Många gånger som jag bara vill försvinna bort. Men så enkelt är det ju inte. Att leva med och vara gift med den absolut finaste människan i världen som inte alltid kommer ihåg eller rent av glömmer bort. Kräver tålamod. Jag kan säga att jag har inte det alltid. MEN jag vet med mig att det finns människor som absolut inte skulle klara min vardag. Det ger mig styrka av den vetskapen. I går bad jag min man om att hjälpa mig spray in mina nya vinterkängor. Jag sa till honom att han kunde göra det ute på loftgången. Sedan kunde han ställa dem ute på balkongen. Detta sa jag precis innan jag skulle ta en promenad. När jag kommer hem slås jag emot av den starkaste starkaste starkaste doft från sprayen. Kunde inte ta ett andetag. Nå väl var ju bara att öppna alla fönster och dörrar som gick. Då frågade jag honom vart han hade stått när han sprayade. Till svar fick jag på balkongen. Ok där fick jag ge mig. På balkongen stod kängorna men doften var inte alls lika stor som i hallen. Plus att spray flaskan fanns på golvet i hallen. Som sagt det var bara att vädra och tacka för hjälpen. I morse var det dags igen. Jag hade lagt en gästhanduk och två vanliga handdukar på tvättmaskinen. Dessa skulle jag byta ut mot de som hängde uppe. Gubben skulle duscha. Denna gång frågade han om de var hans handdukar som han skulle ha efter duschen. Men det var det ju inte. Utan jag fick visa honom vilka handdukar som han skulle använda. Fast de hänger på samma ställe och är samma handduk som sist han duschade. Fick även påminna om duschkrämen och deodoranten. Det finns exempel varje dag som jag kan skriva en hel bok om hur tålamodskrävande det kan vara att leva med någon som har Alzheimers. I lördags skulle vi följa med dotter och barnbarn en bit på vägen hem. Det blev för stressigt för honom. Då ändrade han färg i ansiktet och blev yr. Så då fick vi strunta i det. Så är det. Även fast inte jag eller någon annan tycker att situationen är stressande kan det vara hyper stressigt för honom. Jag har också ett annat exempel från helgen. Jag vill ju att han ska vara lite delaktig i en del hushållssysslor. Jag bad honom att plocka i diskmaskinen. På diskmaskinen stod det ett kristall vinglas med hög fot. Som jag sa till honom att det kan stå kvar på bänken, så det inte vickar när vi drar ut korgen fram och tillbaka utan att vi lägger in den när det är dags att köra maskinen. Han plockade in alla grejer i maskinen och kom till kristallglaset. Den här då, ska den ställas in? Suck... nej den tar vi när detonerade dags att starta maskinen. Jag lovar det hade inte gått många minuter mellan då och när vi pratade om den första gången. Bara att försöka svara på frågan utan att konfrontera mera. Det kräver tålamod. Ibland har jag massor och ibland finns inte tålamodet alls. Speciellt när jag har jobbat natt och sovit 4 timmar då är det helt borta.
Ett nytt avsnitt av Skäringer & Mannheimer blev det och min favorit runda. Små gulliga tomtar fick jag syn på samt vilken lycka det fanns i en trädgård. Grönkål...alltså så gott att göra i ugnen.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU.Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar