Jag behöver ett bollplank där jag kan få släppa ur mig frustration och konstiga vardags grejer. Många tycker att jag ska gå och prata med någon. Det vet jag för de har de sagt. Men att kunna finnas till som bollplank vill de inte. Nå väl jag har proffesionellt hjälp att kunna få från Akademiska - bara att ta kontakt med kuratorn där. Men för mig känns denna blogg som ett bollplank där jag kan skriva av mig saker och ting. Jag vet att det finns människor som läser - även om de inte vill visa vilka de är... också märklig situation att inte kunna säga någonting alls. Säger jag inget så syns jag inte!
Efter 4 veckors ledighet var det dags med vardagsrutiner för gubben igen. Kändes skönt att kunna finnas till vid hans första dag. Han klädde på sig och bara stod i köket en väldigt lång stund. Jag funderade vad det var. Han svarade jag vet inte vad jag ska göra! Du ska äta frukost yoghurt sa jag till honom. Ja just ja sa han då. Sedan satte han på sig sina sandaler 45 minuter innan det var dags att gå. Jag frågade honom varför han skulle på med dem redan. Jag ska bara prova dem så att jag kan ha dem. Tjoho...så är vardagen här. Troligtvis inte lätt för honom och garanterat inte lätt för mig att bara vara så himla vänlig o säga enkla saker till honom som gör mig tokig.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar