Hur länge ska jag orka? Vardagens bestyr blir bara tokigare och tokigare. Men ingen fattar det. Det sägs ju ” Du måste ju förstå att han är sjuk” - jo nog fan är han sjuk eftersom det blir så många tokiga grejer i vardagen. När jag pratade med kuratorn före jul gav hon mig vissa verktyg. Det är dags att plocka fram dem. Ett verktyg är till för när folk frågar hur är det med honom? Har det blivit sämre? Eller är det likadant? Jag sa till kuratorn att tanken finns att det skulle vara bättre att gå skilda vägar...alltså skiljas. Hon sa att många gör det. Hon frågade mig hur mycket hjälp jag får. Vaddå hjälp? Ingenting blev svaret. Det är bara den dagliga verksamheten som är min livlina just nu. Ok ... jag förstår sa hon då. Alla har ju fullt upp med sitt. SAMT jag ställer inte frågan om hjälp heller.
En mycket god vän till min gubbe ville att vi skulle träffas ute för fika. Ok för det första så varför väntar man mer än 2 år för att träffas? Sedan träffas ute är ju en bra miljö i Corona tider MEN inte för min gubbe. Det blev nej från vår sida. Jag känner spontant att nyfikenheten är nog det som trycker på mest i detta fall.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar