Att allt inte blir som jag drömt eller tänkt mig har troligen en mening. Det kanske inte ska vara så att jag ska ha en liten stuga? Det kanske inte ska vara så att jag bara kan gå ut i trädgården och plocka mina blommor? Det kanske inte ska vara så att kunna få odla grönsaker och frukt som jag sedan kan plocka in?
Någonting säger mig att allt som sker har en mening. Kanske ta vara på livet lite mera som det är. Skratta tillsammans med min gubbe lite mera. Inte bry mig om allt runt omkring. Ta vara på varandra så länge vi har varandra. För att livet är väldigt skört det vet vi.
I morse vaknade jag av att ambulans killarna drog båren ute på loftgången. Vår granne åker in och ut den senaste tiden till sjukhuset. Hon har tre barn. En som inte bor i närheten. En som troligen sitter i fängelse ( enl min andra granne). En som dyker upp lite då och då men varar inte långa stunder hos henne. Tråkigt liv....hon känner sig väldigt ensam. I lördags kom han hit och var knappt här en kvart. Strax efter kom den kommunala hemtjänsten. Hon var så glad när hemtjänsten gick. Hon sa till oss att han hade hjälpt henne med TV:n. Gubben och jag satt utanför på loftgången då och lapade sol.
Ta vara på livet och varandra.LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar