Tur det finns TV

 

Denna dag. En sovmorgon. Det som rör sig mest hemma hos oss är TV. Ingen idé att deppa ihop.

Vi får troligen sittsår idag. Tur att fåtöljen är skön.

Alltså denna tid gör att i alla fall jag blir deppig. Jag får inget gjort och sitter bara still. Det är livsfarligt. Att inte röra på sig. Jag känner vissa dagar att jag orkar inte tänka på mig själv. Just en sådan dag är idag. 

Det regnar, snöar och solsken ute om vart andra. Gubben sover i sin fåtölj. Tänker mycket på mitt liv. Helt ärligt det känns som det är slut snart. Konstigt jag har ju inte ens fått pension. Men det finns människor som dör innan pensionen. Hur konstigt det än låter...så längtar jag till nästa helg. Då är det jobb igen. Innan dess är det en himla massa måsten som måste fixas denna vecka. Alla mina lediga dagar går till att fixa och trixa som hjälp till gubben. Jag är trött på allt och alla. MEN jag vet att de finns människor som läser denna blogg som helt känner ” rätt åt henne”. Men överlever jag denna deppa ska jag minsann visa dem att jag bryr mig inte ett jävla ( ursäkta språket) skit. Mina drömmar görs om vecka efter vecka. Helt klart finns det ingen som bryr sig om hur jag har det. Det kan ju inte alltid bara bero på mig. Ringer jag min svärmor. Får jag höra så många bortförklaringar till varför hon inte ringer. Så helt sjuka inlägg. Jag orkar inte höra allt detta. Jag lade ett vykort i en grannes postlåda. Hon ringde direkt när hon kom hem. Berättade hur glad hon blev av mina rader. Tänk vad lite kan göra så mycket för någon ska bli glad.

Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie