Som alltid efter en natt vecka - blir jag som en sengångare. Helt klart är det inte bra för hälsan att jobba som jag gör. Men vad tusan ska jag göra ett jobb måste jag ju ha. Det blir otroligt dåligt med sömn - speciellt denna vecka när jag har varit tvungen att sova hos mamma och pappa pga hantverkare här. Det blir lite si och så med kosten. Allt det där är ju viktiga grundämnen för att klara skiftjobb. Just denna vecka har jag känt av lätt yrsel och trötthet. Ibland känner jag att jag kanske ska kasta in handduken och bara sätta mig ner och gråta. MEN vad fanken det hjälper inte. Jag går på reserven hela tiden. Jag känner att det behövs inte mycket för att det kan bli en sju helvetes sjukskrivning. Det är absolut inte ett bra sätt att känna så. Hur tar gubben det då? Hur kommer det gå med allt? Ja varför ska jag tänka på det...men jag håller emot så länge det går. Så när det snackas på jobbet att vår planerade permittering som kommer vara mitten av december och en tid framåt...kanske inte blir av. JAG VILL JU VILA. Det kan ju låta konstigt i andras öron att jag vill inte jobba. Men så känns det just nu.
Lägenhet i denna skönhet i Uppsala är till salu. Jag älskar gamla stora hus. Tänk att bo med kakelugn...mm vilken lycka.
Det kom upp ett minne från 2015 på mitt Instagram flöde. Älskar detta kort på barnbarnet William och gubben. De är ju kopior. Jag saknar alla barnbarn. Alla har vi så fullt upp så att det finns inte tid till att träffas. Undrar om barnbarnen saknar mig? Hoppas på det.
Min mamma köpte mig en svart kalla blomma. Den är mycket fin tycker jag.
Ta vara på livet och varandra. LEV NU. Kram Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar