Ibland undrar varför jag har en blogg. Många som läser den men vill inte lämna ett ”fotavtryck”. Jag kan bli väldigt irriterad på människor som inte kan göra sig hörda. Det händer att en fråga har ställts men jag får inga svar tillbaka. Ju mer jag tänker på det blir jag förbannad. Men det gäller att hålla någon slags taktik till människor. MEN att inte ge någon slags svar är ett sjukbeteende. Jag ska göra samma sak tillbaka så får vi se. Därför skriver jag nu bara så att jag själv kan läsa bloggen. Igentligen är det ju lite så min blogg fungerar - att skriva av sig.
Många tankar går till min vän Monica - hon genomgår en cancerbehandling. Tänker på henne jätte mycket.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar