Jag har vissa dragningspunkter i livet. Att använda mitt verktyg paddan är ett måste när jag försvinner bort i livet. Att följa någon blogg, lägga några ord i Wordfeud, att slappa med Candy Chrush, följa någon framgångsrik person på Instagram eller spela en omgång Cross Boss. Jag tror inte att jag skulle kunna klara mig utan paddan faktiskt. Men måste man så går det säkert. Men att jobba 5 skift är ingen dans på rosor. Det sliter så himla mycket på mig som människa. Men att komma så långt som jag gjort, närmare pensionen än karriären, så är det inte lätt att bara öppna en dörr till något nytt och betydligt bättre arbete. Kanske bättre att fokusera på att må mycket bättre. Lägga om kost och motionera mera. Även där är det svårt. Jag känner spontant att jag inte har tid med mig själv. Det är naturligtvis bara ett svepskäl till att frigöra sina egna tankar från att det ska bli bättre. MEN när tanken kommer upp i mitt huvud - som den gjort flertal gånger bara denna vecka - vad händer när jag blir sjuk i något allvarligt....hur fanken blir det då?
Varför blir jag inte bästis med mig själv?
Varför kommer dessa tankar upp så himla lätt?
Jag har även fått ett begär att läsa mycket böcker - som är bra naturligtvis. Men jag tror att det är det försvar från min sida att om jag läser en bok då är jag ju ändå hemma hos gubben. Men varför inte passa på att utnyttja tiden medan den finns att kunna ta min dagliga promenad när det går? Han klara sig ju själv hemma ett tag.
Måste nog fokusera på att strikt fixa ett schema att gå efter. Samt matsedel att följa. Vad mycket enklare det skulle vara då.
Samt att göra en ”to do list”.
Skulle vilja göra så mycket.
Jordgubbs lådor på väggen på balkongen samt en blomlåda på framsidan för mina luktärter. Ni ser drömmer mig bort hela tiden.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
