från Löjte AB. En gigantiskt stor lastbil som inte kunde komma ner vår vanliga nedfart vid postlådorna. Den absolut skickligaste 25 åriga tjejen rattade den med den absolut största skicklighet. När vi väl hade fått ner lastbilen och kollat runt lite vad som skulle med osv. Blev det en tvärnit. En utav de fantastisk duktiga killarna gjorde sin uppmärksamhet att en kollega hade blivit sjuk. När vi alla - jag, gubben, två andra flyttgubbar och chauffören kom fram till baksidan av vårt garage fick vi en otäck syn. Där ligger flyttgubben och krampar. Jag ställer frågan till chauffören om detta är vanligt. Då säger hon att hon bara träffat honom i ca 1 timme innan eftersom hon var inhyrd. Då ingen tvekan ringde jag 112.  De larmade Knutby brandkår - som jag är så jävla glada över att de finns och är mycket mycket snabba o trevliga - samt en ambulans från Uppsala. Så det blev helt stiltje i vår verksamhet då. Men när de väl hade åkt med honom till sjukhuset kunde vi börja jobba. Vilka fantastiskt duktiga killar! Efter ett tag kom ytligare två killar. Så från kl 9:30 till kl 15 var allt klart. Klockan 15 var hela vår 72,2 kvm stora lägenhet helt överfylld med möbler och kartonger. När vi sedan började plocka upp med kartonger. Kom en granne som bor på vår loftgång och presenterade sig. Han erbjöd även sin andra parkering till oss. Samt kom ut en gång till och hjälpte oss med emballage från våra nya madrasser: detta här tar jag hand om - jag åker till återvinningen i morgon med det. ALLTSÅ förstår ni vilket bemötande vi fick.

Lite ovant att sova med nya madrasser, alla nya ljud och dagens intryck vart det. Men som jag känner just nu - här kommer jag bo tills jag dör. ABSOLUT bästa föreningen. Kände även koldoften från någon granne som grillade - yes...jag är hemma nu! Vilken harmoni. Måste bara bo in oss ett tag. Oj glömde säga att vi har sjukt mycket förvaring. Ett stort källarförråd där vi just nu har en bokhylla, 2 byråer, ett matsals bord, 6 stolar, en brudkista OCH min cykel. Inte nog med det det finns också en matkällare som rymmer en hel del. Säger bara tjoho....

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Drömma går ju

Min resekompis och arbetskollega delar med sin syster en kolonilott i Tunaberg i Uppsala.

Jag och en dotter gjorde ett besök där i somras. Så himla mysigt.

Dessa bilder är dock från en kolonilott som är till salu väldigt nära henne. Men hua....vilka priser, utgångspris 485 000kr. Men jag har alltid drömt om en kolonilott. Kanske inte för att odla men just det där "lilla" huset. 

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Separation även i drömmarna

Om precis en vecka....då är det dags. Den stora flytten. Jag känner ingen i min närhet som kan beskriva hur det är att ha den separationsångesten som just infinit sig i min kropp. Jag till och med drömmer om den. Att sedan ett så fantastiskt liv kan vända till ett rent helvete är det säkert inte bara jag som har gått igenom. Just nu känns det som allt det goda har blivit ont. Därav får jag en mycket konstig känsla i min kropp som om att jag inte kommer klara detta. MEN jag måste fortsätta kämpa.

Jag får inte ge upp.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Logistiken

Denna helt underbara bild är "tjuvad" från en vän på Facebook. Hoppas att det är OK?

Hon är på favorit ön Gotland. Håll med om att den är häftig och rogivande?

Nu närmare det sig Uppsala flytten och det är en himla röra här hemma. Eftersom jag är en person med ett högt kontroll behov ....känns det lite snurrigt just nu. Kommer jag att hinna klart? Hur ska jag fixa släpkärre körningarna med sopor, loppis saker och frakta saker till mina föräldrar?

Måste få hjälp med det. Vill du hjälpa till? Hör av dig så snart du vet.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Frustation

Att leva med någon som har Alzheimers kan vara frustrerande. Många säger att de märker ingenting på min gubbe. MEN jag märker hela tiden, varje dag.....det är inte alltid så lätt. Att försöka förstå att han inte tar in allt som sägs, hur tydligt det än är. Just nu känner jag min uppriven att jag planerar flytt, mat, tvätt, hem och tamme tusan allt annat. Medans min gubbe lever i en egen värld, en egen bubbla....bara hänger med och gör absolut ingenting självmant. Det är väldigt frustrerande. Ibland blir jag så väldigt förbannad. Som i morse tillexempel. Vi var tvugna att klippa lite utav vår gräsmatta. Gubben ville hjälpa till. Ok sa jag...ta åk gräsklipparen och kör vid kanterna och mittsträngen av vår väg samt lite vid vedboden. Just den instruktionen sa jag till honom 3 gånger....sista gången frågade jag honom var ska du klippa någonstans? Jo han mindes vid kanterna och mittsträngen.  Sagt och gjort där klippte han. Kommer sedan gående till mig och säger är jag färdig nu? Då hade han klippt vid vägen och inte vid vedboden.

Hade tänkt packa lite idag....men jag tappade sugen efter klippningen.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Både lättnad och tråkigt

ÄNTLIGEN känner jag....både ock känner gubben.

Nu har vi lämnat staffetpinnen vidare till en familj som vi tror kommer vårda vår skönhet.

Efter 2 månader på blicket och en massa skit från människor. Jag sägare bara en sak att försöka att sälja saker på nätet är absolut inte lätt. Det finns sjukt många konstiga människor där ut. Hoppas att jag slipper detta med att sälja snart.

Men vi blev nöjda med försäljningen och köparna knystade inte ett dugg om priset.

Min morbror har erbjudit sig att hjälpa till med försälningen. Han tog kontakt med Mel's garage. Då blev det ett så konstigt svar om han kunde hjälpa oss sälja Edseln. " Det kommer att bli väldigt svårt pga att den är sönderannonserad". Med den meningen känner jag stolthet över att jag lyckades få den såld själv.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie

Inte konstigt

Rogivande bilder är något jag roar mig med när jag vill chilla lite. Inte konstigt när jag är mitt uppe i den jobbigaste biten av allt vad flytten heter. Försöker spurta med att sälja lite av mitt bohag, packar, planerar in i minsta detalj hur vi ska gå till väga.....då kommer ett jävla kravbrev från gubbens biologiska fars gamla hem. De jävla släktingarna har inte sagt upp elen och sedan bara skitit i allt. Det kommer ju inte bo någon mera människa där ... så ingen annan har ju brytt sig. Jag kan ärligt säga att jag är väldigt less på människor OCH bli inte förvånade över om jag säger precis som jag tycker.

När allt är klart med flytt och rens.....kommer jag att bli helt annorlunda det är jag helt säker på.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

Utflyktsdag

Vilken fantastisk dag vi hade igår. Två av döttrarna samt gubben o jag hade en heldag tillsammans.

Först besökte vi Fjärilshuset i Haga. Där vi fick se härliga fjärilar, fiskar, sköldpaddor, hajar...ja många djur fanns det. Vi åt lunch där och drog sedan vidare till Sigtuna för fika och glassintag. Sedan behövde  vi ha rådhjälp på IKEA så vi hann med det också. Så nu är madrasser beställda till nya sängen. Köpte härlig vegetarisk mat på Årsta hallen som vi intog hos ena dottern. Efter maten drog vi vidare till Heby för att lämna av dottern som bor där. Så ingen rensning igår. Bara att fortsätta idag igen.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Break i allt rensning

Jo så är det ju att man måste ju vila också. Speciellt i denna värme som råder denna sommar. Tropiska nätter och dagstemperaturer på runt 30 grader ute och runt 25 grader inne.
Jag passade på att döpa om bloggen till 72,2 kvm i min barndomsstad, dock är det samma http:// adress som tidigare för att inte krångla till det hela. Men vem vet kanske även den ändras med tiden.
Jag har städat även på bloggen - plockat bort blogg länkar som jag inte följer riktigt 100 %. Tro det eller ej men det blev runt 50 stycken. Galet att kunna ha en massa adresser som jag aldrig kollar in på.
Jag hoppas verkligen att min nya hobby kommer bli fotografering när jag kommer till stan. Det blir så himla fina kort med en systemkamera.
Hittade dessa underbara kort som är tagna med systemkameran.

TA VARA PÅ LIVET OCH VARANDRA. LEV NU. KRAM MARIE

Andra sommaren

Sitter och avnjuter det absolut bästa med ledighet....LÅNGFRUKOST. I mina mått mätt för långfrukost kan vara allt från 1 1/2 timme till 3 timmar. Alltså jag stoppar inte i mig hela den tiden, nej...jag gör ordning en smörgås eller två på sin höjd. Kokar upp vatten till min stora kopp som jag avnjuter med någon favorit te. Sedan börjar jag avverkar unt.se, aftonbladet.se, Facebook, Instagram, Candy crash, wordfeul....sist men inte minns blir det favorit titten, att läsa bloggar. Älskar bloggar...de som skriver i dem känns som mina vänner.

Nu är det andra sommaren som jag kämpar igenom min vardag. Förra året gick dagarna åt att fixa o hålla ordning allt här hemma samt att oroa mig för min gubbes tillstånd. Denna sommar har jag ångest över separation från saker som jag måste göra mig av med. Självklart även gubbens tillstånd. Men med kämpar tankar och en jävlar anamma kommer detta att gå vägen - det är jag säker på. Men långt dit. Sedan får människor i min omgivning se förändring det lovar jag. Ett nytt liv kommer att växa fram och med detta även en ny vardag. Jag kommer även i framtiden avnjuta mina långfrukostar men då på balkongen eller loftgången....var så säkra.

Ta vara på livet och varandra.LEV NU.Kram Marie

Besviken

Besvikelsen kommer mer och mer i min kropp. Folk är så ända in i baljan nyfikna på vårat liv. Folk har inte tid att umgås, i alla fall några. Men de vill ändå veta saker om oss. Jag kan bara säga - stick och brinn! Har aldrig i hela mitt liv varit så jävla besviken på människor som nu. Att jag har haft ett tufft år och kommer att ha tuffa år framför mig, det kommer jag att klara eller rättare sagt måste klara. Men att se min älskade gubbe försvinna bort från oss och människor inte näs bryr sig om honom - det känns förjävligt. Han sitter hemma varje dag oftast ensammen utan att folk inte bryr sig. När jag väl är hemma finns inte tid att sitta med folk och fika. Hela mitt liv just nu är hur i hela helvete ska det gå med allt som jag måste tampas med själv? Tur jag har baren som hjälper till. Men jag blev helt överlycklig i torsdag då en vän kom och hjälpte mig med att köra ett lass sopor. Tusen tusen tack. Folk säger bara säg till så hjälper vi dig. Visst det kan jag göra....men det som är jobbigaste nu är allt tänkande " hur ska jag göra med det här och det här". En sak bär jag med mig...jag tänker inte hjälpa människor som inte hjälper mig.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie

Tanken slog mig

Först vill jag bara säga att bilden är lånad från Facebook från en utav de sjugårdar som levererar mjölk bla.

I går kväll slog tanken mig....JAG KANSKE INTE HINNER KOMMA TILL VÅR LÄGENHET.

I onsdags morse åkte jag till jobbet som vanligt och kände absolut inget konstigt mer än att jag var trött. Det är ju inte ovanligt när jag kliver upp i ottan för att ta bussen 05:21. Jag vet inte riktigt heller vad det var som triggade igång det hela som fick mig att må så ända in i bomben dåligt. Jag stämplar in och lägger matlådan i kylskåpet. Sedan ställer jag även upp några böcker som jag skänker till någon som vill läsa i bokhyllan i matsalen. PANG! Jag känner en konstig känsla i mitt bröst. Den känns inte bekant. Jag går in i omklädningsrummet. Börjar byta om till fabrikskläderna. Då känner jag att jag måste på toan....det är ett sådant starkt tryck i min kropp så jag behöver tömma ut lite. När jag väl sitter på toan känner jag mycket mycket kraftiga smärtor i bröstet som är så kraftiga att jag måste knäppa upp BH. Sedan kommer kallsvettningarna och illamåendet. Smärtan i bröstet håller i sig kraftigt. Då kom tanken upp....jag kan inte sitta här - tänk om jag dör. Då är det absolut ingen som saknar mig inom den tid för att kunna ge mig en räddning. Så ut från toan och sätter mig på en bänk i omklädningsrummet. Då kommer två av mina kollegor. MEN GUD VAD HAR DU GJORT, DU ÄR JU ASKGRÅ I ANSIKTET? Jag mår inte bra svarar jag då. Du måste åka till sjukhuset. Det klassiska svaret kom från mig....Nej det är inget fel på mig. Men i vilket fall som helst så ringer de min chef och han skjutsar mig till närakuten på Sammaritehemmet. Där jag får träffa en utländsk sjuksköterska som säger att jag har magkatarr eller magsår!!! Ge mig EKG säger jag då. Hon går ut och pratar troligen med en läkare som kommer och säger att det ska tas EKG. Sedan rullar allt på väldigt fort. Läkaren läser av EKG:et och säger att detta ser inte bra ut. Fram med syrgas, två puffar nitroglycerin under tungan. Hela denna tid sitter min chef med mig på rummet som om han vore min älskade livskamrat. När han och jag blir ensamma en stund kom då tanken upp i mig att jag har fått hjärtinfarkt. Jag gråter o gråter ... säger till honom att JAG ORKAR INTE DET HÄR flera gånger. Han stackaren säger bara lungt och ser på mig Jag förstår! Jag förstår! Vi hinner inte säga så mycket mera. Sjuksköterskan kommer in och säger att de ringt efter en ambulans. Min chef säger då - vill du att jag ringer någon? Alltså VEM skulle han ringa till? Gubben - nej. Min utmattningsdrabbade sjukskrivna dotter - nej. Ja tankarna flög i mitt huvud....nej vi väntar svarade jag. Väl inne i ambulansen träffar jag två helt underbara killar. De tar ett nytt EKG.....sätter en nål i armvecket. Pratar på lungt o harmoniskt. Men ditt EKG ser ju bra ut! Då säger de att de åker på så himla många fall med bröst smärtor ....men väldigt några är förknippade med hjärtinfarkt. Jag berättar om min livssituation. Då klappar de mig på axeln och säger att detta är troligen stressrelaterat. MEN vi är inga läkare utan vi skjutsar upp dig till Akademiska så får de titta på dig och ta lite prover. Hela hela tiden är han vid min sida min chef....

Väl på sjukhuset blir det ny EKG samt provtagning. Samma resultat på EKG:n som i ambulansen.

Lång lång väntan innan jag fick lämna sjukhuset. Så hela mitt arbetspass gick åt att ligga i sjukhussängen. Min trogna chef vid min sida. Jag bad honom gång på gång att åka till jobbet. Men nej jag lämnar dig inte....han säger även att han bokat av samtliga möten för dagen. Runt kl 13:30 går vi ut från akuten till bilen. Hinner inte långt ut - bara ut i väntrummet. Då sprutar min arm med blod från armvecket där nålen suttit. VAD SKA JAG GÖRA SÄGER DÅ MIN CHEF? Säg till någon torka upp på golvet - jag fixar mig själv, säger jag. Men de som känner mig rätt förstår nog varför jag säger att jag fick fixa det också. En sådan gå på människa som jag är.  Vilken resa på en enkel onsdag! Allt gick bra och tankarna far i mitt huvud. Men som vanligt far det mera tankar hos människor i min närhet. Du måste sjukskriva dig! VAD FAN VET MÄNNISKOR? Mitt jobb ger mig energi, vilket inte så många människor runt omkring mig ger. Att jag har en inre stress är hur i hela friden ska jag fixa detta med flytten, lösa bilfrågan med plan A o plan B, hur ska jag hinna städa garage, 3 Jordkällare, förråd samt stora huset på tiden som är kvar, samt hur går det med att kasta sopor med släpkärra när jag aldrig kört någon släpkärra..... frågorna, funderingarna är många.... DET LÖSER SIG!  Jag får hjälp av barn och mågar det vet jag. Kollegor har också sagt att de ställer upp. Men att sjukskriva mig gör jag inte. Då tror jag att jag kommer mår 100% sämre.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Sockerbomben 3,0

I går kväll när jag skulle sova orkade jag inte gå ner och hämta min bok jag håller på att läsa som ligger i min ryggsäck. Tittade då i bokhyllan och där fanns den Sockerbomben 3,0. Började läsa och det var mycket intressant. Vaknade kl 03:37....var tvungen att tända lampan och läsa några sidor till. Boken handlar om hur man ska få hjälp med att bli av med sitt sockerberoende. Samt hur socker påverkar vår kropp och hjärna. Mycket intressant.

Håll med mig om det här är jordgubbs mjukglass?

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie

Mjukglass och pioner

Då var det efterlängtad helg. Som vanligt är den uppbokad till 110%. Äntligen ska vi fira en som fyllde år 26 april i helgen. Bättre sent än aldrig. För oss är det viktigt med firande av den personen.  Vi har så fullt upp både vi och födelsedagsbarnet. 

Jag älskar fina bilder med pionen. Denna bild är lånad från lillafrunsdagbok. Är det bara jag som känner likhet mellan pioner och mjukglass? Underbar färg på denna akleja också.

Fy och fy....vissa dagar är inte bra att handla på. En sådan dag blev i dag. Choklad, chips och salta nötter. Jo jag brukar köpa choklad till gubben och gör det näst intill varje vecka. Men köper inte till mig själv. Men idag blev det till mig. Då blir resultatet att jag äter upp allt på en gång. Ja inte riktigt. Men nötter och choklad gick åt. JÄVLA SKIT.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie