30december 2010 dagens namnsdag är Abel, Set.
Sitter med frukostmackan och det gudomligt goda sömntuta teet vid tangentbordet. AJ AJ inte äta frukost här. Men bra att kunna göra två saker samtidigt - äta frukost och kolla in datan.
I går kväll/natt läste jag de sista raderna i boken " Varför gråter inte Emma?" Arboga mamman som miste sin små änglar, Max & Saga. Samt höll nästan på att stryka med själv. Jag säger att visst kom det tårar från mina ögon. Jag förstår inte varför jag vill läsa om andra människors elände. Det är precis som jag är en geting som dras till en sockerbit. Jag rekomenderar varmt att läsa denna bok. Jag är väldigt glad också att jag köpte boken för att kunna visa denna mamma, Emma Jangestig att jag verkligen vill visa min medkänsla för det som hon har gått igenom.
Ja....då var allt som vanligt igen. Jag är på benen och känner mig kry igen. I går gjorde jag ett besök till Uppsala. Måste ju kolla in present till Willaim som snart fyller 3 år. Men ack vad med folk över allt. MELLANDAGSREA - jag hatar sådana här dagar där det är mera folk än vanligt. Hua.....Tyvärr hittade jag inget som hans mamma hade önskat till honom, ett fleece set. Urplockat. Får väl göra ett nytt försök mitt i city nästa vecka. Men i alla fall sprang jag in på IKEA för att handla värmeljus, som har en strykande åtgång i vårat hus. Fort smet jag in mellan kassorna och tog två förpackningar och gick till kassan. Skönt att det blev gjort i alla fall. Sedan tog jag en promenad till gubbens jobb för att hämta bilen. Drog sedan vidare till Willys och handlade mat. Allt där kändes lite hopplöst också kan jag ju säga. Först när jag skulle ta min handscanner så fungerade den inte - ett besök i kundtjänst. Där den startades om. Sedan gick allt smidigt med handlingen TILLS jag skulle betala. 6 fullpackade kassar med matvaror - och en butikskontroll....Jippiiii.
Precis idag när jag var själv, precis när jag började komma på benen....ja det var ju bara att packa upp allt på bandet och se glad ut. Kassörskan sa att det stämde ju bra det där - jo det visste jag ju redan. Men men så är scannervärlden. Tillbaka till gubbens jobb för att hämta upp honom och åka hem över. På kvällskvisten kom Anette & Niclas med en junior säng till oss. Vad himla snällt - då slipper både William & Alexander "sova i gropen" när de är här. William hade ju vaknat mitt i natten sist han var här : Mamma, mamma....jag har fastnat i gropen. Stackarn han hade fastnat mellan stora madrasserna. Men hans uttryck var ju så himla sött.
Nej nu blir det till att klä på sig, mata fåglarna och göra annan nytta.
Ta vara på varandra och livet.
Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar